New wheels on the block.

Säga vad man vill om tyskar men effektiva är de i alla fall. Beställde ett par custombyggda hjul från der deutsche internetz förra onsdan och idag plingade budkillen på dörren, och då tog jag ändå snikfrakten. Festligt att engelsmännen ska behöva 2 veckor på sig för att få över ett paket hit. Hmm jag borde nog ringa den där skäggiga gubben i Bålsta också..

Check out my new långcyklarwheels. Dura Ace-nav, DT revolution-ekrar och NoTubes Alpha-fälgar. Jag körde 32 ekrar för att få ett tåligt och starkt hjul. De här kommer rulla på breveterna här hemma och i Italien och Frankrike i sommar. Tänk om man själv var ett hjul och hamnade hos en sån globetrotter/storbloggare/superrandonneur som mig. Vilken lycka, vilken vinstlott. De här hjulen hade tur. Vi kommer leva det ljuva livet tillsammans, eller la dolce vita som vi säger i randonnésvängen.

Framhjulet på våg.

Bakhjulet på samma våg.

Baknavet känner sig naket utan kassett.

Röda nipplar för erotiken.

Stan´s med Conti Grand Prix 24.

Det finaste betyget man kan få!

/J

Vad är det som blommar?

Och vad är det som göra KAOS med mina luftrör? På väg hem från jobbet idag kunde jag konstatera att våren äntligen har kommit på riktigt. Och äntligen får jag användning för min Bricanyl. Som jag har längtat. Luftrören var så pass igentäppta så jag blev omcyklad på Essingebron. Pendlartrauma! Efter lite googlande hittade jag det här pollenschemat. Det är alltså tramsträdet björk som ställer till det. Sen löser gräset över med grus i ögonen och till sist rundar gråbo av det hela med sitt alldeles eget symptom, rinnsnuva.

Annars går cyklingen rätt bra. Jag har bytt Monarken mot pendlingscykling ett tag. Helgens döds-tjugomilare känns fortfarande i benen. Den rundan satt hårt. Den här helgen blir det bara nån kortare runda men nästa helg är det dags för Västerås 40-milare. Den är rätt läcker. Den slingrar sig förbi Ludvika och rundar Säfsen innan man susar ner genom Lesjöfors och tillbaka till Västerås.

/J

20 snabba mil i Södertörn.

I lördags körde vi Tumbas härliga 20-milare. SMHI lovade sol och +14 grader så det luktade vårcykling minsann. Det sattes nytt deltagarrekord med 59 startande. Helt otroligt. Randonné är det nya svarta. Jag kom lite sent så jag hade brådis och fick stresshälsa på de som jag hälsade på. Sen gick starten. Matte tog första förningen och drog upp ett bra tempo. Tempot höll i sig och vi körde rätt hårt i backarna innan första kontrollen.

Det dröjde inte länge innan klungan delades upp och vi var en grupp på ca 15 som höll ihop. Det var jag, Matte och Toni från KBCK i den här klungan. Vi kollade på varann och gav menande blickar, "fuck me sideways". Men kör man för KBCK så ger man inte upp i första taget. Jag hängde på snöret mesta delen av rundan.

Jösses vad det kördes idag. Det var bara starkingar i gruppen så det var fullt ställ fran start till mål. Jag floppade och tog min pendlarhoj med långa skärmar och kompislappar. Det kändes faktiskt lite väl randonnéemässigt i det här sällskapet. Färjan i Mörkö missade vi tyvärr så där blev vi stående i 20 minuter. Jag passade på att ladda benen med en skink och ost-macka som jag hade i ryggfickan. Sen var det fullt spett igen.

Efter 21 mil sladdade vi in på Statoil i Tumba för sista stämpeln. Tiden stannade på 6:59. Hyffsat kört i det här vädret och missen med färjan. Jag var helt vimmelkantig och sönderkörd, men riktigt nöjd. Vinterns monarkande har nog lärt kroppen att det oftast finns lite extra pulver i benen när man tror att det är slut

På väg mot Rosenhill.

SMHI lovade sol och 14+

Chuck Norris mustach och jag.

Mörköfärjan.

Gnesta. Södertörns pärla.

Härjad Matte i Tumba.

Skändad Mollo.

Tack grabbar för en strålande runda. Inatt kommer jag somna gott. Men först ska det ploppas vin.

Kom och köp! Specialized Tarmac comp.

Jag måste sälja min gamla pärla. En riktigt skön och snabb cykel som har varit med på några äventyr, bland annat London-Edinburgh-London 2009. Ramen och delarna är i använt skick med vissa repor och skav men inget som påverkar funktionen. Storlek 52 som passar dig mellan 165 och 180cm. Cykeln är från 2008 men har inte använts det senaste året. Ram och växelgrupp är köpta på Alviks Cykel. Framgaffeln och sadelstolpen är bytta till S-Works.

