Bigmollos cykelblogg: juli 2013

Sitter och drömmer lite.

Det här cykelåret har ju som sagt gett en hel del att önska. Det har egentligen inte blivit nånting, förutom Vättern då. Eftersom jag inte fick köra LEL så har jag inte haft något att sikta mot. Då har det inte heller funnits någon anledning att sticka ut och köra de där långa rundorna, förutom att det skulle vara kul att komma ut.

Men nu sitter jag här och funderar på om jag inte borde kunna unna mig nånting kul i höst ändå. Le 1000 du sud startar den 4:e september och ser riktigt jävla mullig ut. Samtidigt så har jag planer på att åka ner och cykla i Toscana samtidigt som cykel VM går där. Eller så åker jag över till England och kör Land's end to John o'groats. Jag får panik av att inte ha några vettiga planer och vill verkligen inte slarva bort det här året. Hjälp!

Tråkigt område att hoja i!

Trist profil också!

Gud vilken tråkig runda!

Gotland Ring.

Dagens utflykt gick till Gotland Ring. Linda tog med ungarna i bilen och jag hojade. Nu sitter vi ock kollar på en Nissan GTR som fräser runt, varv efter varv. Hemvägen blir nog via Ar och Fårösund.

På väg mot Othem.

En strandfabrik.

Smidigt cykelställ.

Viktor spejar ut över målrakan.

Alla vägar bär till Roma.

Kort rapport från dagens runda. Körde 7 mil runt Roma och alla små mulliga vägar mitt på Gotland. Direkt efter cyklingen gick jag ner till badet där Linda badade med ungarna. Ett snabbt dopp och sen lunch i skuggan. Nu ska vi fortsätta bygga på altanen i några timmar och ikväll ska vi kolla på traktorslalom. De är väl för påhittiga de dä gotlänningarna!

En av tusen kyrkor på öjn.

Ryss-stopparen!

Klassisk tomtebild.

Rauksträcka.

En mil kvar till ölen.

Titta, jag håller inte i styret.

Uppvärmning på Gotland.

Vi kom till Gotland igår och blev välkomnade av ungarna som har varit här en vecka med mormor och morfar. Båtresan gick förvånansvärt bra när vi inte hade några barn att hålla reda på. Nu kunde vi i lugn och ro iakta alla andra stressade föräldrar som jagade omkring och försökte muta sina barn med glass och godis.

Idag körde jag en kort runda förbi Dalhem, Kräklingbo och Gothem. Det var strålande sol och Gotland var så fint som bara Gotland kan vara. Få saker piggar upp så bra som en solskensrunda hår. På hemvägen fick jag skön vind i ryggen och bestämde mig för att hålla bra fart de sista två milen hem. Vid Gothem kom jag ifatt en annan cyklist. Han såg helt kokt ut så jag morsade och körde vidare. Om det inte vore för att min Garmin hängde sig halvvägs så hade jag nog slagit världsrekord idag. Magiskt att Garmin inte kan bygga en cykel-gps som bara funkar. 6 mil och 2 höjdmeter skrapade jag ihop. Det skulle inte skada med ett berg här på ön.

Gotlands högsta punkt!

Hörsne kyrka.

Bara 3!

Dalhem kyrka.

Skriv ut och laminera.

Tränas det nåt då?

DÖDSCHOCK (dödstjock) runt mälaren.

Jag cyklade väl runt Mälaren igår. Jag och Amir stämde träff utanför en liten butik här i närheten som ska rivas inom ett år. Sen hojade vi iväg mot stan och snicksnackade om lite allt möjligt. Solen sken och SMHI hade lovat att det skulle bli varmt och fint hela dan. Vi hade lite skön medvind men efter Essingebron byttes den till motvind. Amir fick tyvärr ont i höften efter ett tag så han tog tåget hem från Södertälje. Det ska mycket till innan han klagar så jag förstod att det gjorde riktigt ont. Amir har en inopererad höftprotes från en gammal bombskada från sina vilda ungdomsår i Iran. Protesen har tydligen börjat glappa så det är dags att byta den snart. Hoppas det blir bättre då. Här kan ni läsa lite mer om Amir och hans ben.

Amir kämpar mot pendeltåget.

Jag gnetade på själv i motvinden. Men jag kände mig, trots fetma och allmän pissform, vid god vigör. Men innan Mariefred tog det helt plötsligt slut. Jag blev tvungen att stanna vid den där kiosken som ser ut som en tågstation och som också är en tågstation. Där knäppte jag en cola och en flaska vatten. Sen harvade jag vidare mot Strängnäs. Kroppen blev sämre och sämre och jag ville helst bara lägga mig i ett dike och glömma allt ihop. Jag fick världens blodsockerfall. Händerna darrade och jag var nästan svimfärdig. I Strängnäs blev jag tvungen att stanna igen på en kiosk. Där köpte jag en liter fruktyoghurt som jag ställde i ett svep. Sen en cola till och sen iväg. Fy fan. Benen kändes som två överkörda kattungar och magen kändes som att nån hade kört upp en Fiat Punto från stolgången. Jag hade blocketannonsen klar i huvudet: Gubbe och 7 cyklar säljes, billigt satan. Ännu billigare vid snabb affär!

