60-svinvarma mil.

Klockan 04:00 drog väckarklockan igång sin glada melodi. Jag hoppade upp som en lekande lax och satte igång att bre mackor och blanda sportdricka. Sen packade jag in cykeln i bilen och satte fart mot Täby. På vägen plockade jag upp Nypan skulle hänga med oss till Södertälje för att sedan köra Mälaren runt.

Vid Hovets klubbstuga stod det vanliga gänget och snackade cykel. Bengt satt på sitt randonnékontor och delade ut startkort, Peter Tonér skulle köra den här rundan som en sista formtoppning inför SverigeTempot, Amir skulle avsluta sin första brevetserie, Tommy sa nåt på skånska som jag inte riktigt förstod, men han såg glad ut så det var nog bra. Bengt hade bytt sin titan-Merlin mot en knallblå Bob Jackson med skärmar och styrväska. Ari såg sur ut som vanligt.

2 minuter innan starten kom Calle med sin skåpbil, han trodde att det var samling 06 så han blev lite stressad när han förstod att han hade 2 minuter på sig att klä om, fixa cykeln och packa med sig allt han skulle ha under de kommande 24 timmarna. Startkortet hade jag redan hämtat ut.

Starten gick och klungan rullade iväg på småvägarna genom Täbys villaområden. Kvar stod jag, nypan och Calle. Några minuter senare kunde vi också sticka iväg men då var klungan redan långt bort och utom synhåll. Nästa stopp var Järna så det gällde att vi kom ifatt, helst innan dess. Kruxet var att ingen av oss hittar speciellt bra i det här området så vi körde fel vid några korsningar och kom ännu längre från klungan. Jag var milt sagt irriterad nu.

Vid Aspudden stod Vic, Mattel och Tillman. De skulle göra som Nypan och hänga med till Södertälje för at sedan vika av mot Strängnäs. Vi satte ordentlig fart och försökte komma ifatt den andra klungan som hade passerat dem 4-5 minuter tidigare. Det är alltid spännande att starta en 60-milare med några mil i hårt tempo. Efter 6 mil, strax innan Järna, kom vi äntligen ifatt dem.


Efter stämpling och stånde fika på Statoil i Järna rullade vi iväg mot Katrineholm. Klungan rullade på bra och tempot var fint. Nu kunde jag äntligen lugna ner mig och snacka lite med folk i klungan. Det hade redan börjat bli varmt och mina ben kändes gamla och stela. Efter ett tag släppte Tommy för att hålla sitt eget tempo.

I Katrineholm stannade vi på grillen vid rondellen för att stämpla och äta. Nu var det ännu varmare så det gällde att dricka ordentligt. Två hela flaskor hade gått åt från Järna och på grillen drack jag minst 1,5 liter till. Nu var klockan strax efter 11 så det skulle bli ännu varmare. Efter en kvart kom Tommy insladdande.



Milen rullade på och efter tag stannade vi i Örebro för att stämpla, den här gången på en Ica-butik. Samma procedur här, fylla flaskorna och försöka dricka så mycket man kunde. Den riktiga utmaningen började mellan Fellingsbro och Grängesberg. Här var det fantastiskt varmt och som lök på laxen ordentligt backigt. När vi väl kom till Grängesberg tog vi ett ordentligt stopp. Jag drack minst 2 liter vatten till maten. Calle kroknade i sista backen innan Grängesberg. Men han repade sig bra under pausen.
Här sa vi också hej då till Bengt och Hasse som skulle sova på vandrarhemmet. Efter pausen hade vi bara 24 mil kvar.


Nu började det äntligen bli lite svalare. Milen rullade på lika bra som tidigare. Men klungan blev mindre och mindre. Nu var det jag, Ari, Calle, Peter, Amir och en kille från Borlänge kvar. Vi höll ett jämnt och bra tempo och alla gjorde så mycket de orkade. Solen började gå ner och vinden var helt stilla. Med 42 mil i benen kom vi till Fagersta för ännu en stämpling. Här passade vi på att äta och fika ordentligt. Klockan var nu runt 23 och macken i Sala skulle vara stängd när vi kom dit så nästa ordentliga stopp skulle dröja till Uppsala. Efter fikat drog vi igång lamporna och sa adjö till byns fyllon. Ännu en gång hade Tommy anslutit till vår klunga.