Ram:Specialized Tarmac comp

Framgaffel: Specialized S-Works

Växelgrupp: SRAM Force.

Hjul: Ritchey WCS Protocol

Däck: Continental GP 4000s

Kassett: KCNC

Styre: Ritchey Superlogic carbon

Styrstam: Ritchey WCS 4-axis carbon

Sadel: Selle Italia Flite

Sadelstolpe: Specialized S-Works

Övrigt: Nya vajrar, höljen och styrlinda. Vevparti och vevlager är helt nya. Exustar kolfiber-flaskhållare ingår. Säljes utan pedaler.

Pris: 1.000.000.-

Maila mig vid intresse: bigmollo@hotmail.com

/Johan

20 soliga mil i Roslagen.

Idag var det dags för Täbys 20-milare. Det var min första brevet för året och vädret har varit lite si och så de sista veckorna. Jag klurade länge på om jag skulle köra dubbat eller odubbat. Men när Vic sa att han skulle köra odubbat så slog jag på stort och krängde på ett par Conti Sport contact, mina pendlardäck. Vid klubbstugan i Täby stog 35 cykelsugna randonnégubbar och väntade på att Bengt skulle blåsa en fanfar och skicka iväg oss ut i världen. Det var kallt och blåsigt, men soligt. Tempot var bra redan från början och klungan sträcktes ut fint tills den gick av lite här och där. Efter några mil var vi en grupp på 7-8 man. Bland annat 3 starkingar från Fixedgear. Mange, Blåsut och Fredde. Vid kontrollen i Hallstavik ville de ta en fika så jag och Vic trampade vidare mot Uppsala. Sist jag körde den här rundan var för 5 år sen. Det är en av mina värsta dagar på cykel. Jag och Jonas formligen dog av utmattning, hagel och allmänt jävla elände på vägen till Uppsala. Idag var det faktiskt bättre. Lite bättre väder och lite bättre ben. Efter fika på Statiol i Uppsala fick vi vinden i ryggen och skrattade hela vägen genom Knivsta, Märsta och Upplands Väsby tills vi kom till Täby. Där lyckades vi köra fel, GPSen pekade åt ett håll men vi litade på vårt sunda förnuft och körde åt andra hållet och tvingades irra runt på grusiga cykelvägar innan vi hittade till Shellmacken där slutstämplingen var. Efter 8 timmar var vi i mål och glädjen visste inga gränser, trosor kastades, fekaliekatapulterna gick varma och vuvuzelaorna tjöt i takt med sportjournalisternas eviga fråga "hur känns det?" Det känns bra tack, nu ska jag hem och dricka vin.

Vacker vy i Roslagen.

Lite för damerna också. Favoritrullen. Tummen upp. Randonné-banketten.

Tack för en strålande runda Viktor.

/Johan

Mr Tabata och jag.

Igår var vi på ett spännande föredrag på GIH. Det var lite blandat snack om mitokondrier, multisport och förstorade hjärtan som tydligen inte var så stora. Jag, Toni och Tille satt på helspänn inför kvällens dragplåster Mr Tabata. Mannen som kom på det magiska och haussade intervallpasset 20/10. Man kunde snabbt konstatera att Mr Tabatas engelska var lika kärv som hans intervallpass. Man kunde också konstatera att det inte fanns så mycket att konstatera och att the Tabata protocol inte var nån magi. På frågan om han hade testat några andra tidsintervaller innan han kom fram till 20/10 så svarade han, nej.

Efter en helt mindblowing powerpointpresentation, delvis på japanska, så applåderade vi tills handflatorna vitnade. Sen gick vi till en restaurang och snackade igenom kvällens dragningar och hur snabbt vi skulle cykla på långrundorna i sommar. Ölen fäste bra och Angusburgaren satt där den skulle. När jag cyklade hem i mörkret fick jag en riktigt härlig långcyklarkänsla. Tankarna snurrade bland breveter, Tabata, London Pride-ale och knastrande dubbdäck. Även om Tabatas föredrag inte sa nåt nytt så var det ändå kul att se honom på riktigt. Mr Tabata och jag liksom. Eller som han säkert tänker idag, Bigmollo och jag liksom, hai!

Mr Tabata flankerad av två jönsar.

Hai Mollo-san. You velly velly stlong.

Mindblowing Powerpoints.



Tille twittrade om bukkake hela tiden. Moget!

Debreafing på Tågrestaurangen på Östra station.



Tack för en bra kväll grabbar!