Samtidigt som yoghurten och colan hade kommit ut i blodet skiftade vinden till medvind och det värsta av sockeranfallet var på väg bort. Nu var jag bara allmänt trött och less. Men 10 mil medvind borde till och med en tönt som jag klara av. Jag var i och för sig på god väg att ringa Linda men hon hade bara skrattat hånfullt åt mig och lagt på så det nöjet ville jag inte ge henne. Jag dör hellre av utmattning på 55:an än att ringa efter hämtning tänkte jag och cyklade vidare till Skolsta där jag var tvungen att stanna igen.

Försöker le trots att jag dör inombords.

Efter 7,5 timmar och 20 mil var jag äntligen hemma. Helt massakrerad. Jag gick till kylen och hämtade en öl och satte mig i soffan för att avnjuta dagens touretapp. Den hade jag tydligen missat att spela in, och enligt alla jävlar på Twitter så var det tydligen den bästa etappen sen Touren startade 1903. Om jag hade haft krafter kvar så hade jag gett mig själv en örfil. Men jag hade i alla fall kört mig vimmelkantig och bränt både armar och ben så jag ska inte klaga. Jag hade också fått en riktig långcyklarkänsla på rundan. Då tänker jag på att det kändes som att jag hade cyklat 100 mil redan efter 10 mil.

Blåsjobb med Nypan.

Jag och Nypan tog en liten förmiddagssväng ut till Bålsta, Draget och I1. Och hem igen förstås. Det var soligt och skönt men det blåste så in i helvete. Om jag hade vägt 2 kilo mindre så hade jag blåst iväg och aldrig landat igen. Om det inte vore för vinden och min havererade kropp så hade den här rundan fått 10 Kenta av 10. Jag börjar faktiskt tro att Nypan mörkar lite med sin träning. Idag var han stark som en 45:åring! Nu ska jag glo på Touren och börja planera för en fet alpresa till nästa år.

Dagens insikt.

För varje sekund jag ser på Tour de France så hatar jag mig själv mer för att jag inte är där och upplever det på plats. Idag tog jag min gubbkärring-kropp på en sväng med Nypan. Jag är i sån rutten form så jag borde skämmas. Det här cykelåret alltså. Vilket ras.

Kebnekaise östra leden.

Tidigt i höstas tog två polare initiativet att samla ihop grabbgänget för att åka till Kebnekaise och bestiga den östra leden. Det tog inte lång tid innan vi var 12 stycken som hade tackat ja. Gänget har hängt ihop sen skoltiden och har alltid gjort resor och stökat runt. Men på senare år har det blivit lite tunnsått med sånt tack vare jobb, barn och familjer. Fredrik och Danne la upp en budget, som visade sig hålla sämre än den för Hallandsåsen. Men det var bara att blunda och betala. Den här trippen fick man inte missa. Vi har rätt blandad idrottsbakgrund. Några är hyfsat vältränade, några är normalt tränade och några har tränat väldigt sporadiskt sen högstadiet. I torsdags flög vi upp till Kiruna och gick de 15 kilometerna från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation. Det var en bra uppvärmning. Några värmde mer än oss andra. Vi kom in sent till fjällstationen och höll på att missa middan.

Fredag, uppgång klockan 06:00, frukost och sen uppställning och avgång utanför fjällstationen 07:30. En guide gick längst fram och en längst bak. De höll ett lugnt och stadigt tempo från början för att alla skulle hänga med. Annars är det ganska lätt att tassa på för snabbt och bränna halva gruppen innan man ens har kommit halvvägs. Det låg regn i luften men tempen var helt ok. Guiderna styrde gruppen och såg till att vi stannade två gånger i timman för att vila. Vi peppade varandra och såg till att vi mådde bra. Ingen skulle bli lämnad och ingen skulle tillåtas vända tillbaks.

Efter 6 timmar var vi äntligen på toppen. Alla var med. "De tolv" hade fixat det. Tyvärr såg man inte ett smack på toppen. Det var som att stoppa ner huvudet i en tallrik filmjölk. Vi tog några snygga gruppbilder och high-fivade varann innan vi gick ner till toppstugan där Ångman drog fram en champagne ur väskan som fick gå laget runt. Sen startade vi nerstigningen och folk började snacka om öl och mat och ladda upp för en episk after walk. Och episk blev den. Ja, hela helgen blev episk. Dagen efter tog vi en promenad på 2 mil i dalen nedanför bergen. Det kanske kommer några bilder från det senare. Kebnekaise är ett mäktigt ställe som gör ett stort intryck, i alla fall på en liten skitgubbe som mig. De som säger att det är en lätt promenad upp till toppen kan omöjligt ha gått hela vägen eller ens varit i närheten av Keb. Tack alla för en riktigt grym helg! Jag ser redan fram emot nästa års "vandrarresa"!