Natten blev precis så fin som jag hade tänkt. Helt vindstilla, friskt luft som äntligen svalkade lite. En jämn och bra klunga som samarbetade fint mil efter mil. Visst, folk var trötta, men ingen gnällde eller krånglade. Nånstans mellan Sala och Uppsala hoppade Peter Tonér av för att sova. Han hade sett riktigt sömnig ut de sista timmarna. Eftersom han är så pass erfaren långcyklist så lät vi honom stanna själv. Han ville hellre sova i diket än att somna på cykeln och köra av vägen. Nu var klockan runt 2-3 och vi hade 10 mil kvar.

På Statoil i Uppsala delade vi bord med tre killar som var på väg hem från krogen. De tyckte att det lätt helt rubbat att cykla 60 mil på ett dygn och den ena killen sa att han inte skulle göra det ens om han fick en miljon för det. Folk är bra konstiga, cykla som är så skoj. Strax innan Märsta kom vi ifatt Tommy för sista gången. Han gnetade på i sitt eget tempo. Han gjorde inget försök att hänga med utan fortsatte själv.

Efter 60 mil och lite över 24 timmar kom vi fram till Shell i Täby för den sista stämpeln. Både Calle och Amir hade nu kört sina första 60-milare och båda var riktigt nöjda och glada. Det firade vi med en fika och lite skönt cykelsnack. Cyklingen gick riktigt bra trots den stressiga starten. Formen känns bra inför LEL och nya väskan funkade precis så bra som jag hade hoppats.

Tack alla för en suverän runda.

/Johan

Jag är inte död. Jag har bara inte haft tid.

Skogling skrev nyligen att han har haft det lite segt på bloggen. Som ni kanske har märkt så har även min blogg hankat efter lite. Anledningen till det har varit att jag har varit ganska mätt på cykling ett tag. Det är lättare att ta tid för cyklingen under vintern och våren. Nu på sommaren är det så mycket andra saker som måste bli gjorda.

Men lite cykling har det blivit i alla fall. Förrförra helgen var det Vättern och i söndags var jag ute med Nypan och Amir och 2 andra killar (Robert och Stefan) som jag inte hade hojat med tidigare. Det var ett riktigt bra gäng.

Vi tog en sväng ut mot Bålsta och Skokloster. Mina ben kändes gamla och trötta de första milen men sen vaknade de till. Det blev en hel del ryckande i backarna och på skyltar. Tempot var bra hela rundan och efteråt sladdade jag och Nypan in på min altan och körde en riktig KBCK-after bike. En sån där after bike som sitter kvar länge i kroppen och får sambon att bli riktigt grinig.

I helgen blir det äntligen lite långcykling. Då ska vi köra Hovets 60-milare. Vädret ser ut att bli toppen så det är upplagt för skrattfest. Ska testa min nya sadelväska, Rixen & Kaul Contour Magnum, som jag köpte på Norvelo för ett tag sen. Monterade den igår och den ser verkligen prima ut. 890 mil står mätaren på just nu.

/Johan

Vätternrundan.

I höstas blev jag medbjuden på Microsoft/Zippers Vätternrundasatsning. De hade som mål att köra runt på under 9 timmar och ville ha hjälp med farthållning och allmänt sällskap. Ambitionerna var många och olika. Några hade inte cyklat nånting under vintern medans några andra hade kört stenhårt med spinning och vintercykling. Förberedelserna olika, men alla ville köra på 9 timmar.

Sist jag körde Vättern var 2006 i Leos gäng, då gick det på 8:20. I år hade han samlat ihop ett gäng riktigt starka gubbar. Nu siktade de på sub 8. Med de namnen i klungan var jag säker på att de skulle fixa det. Det hade självklart varit kul att hänga med där men jag tycker faktiskt att det är lite farligt att dundra fram på det sättet. Så länge de inte stänger av biltrafiken så känns det lite för osäkert.