/Johan



Dagens intressanta pendlingsrapport.

Fram med anteckningsblocken. Tredje dagen som jag cyklade till jobbet den här veckan. Det är ca 6 mil om tur och retur, så med morgondagens cykling kommer det bli 24 pendlarmil för veckan. Tänkte ta bilen på fredag för att vila upp benen för lördagens 20-milare. SMHI lovar minusgrader så dubbdäcken får nog sitta kvar.

På hemvägen idag blåste det ca 3000 m/s rätt i facit. Var så trött och hungrig så jag höll tummarna att ingen skulle komma upp brevid och pendlarrejsa. Jag klarade mig. Igår däremot var det en kille på en cross som sprätte omkring och tuppade sig. Eftersom jag är en tönt så nappade jag direkt och tog upp fighten. Jag vann. Trosor slängdes från åskådarna och fekaliekatapulterna skjöt högt i skyn. En valthornsorkester spelade nånstans mellan Ängby och Islandstorget, det kan också ha varit inbillning. Men jag vann i alla fall. Hoppas ni antecknade det.

Nä nu ska jag skruva ihop nåt från IKEA.
/J

Cyklar till jobbet, and I jizzed in My Pants.

Plusgrader ute och strålande sol

and I jizzed in my pants.

Ådriga vader inklämda i tight lycra

and I jizzed in my pants.

29 km till jobbet och 3 cm gruslager på cykelvägarna,

and I jizzed in my pants.

Sol i fejjan och medvind hela vägen

and I jizzed in my pants.

Cyklade förbi Alviks cykel, det var stängt,

and I jizzed in my pants.

Ryggsäck med kläder, lunch och frukost,

and I jizzed in my pants.

Cyklar hem om några timmar, and I Jizzed in my pants..

Dagens elitpendling.

Jag låg bra i täten och höll min position. Mina hjälpryttare gjorde sitt bästa för att hålla mig skyddad från vinden och klungan var utdragen tack vare det höga tempot. Benen kändes pigga och jag laddade för det avgörande rycket på Col de Traneberg. Fansen stog utmed vägen och skrek sig hesa. Jag drog av mig jackan och körde med bar överkropp som lite ögongodis för morgonpendlarna. Vuvuzelorna tjöt och de kvinnliga åskådarna visade brösten och slängde trosor efter mig. Jag var gud. Jag var Fausto Coppi.

Då händer det som inte får hända. Punka! Framdäcket var platt. Servicebilen låg för långt ner i karavanen så jag fick se klungan susa vidare och mina chanser till vinst rann ut på cykelbanan. Trots ett snabbt slangbyte hade jag inte en chans att hämta in det jag förlorat. De andra proffstävlingspendlarna hade redan nått toppen när jag gick in i stigningen. Det som skulle blivit min triumf, mitt avgörande ögonblick för odödlighet blev istället fångat på bild och uthängt på Happy för alla att skratta åt. Men sån är den, världen. Otacksam och orättvis. Jag skulle ju ha VUNNIT!!

Photo: Wicke from Happy.

/J

Cykelpendlarbloggen.

Idag passade jag på att förgylla Stockholmarnas vardag genom att ta cykeln till jobbet. Jag höll in magen och spände vaderna mest hela tiden. Ett par spontana fartökningar och lite sensuellt trackstandande vid rödlysena var några av höjdpunkterna. Detta uppskattades stort. Pendlingsvägen kantades av lystna blickar från både bilister, gångare och andra cyklister. Solen sken redan från start och den fortsatte att skina på vägen hem. Ni som missade det här, misströsta inte. Det går fler tåg. Det här är början på nåt stort. På kartan nedan kan ni se vägen jag använder.

/J

Trötta dagar i förorten.

Det har varit ganska tyst här. Jag blev helt orkeslös och slak i slutet av förra veckan. Jag hade verkligen ingen lust att träna och kroppen kändes som ett slan. Helgen var fullbokad med födelsedagsfika och fix här hemma så det blev ingen utecykling heller. Sen blev det alldeles för mycket tårta och godis och öl och vin och chips och kött och sås. Magen var inte sen att reagera. Det tar ungefär 3 dar för mig att sabba formen. Från att vara en senig liten gubbe till att vara en halvfet liten gubbe. 3 dar. Fan. Idag körde jag i alla fall nån sorts intervallträning. Benen kändes ändå ganska bra idag så nu är det bara att harva vidare tills den sista snön försvinner.
/J

Snart är våren här!

Nu borde det inte vara långt kvar till våren och till den första rundan på räsern. När den dan väl kommer så är det inte en dag för tidigt. Den här vintern har jag försökt lägga så lite tid som möjligt på träning. Jag har strykit roliga långrundor och hoppat över de första vinter-breveterna. Den tiden jag har lagt på träning har varit så effektiv som möjligt för att kunna vara hemma med familjen så mycket som möjligt. Det har funkat riktigt bra tack vare ett bra träningsprogram och en förstående sambo. Nu när jag har varit så duktig så hoppas jag att hon blir ännu mer förstående när cyklingen drar igång på riktigt.

Även om det har funkat så börjar jag lite less på att gnugga Monark nu. Ni som bloggläsare har ju också blivit lidande. Hur kul kan det vara att se samma gubbe sitta på samma Monark och riva av samma pass vecka efter vecka. Med lite tur kommer jag köra min första brevet den 26:e mars. Det är Täbys fula 20-milare som gäller då. Helgen efter går Tumbas 20-milare som jag också tänkt köra. Efter det kommer helgerna och långrundorna rulla på snabbt. Så som planen ser ut nu så kommer det bli ett riktigt bra år med många spännande rundor.

Idag fyller min lilla Viktor 5 år så det kommer firas stort hela helgen. Grattis killen!

Ge mig torr asfalt och ett gult stämpelkort.

/J

Jag väger som en 3-åring!!

Imorse fick jag en glad överraskning på min dagliga invägning. Vågen stannade på fina 63.0 kilo. En sån här triumf måste det såklart bloggas om så jag bildgooglade på "63 kilo" och fastnade för den här lilla gynnaren. Han väger 63 kilo och är 3 år gammal, killen till vänster alltså. Det är rätt bra jobbat. Jag har snart hållit på i 38 år och har precis kommit till hans nivå.

Även om det var utlagt som en skoj nyhet på nätet så är det ända rätt tragiskt. Hans föräldrar har bäddat för ett tungt och kort liv.

/J

Brott och straff. Del 2.

Orättvisan har nått Hässelby. Jag hade just genomlidit två stycken dödstjugor och kände mig rätt nöjd med det. Tydligen lite för nöjd, för straffet kom blixtsnabbt. "En dödstjuga till GUBBE!" Väste jag till mig själv. Benen gav tyvärr upp när det var en minut kvar så jag beordrade genast 3 stycken 30-sekunders maxspurter. "Pop pop", benen imploderade. Kränkthetens sköna rus drog över mig medans jag trampade syran ur benen. Jag borde straffa mig själv oftare.

Ibland är det bara så bra att vara jag.

/J

3 timmar snackcykling med Nypan.

Vaknade med ett stämjärn i pannloben. Gårdagens amaronechock hade gjort KAOS med mig. För att inte falla för djupt i dekadensen stack jag ut på en liten Bålstasväng med Nypan. Vägarna ut till Lilla Paris var isiga och spännande. De och en brutal motvind hjälpte till att hålla skrattet borta. På ett spontant pinkstopp tänkte jag lyxa till det med att bjuda Nypan på en av mina hemkokta energikakor. En trevlig gest helt enkelt.

-Är det här de misslyckade eller de som blev bra?
"Vad menar du?"
-Är det här de som blev bra?
"Antyder du att det är nåt fel på dem?"
-De andra måste ha varit väldigt mjuka.
"Vill du ha kaka eller inte?"
-Förlåt jag tänkte bara... Men de smakade bra.
"Har du pinkat klart så vi kan köra vidare?"

Sen pratade vi inte mer om det, men jag antecknade i mitt lilla huvud att Nypan inte kommer få nån mer kaka. Vid Canyon city vände vi upp mot draget och fick vinden i ryggen. Solen sken och livet lekte och vi susade raka vägen hem till casa de Mollo där det bjöds på kaffe och mackor. 3 timmar inklusive snittpuls, snitthastighet och 8% effektförlust.

KBCK! "Klapp-klapp-klapp."

...Men de smakade bra...

Ögongodis för Bålstaborna.

Tack för en strålande runda Anders!

/J

Brott och straff.

Brottet var att Benen vek ner sig på sista minuthöjningen på sista dödstjugan. Straffet blev en Tabata. Känslan i kroppen var en blandning mellan en isskulptur och nyckelharpa. Nu är alla glada igen och vi ska fira med vin. Det är så vi jobbar i förorten. Brott, straff och belöning.

"Där fick ni benjävlar."

/J

Smärta och hjärta...

Körde fyror igår och fick sån fantastiskt härlig smärta i benen. En bra hård smärta som gick att jobba med. För att mjölka ur det sista så avslutade jag med två försök på 6 watt/kg. Det tog inte lång tid innan låren sprack. Ena vaden krampade och jag somnade nästan i duschen. Sen var det dags att borra och skruva i Viktors nya rum. Linda blev sur för att jag sa att jag var trött. Pappa Johan bet ihop och tog det som en man, jag knöt näven i fickan och borrade vidare. Det blir borr och skruv ikväll också. Men även en timme Monark.