Innan starten på fredagskvällen åt vi en svinigt äcklig pasta och gick igenom de sista detaljerna för loppet. För att klara målet måste vi hålla en snitthastighet på över 34 km/h, de som inte fixar det får tyvärr släppa klungan. Mer planering än så är svårt att göra. Eftersom vi skulle starta 21:18 så kunde vi inte räkna med att få hjälp av andra klungor utan allt jobb skulle vi göra själva.

Strax efter starten drog vi upp ett hyffsat tempo. Den första biten är väldigt platt och bra för att samla ihop klungan. Redan efter nån mil började folk ropa lucka. Innan gränna var vi 11 kvar och nu rullade det på riktigt fint. Vi låg på ett led och turades om att dra. I Jönköping släppte Nypan taget. Han fick nåt knas på magen. Grymt surt ställe att släppa på. Vi andra rullade på. Men nu började folk tröttna. En efter en släppte folk. Efter ett tag var vi bara 6 kvar.

Otroligt nog hängde brorsan kvar. Han har bara cyklat 30 mil i år. Tillslut fick även han släppa med kramp i båda benen. Nu var vi 5 kvar. Ari, Danne, Janne, Jonas och jag. Efter några mils gnuggande i motvinden fick vi hjälp av ett gäng vi körde ifatt. Efter ett tag hade vi fått till ett bra samarbete och milen rullade på. Eftersom tempot var ganska sansat gick det att ta lite längre förningar.

Med 7 mil kvar räknade jag ut att vi skulle klara 9 timmar om vi kunde snitta 35 km/h den sista biten. Janne började se lite krokig ut vid det här laget och vi fick sänka farten i backarna för att alla skulle hänga med. Men på platten gick det att trycka på lite så farten var bra ändå.

Efter 8:56 rullade vi in i Motala och över mållinjen. Efter de sedvanliga ryggdunkningarna och handskakningarna cyklade vi tillbaka till skolan där vi hade vår bas och snackade igenom rundan. Sen började det droppa in Microsoftare. Först in var Calle, min brorsa, som hade kört in på 9:35. Helt otroligt med tanke på att han hade kört ensam de sista 10 milen. En stund senare kom Nypan in.

Efter en ostmacka och lite kaffe gick vi ner på stan för att kolla på målgången och äta en bit. Vi lyckades missa när Happys sub 8-klunga kom i mål och gick istället och åt en fantastiskt dålig pizza som serverades med pappskivor, inte papptallrikar, och plastbestick. Happyklungan kom i mål på 7:38. Helt otroligt starkt jobbat.

Sen packade vi in oss i bilen och åkte hem. Väl hemma bjöd Linda på potatisgratäng och smarrigt rödvin. Viktor gav mig en kram och sa att han hade saknat mig. Sånt värmer. Cykla är bra men hemma är bäst.


Tack Zipper/Microsoft för att jag fick vara med.
/Johan

All work and no play makes Mollo a dull boy...

Måste bara gnälla lite. Det har inte blivit mycket cyklande de sista två veckorna. Jobbresor och familjegrejer har tagit den mesta av tiden. Familjegrejerna är självklart kul och ska prioriteras. Däremot hade jag klarat mig bra utan alla jobbresor. De kvällarna jag är borta på jobb tar tid från cykelkontot, och cykelkontot tar tid från familjekontot.

Cykling ska vara kul. Men det är inte kul när man man stressar upp sig för att man inte hinner cykla. Mitt mål med 1000 mil innan LEL har kännts lite stressande när tiden inte räcker till. Just nu ligger jag på 815 mil, vilket är lite för lite.

På lördag är det Vätternrundan, sen midsommar, helgen efter det blir det antagligen en cykeltur upp till Åre eller Hovets 60-milare. Sen är det bara några futtiga veckor kvar tills jag åker till England. Idag är det 47 dar kvar till LEL.

Jösses vad tiden går fort. Snart fyller jag 40 och strax därefter går jag i pension. Innan dess ska Viktor ta studenten och jag ska hinna olja in altanen en gång till. Det vore ju prima om man kunde klona sig själv. Då kunde en Johan sitta på jobbet och knattra dator medans den andra Johan var ute och brände mil på landsvägarna.

Så nu har jag gnällt av mig. Nu kan jag koncentrera mig på annat.

/Johan