Ibland brukar jag tänka på vad jag skulle göra om jag inte cyklade och körde intervaller? Hur skulle jag få mina kickar och hur skulle jag tillfoga mig den smärtan jag behöver? Jag skulle väl antagligen hänga uppspänd på ett kors i nån källare med krokodilklämmor, gagball, chaps, strap-on, bilbatteri, stuffed turkey, knytnäve, blockljus, pannlampa, djurhuvud, kines, stålgalge, ja det mesta man kan hitta på internet antagligen. Jag ska nog inte sluta cykla...

/J

En kväll i förorten del 42.

Jag wattar på från undergroundnivå... Dagens Monarkmys var samma som gårdagens Monarkmys. Tröskelpass med alternerande kadens och effekt. Ett skönt pass som känns ganska snabbt tack vare kortintervallerna. Känslan i kroppen var en blandning mellan skrämd gasell och stentroll.
Jag anade både en och två svettdroppar i pannan. Andningen var tidvis ansträngd. Kadens - ja. Maxwatt - ja. Snittpuls - ja. Bra jobbat. Nu ska det bara nattas barn och diska sen är det rodel i soffan som gäller. Fortsättning följer...
/J

Nytt program och nya tag.

Jag fick mitt nya träningsprogram i lördags. Det sträcker sig till mitten av juni och är ett snäpp upp från mitt förra. Som det verkar kommar jag kunna doktorera i tröskelpass i vår. Jag börjar med 4 tröskelpass i veckan, plus lite annat godis. Det är nog precis vad jag behöver för att inte blir ifråncyklad i sommar. När jag väl står på startlinjen med Conti-gänget borde vaderna vara sensuellt ådriga och hjärta och lungor stora som vintunnor.

Som småbarnsförälder är intervallpass den enda lösningen för att få till vettig träning. Även om det ser ut att vara mycket så blir det ganska få timmar totalt. Om jag hade kört spinning eller kört alla passen ute så hade jag fått kapa några pass och därmed riskerat att få skrika lucka och bli kränkt och skändad i sommar. Nu kommer jag förhoppningsvis bara bli skändad.
/J

Lite Monark och Järvsös starke man.

Jag hade verkligen sett fram emot att köra pingvinrundan med Toni och gänget idag. Men sjukdomar och annat satte stopp för det. Istället fick jag riva av ett pass på Monarken. Det blev 2x30 minuter på 260 watt med en tabata som avslutning. Inte så upphetsande kanske, men bättre än inget.

Nåt som däremot är riktigt upphetsande är att Gunnar Ohlander har bestämt sig för att satsa på RAAM 2012. Det är seriöst hårt och kommer bli riktigt kul att följa. Om det är nån som fixar det så är det Gunnar. Starkare gubbe får man leta efter.

På bilden står jag och Gunnar på La strade bianche i utkanten av Montalcino.

/J

Luciapokalen, för länge sen...

Jag hittade några gamla reportage om LuciaPokalen på deras hemsida. Jag var ju med där och tävlade för en massa år sen och vann -70 klassen -95 som junior och -96 som senior. Festligt när man börjar tänka tillbaka på vilka mål man hade då. Vinna VM var det stora målet. Men det hände aldrig. EM-kval och NM fick räcka innan jag la av. Och tur var väl det för annars hade jag inte kunnat bjuda på nakencykling var och varannan dag.

För er som inte orkar klicka på länkarna så klistrar jag in texten nedan.

Grabbar upp till 70 kg

Dags för juniorgrabbarna. I den här klassen kom tre killar till start och här var det Johan Möllebom som drog längsta stråt. Johan var grymt hård i kroppen och har en cobra-bred rygg. Lägger han på sig ytterligare massa på benen kommer den här mannen att bli mycket, mycket bra. Andraplatsen tilldelades Janne Fotmayer som hade bra triceps och även tydlig separation av quadriceps, lårens framsida. Trean Marcus Grind, hade bra biceps, men behöver snäppet bättre färg och definition för att framhäva muskulaturen bättre.


För spinkig för SM

Då var det dags för alla herrar som passerat 23-årsdagen. Först kom seniorer -70 kg till lineup. Det susade till bland publiken. Dagens mest deffade klass. Förra året skrev vi om Johan Möllebom och döpte artikeln till ”Djävulskt hård”. Efter att ha sett honom på scenen i årets Luciapokal finner jag inget passande superlativ, men jag kan säga att han lyckats överträffa sig själv. Han övertygade också domarna. Klar etta. På frågan om varför han ställer upp två år i rad på Luciapokalen blev svaret: ”Jag känner mig för spinkig för SM. Men nästa år ska jag bli grov.” Kör hårt! På andra plats slog en av juniorerna till – Pierre Rhodell. Han tillhörde också en av de extrema ”hårdingarna”. Trea blev Jari Pitkänen, inte heller han direkt lös i hullet. Sex-pack till mage, randiga delta och likaså pecs. Det riktigt sög till i diet-tarmen när man skådade dessa killar.

Bilden är fräckt utskuren från bloggen.

Ni undrar säkert hur det gick med energikakorna idag. Nja, jag är lätt skeptisk. De är fortfarande lite för mjuka.

/J

Failblog. Hemgjorda energikakor.

Idag tänkte jag var så där duktig och göra egna energikakor. Jag googlade efter Runekakor och hittade ett recept. Glad i hågen gick jag och köpte alla ingredienser. Det slutade på 250 kr. Ungefär som en låda "riktiga" energikakor. Sen var det bara att blanda det som skulle blandas och hacka det som skulle hackas. Enligt receptet skulle man låta sirapen och sockret koka i 45 minuter, löjligt tänkte jag, det där kan jag göra mycket snabbare.

Efter 10 minuter blandade jag ner det som skulle blandas ner och hällde ut allt på en plåt så det skulle stelna och bli kakor av det hela. Stelnade det? Nix. Det blev bara kladdig smet som jag fick tråckla in i aluminiumfolie och forma till så det såg ut som små kakor. I ett desperat försök att rädda smeten så strödde jag cocos över degen. Det gjorde ingen skillnad. Fail.

Hmm det ser lite löst ut..

Grymt gott men grymt kladdigt.

Se där, nästan som en riktig kaka!

Här är receptet på mina episka kakor.

Koka ihop:
2dl sirap, 1,5dl socker och 2,5 dl grädde.
Låt det koka i 45 minuter (viktigt tydligen).

Hacka och blanda en näve av varje:
jordnötter, cashewnötter, valnötter, russin, torkad frukt och havregryn.

Häll ner blandningen i kolasåsen och rör runt. Häll sedan ut det på bakplåtspapper och platta till det så det blir 1cm tjockt. Låt det stelna och skär sen i lagom stora bitar. Slå in i folie, stoppa i fickan och stick ut på en episk långrunda.

Nu ska jag nog lägga mig på soffan så jag inte misslyckas med nåt annat.
/J

När pappa själv får välja..

Jag väntar på mitt nya Aktivitusprogram som borde dyka upp i slutet på veckan. Fram till dess skjuter jag lite från höften och kör det jag känner för. Idag blev det 30+20 ångkokta minuter på tröskel som varmrätt och en saltad Tabata som efterrätt . Sammanlagt 90 minuter njutning ikväll. Benen känns rejält slaka nu. De var nog fortfarande lite skärrade efter maxtestet och wingaten i lördags. Efter passet skulle jag stryka 16 skjortor, jag gav upp efter 12. Sjukt drygt. Hoppas det inte kommer skjortstrykning i nya programmet.

Nu soffan.

/J

Filmtajm: wingatetest.

Jag bjussar på en liten film från helgens wingatetest.

Maxtest på Aktivitus.

Igår var det äntligen dags att spänna vaderna i ett nytt ramptest så Calle och jag hoppade in i bilen och fräste ner till Aktivitus i Göteborg. Det var 4 månader sen vi var där sist och vinterträningen har funkat hyffsat trots förkylningar och ryggskott. Jag visste att jag hade blivit snäppet starkare men det är alltid kul att få en siffra på det.

Benen var tyvärr inte på humör för maxtestet. Jag saknade det där sista klippet. En bra dag hade jag nog kunnat klämma ur några sekunder till, men det är ju ingen tävling utan bara ett test. Det som däremot var skoj var att jag har gått ner några kilo i vikt och ändå lyckats höja både tröskelwatt och maxwatt.

Här är lite siffror från tidigare tester. Det senaste är fetmarkerat. Det går sakta men säkert uppåt. Den viktigaste siffran är tröskeleffekten och den har jag lyckats pressa upp med 25 watt på några år. Babysteps...

07-11-01 / 09-10-21 / 10-02-18 / 10-10-30 / 11-02-19
Vikt: 71 / 69,5 / 67,5 / 68 / 64,5
Max på RAMPtesten W: 311 / 320 / 332 / 340 / 346
VO2Max ml/kg/min: 57,6 / 60,4 / 64,2 / 65,3 / 69,7
Tröskeleffekt Watt: 250 / 250 / 260 / 265 / 275
Max watt/kilo: 4,4 / 4,6 / 4,9 / 5,0 / 5,4
Tröskelwatt/kilo: 3,52 / 3,59 / 3,85 / 3,9 / 4,26

Man kan också konstatera att jag har en bit kvar till proffsen. Jag har för mig att Lance sa att man behövde ha 6,5 watt/kg i tröskeleffekt för att kunna vinna Touren. Efter ramptestet körde vi varsitt wingate-test också. Nu förstår jag varför jag alltid förlorar skyltspurtarna, jag är ju helt jävla kass på spurter! Siffrorna från wingatetestet var så tragiska så de avslöjar jag inte. Calle har gjort jätteframsteg sen sist. Det blir jobbigt..

Storbloggaren

Gollum..

/J

Gammal och knäckig i förorten.

Idag tog det verkligen emot. Kände mig rätt pigg när jag åkte från jobbet så jag hade förhoppningar om att få ett bra pass. När jag väl började köra så kände jag gammal och knäckig. Benen gjorde ont och lusten att kränka mig själv var lika med noll. Hoppas verkligen inte att jag fått en släng av Digerdöden.

På lördag åker jag och brorsan ner till Göteborg och Aktivitus för att få siffror och grafer som jag kan visa upp på fester och tillställningar. Nu ska jag googla efter den där sidan där man kunde byta kroppsdelar.

/J

Dagens träningstips.

Nu skiter jag i balansbollen och kör lite riktig magträning istället.

Snart är våren här!!

I brist på annat så bjuder jag på en skojsig film som jag fick av Fredrik. Det påminner nästan lite om LEL där vi hade motvind i 90 mil. Hade nästan förträngt hur kul det var. Appropå vår, nästa vinter kommer inte hasa runt i Stockholm och huttra. Då åker jag till Canarias. Ett semiproffs som jag behöver lite serpentincykling på vintern för att kunna få ut mitt fulla potential.

Alla hjärtans fyror.

Körde lite snabbpisk med ett par fyror på 320 watt. Benen gjorde svinont redan innan pulsen gick över tröskeln. Tur att jag inte skulle spela allan idag. Fyra stycken fick räcka. Eller som det heter på blogg och FB-språk just nu, jag körde 40 miljoners miljarder fyror 5 watt/kg. Det motsvarar cirka en miljons miljarders driljoner monarkwatt. Nåja nog med siffror. Nu ska jag slänga in mig i duschen sen ska jag fira Alla hjärtans dag med mina små hjärtan här hemma. Smarrig mat och en liten flaska Lanson rosé får runda av den här måndagen.

Ha en riktigt trevlig kväll alla mina härliga blogghjärtan.

/Johan

Saving private Mollo..

Det var alldeles för fint väder för att cykla ute. Solsken och nyfallen snö skulle nog bli för mycket för mitt svaga psyke. Istället låste jag in mig i cykelrummet och piskade upp mig på Monarken. Planen var att köra 2x40 minuter på tröskel för att få till lite oxidation i fetmakroppen. Det sprack förstås. Filmen Saving private Ryan blev sällskap. Krig, kulsprutor och blod funkar rätt bra till Fritzelcykling. De första 40 gick bra. Jag hade kunnat fortsätta ett tag till men valde att vila ett tag för att kunna köra lika länge på nästa intervall och på så sätt få till ett mer utdraget lidande.

Den andra intervallen avbröts efter 30 minuter av att Viktor kommer in störtgråtande. Stackarn hade ramlat ner för snöhög och fyllt overallen med snö. Efter tröstning och snöröjning hoppade jag upp igen för riva av de sista 10 minuterna. 4 minuter senare kommer Viktor in igen. Samma drama. Dags för pappa Johan att ge upp. I köket låg 3 nystekta pannkakor så det slutade lyckligt ändå. Det blev i alla fall 40+30 minuter på 270 watt, blygsamma 4,2 watt/kg. Totalt 100 minuter njutning.

Nu ska jag fräsa över till Nypansson och hämta en låda öl som han har hämtat hem från Belgien.

/J

Släng dig i väggen Määttä. 330 watt FTW!!

Smaka på det här då Stefan: 64 kilo kontorist med 330 watt på fyrorna blir ett snyggt watt/kg på 5,15. TV-sporten kommer göra ett stort inslag om mina framgångar ikväll. Sen väntar På spåret och Time out. Det går bra här ute i förorten nu. Jag får väl erkänna att det var riktigt riktigt jobbigt, men ack så härligt. Den här låten vill jag tillägna Faluns näthatare nr 1.

Micke S Flockhart och David Bowie är faktiskt inte helt olika till utseendet. Undra vad Bowie kör sina fyror på?

/Kingarnas kingkingking

FB-hån vändes till succé!

Enligt elaka tungor på Facebook har jag stagnerat i träningen och fastnat på 3-2-0. Idag slog jag tillbaka med full kraft och vände hånet till succé. Dagens fyror gick till historien. De var i och för sig fortfarande på 320 men idag klämde jag av 6 stycken. Känslan i kroppen var en blandning mellan en romersk marmorstaty och ett nyfrälst Jehovas vittne. Det börjar lukta bragdguld här ute i Hässelby.

Hur gick det Stefan, skrattade du dig genom fyrorna på 330?

/J

Vilken härlig måndag!

Kände mig tokigt seg hela dan på jobbet och var inte alls sugen på att träna ikväll. Jag ville helst lägga mig på soffan och kolla upp i taket. Men eftersom ingen lyssnar på mig hemma så lyssnade jag inte jag heller. Fyra fyror på 320 watt blev det som planerat och det gick faktiskt riktigt bra. Jag blev jättetrött och fick jättehög puls, men det kändes ändå bra.

Jag har känt mig lite gammal och trist i kroppen de senaste veckorna. Hjärtat har kännts stelt och torrtm, som knäckebröd ungefär. Förra veckan köpte jag omega-3 på Apoteket. De har jag knaprat nu i en vecka och jag vet inte om jag inbillar mig men det känns som att hjärtat har fått en annan spänst. Även om det bara är placebo så kommer jag fortsätta med fiskpillrena.

Nu ska jag spika lister i köket, sen ska jag lägga mig på soffan och stirra upp i taket tills jag kan gå och lägga mig.

/J

3,5 timmar kontemplation innan frukost.

Vägde in gubbkroppen på 64,5 kilo innan jag hoppade ner i cykelkostymen och slängde upp mig på hojen. För att slippa uppleva nåt nytt så tog jag samma runda som sist och för att bekämpa fetman så hade jag bara vatten i flaskorna. Oxidation och kontemplation var dagens ledord. Det blev inte mycket kontamplation. Min hjärna var helt inställd på dåliga ordvitsar och oneliners. Som tur var så har jag glömt alla nu. 3,5 timmar senare var jag hemma igen med skön värk i benen.

Den skarpsynte ser kanske att jag har fixat kaloriberäkningen. Om ni har samma problem så är det bara att pipa till så berättar jag hur man gör.

/J

Monarkmisär, Global uppvärmning, heiße mann..

Kroknade ihop på tröskelpasset idag. Den första gick fint men halvägs in på andra slog pulsen över och jag stumnade helt. Jag sänkte lite och segade vidare de sista 10. Jag kände mig krokig i benen och svettades som en gris. För att ändå visa vem som bestämmer så avslutade jag med en riktigt kränkande Tabata. Den satt precis där den skulle. Benen lossnade.

Efter jag gråtit en skvätt i duschen gick jag tillbaka för att plocka ihop alla kroppsdelar. Was ist los? Der raum ist heis! Cykelrummet var 40-50 grader varmt. Nån försöker göra KAOS med mig. Jag kunde ju ha brunnit upp! Jag känner mig kränkt. Osv osv. Den globala uppvärmningen har nått Hässelby.

Fortsättning följer..

/J

Lätt som en plätt. Årslägsta... BildGoogle livet i loopar.

På vågen imorse stog 64,2 kilo blek farbror i kalsonger. Årslägsta. Jag bildGooglade på 64,2 för att hitta en rolig bild till bloggen och mitt bland alla random bilder på fula människor, brinnande bilar och konstiga tekniska attrapper fanns en bild på mig, sittandes på en Monark. Det känns som att internet börjar sluta sig som en falukorv runt mig som sakta växer ihop så det inte finns några ändar kvar. Jag är fast i en stor ring av korv. Men ändå, 64,2 måste ju ändå firas. Så jag fortsatte bildGoogla på 64,2 och stötte på den här bilden istället som jag tycker passar mycket bättre.



/J

Smärtsamma fyror.

Ännu en lyckad Fritzelkväll i förorten. Fyror på 320 watt var kvällens attraktion. Gosse vad ont det gjorde. Avslutade de sista intervallerna med ett flickigt gnäll. Jag körde samma melodi igår och tro´t eller ej, men det gjorde lika ont då.


Ryggen börjar kännas rätt bra nu. Imorse gjorde det knappt ont när jag klev in i bilen. Jag kör med balansbollen på gymmet. De fåniga övningarna ger mer träningsvärk än man kan ana.

/J