Ekerösväng på nya pendlaren.

I lördags var det dags för den första riktiga rundan med pendlarcrossen. För dagens övning hade jag bytt hjul så jag slapp de tröga crossdäcken som hängde med. Nu körde jag istället på mina andra pendlarhjul, Ritchey wcs Protocol med 25 mm Conti 4-season.

Jag och brorsan mötte upp Ari och Hasse hårding på Drottningholmsbron för att köra vidare ut på Ekeröarna. Jag körde mina nya Shimanobyxor och Hovetjackan, Ari körde som vanligt i knickers och vindväst. Det är hårt virke i den där finnen.


Vi hade lovat varandra att ta det lugnt. Min nya pendlarcross uppmanar inte direkt till snabb och inspirerad cykling, snarare tvärtom. Det blåste som vanligt väldigt mycket men just då så märktes det inte så mycket. Antagligen för att vi körde så pass lugnt.

Var femte minut mötte vi andra cyklister. Många av dem kände jag igen från Happy-mtb, en av dem var Mange 48/16 som jag high-fivade på drottningholmsbron. Jag antar att han redan har börjat smygträna inför Stockholm-Göteborg nästa år. Men det skulle han förståss aldrig erkänna.

Hasse Hårding hade en hel del att berätta från hans och Bengts otroliga cykelresa i USA tidigare i höst. När jag får tid och råd ska jag också göra nåt liknande. Men till dess får jag nöja mig med Ekerö, Rimbo, Järlåsa och enstaka lite festligare rundor.

Cykeln då? Jo den funkade väldigt bra. Lite lugnare och tristare än räsern. Men den kändes väldigt stadig för långrundor. Växlarna funkar nästan onödigt bra. Tiagra liksom. Sadeln kändes ganska stum så den kommer bytas pronto mot en SLR. Styret kommer få en sväng styrlinda till. Än så länge är jag väldigt nöjd.


En annan kul grej är att brorsan börjar komma i form. Han kommer bli farlig till sommaren. Jag får helt enkelt lägga på en rem så han inte spöar mig i sommar. Det vore ju förjävligt. Men å andra sidan skulle jag aldrig blogga om det, och står det inte på bloggen så har det aldrig hänt.

Nu längtar jag till vintern. Mörka, kalla långa rundor som avslutas på LB. Idag är också första dan på nya kontoret så nu kommer jag börja cykelpendla ordentligt igen. Det blev lite väl långt att cykla till Nacka Strand varje dag. Nu blir det 4 mil om dan. Alldeles perfekt för en liten vinpimplare som mig.

10 mil slutade mätaren på innan jag slängde mig på soffan med en Duvel.

/Johan

Ny pendlarcross.

I tisdags var jag hos mina goda vänner på Alviks cykel och hämtade min nya pendlarcross.

Jag har klurat ett tag på vilken sorts vintercykel jag skulle köpa. Helst skulle jag vilja ha en cx med skivbromsar, men det finns inte så mycket att välja på där. Sen kollade jag på lite olika fin-crossar, men det känns lite onödigt att köpa en fin hoj och sedan hänga på skärmar och pendla med den. Till slut gick jag emot mina principer och lyssnade på plånboken istället.

Det blev en knallröd Merida Cross 3. En halvsniken men funktionell cykel som kommer gå som pendlare och vintercykel. Markus fick skruva på ett par skärmar på en gång.

Idag var jag ute en snabbtur och testade den lite. Cykeln kändes stadig och rejäl. Nästan lite tråkig.
Växlarna (Tiagra) funkade riktigt bra. Överraskande bra. Tiagra är fortfarande 9-delad vilket ger väldigt billiga slitdelar.
Hjulen är även de Tiagra med DT Comp-ekrar och CXP 22-fälg. Tunga men slitstarka hjul som jag med nöje ska sladda runt med i vinter.
Däcken, Larssen cx, kändes väldigt tunga och tråkiga. Men tunga däck ger starka ben. Och starka ben ger en glad Mollo.
Resten av grejerna är Meridas egna snikgrejer. Säkert funkis men ganska tråkiga.

Allt som allt verkar det vara en bra pendlarhoj för vettiga pengar. Jag kommer inte grina när den repas eller slits ner av grus och skit. Och det kommer kännas underbart när sommaren kommer och man kan plocka fram finhojen och susa fram på vägarna igen.

Ikväll ska jag ut en sväng med Nypan och skvätta lite grus på hojen. Det får bli lugnt tempo, min envisa förkylning har inte släppt än. Jag trodde den skulle gå över efter helgens 40-milatur. Men icke. Den blev nästan värre. Snacka om envis förkylning. Nästa vecka börjar pendlingen på riktigt. Då får vi se hur tuff den där bacillen egentligen är.

/Johan

"Kina" tur och retur.

I lördags cyklade vi till Gävle för att titta förbi det alternativa Kina i Älvkarleby. Viktor, Mattel, Rock, Danne, Kitzblitz, Calle och jag möttes på parkeringen utanför Welcome-Hotell i Barkarby. Förväntansfulla och lagom bakfulla cyklade vi iväg i morgonkylan. Solen hade precis gått upp men tempen låg fortfarande under fem grader. Det var rått och kallt, men solen började värma fint. Ryggsäckarna var packade till bristningsgränsen med kläder, tofflor, regnjackor och badbyxor.



Redan efter nån kilometer var det dags för den första skyltspurten. Jag tror att det var Rock som knep den. Mellan skyltrejsen låg farten mellan 30 och 40. Det såg ut att bli en perfekt dag. Soligt och klart, några plusgrader och lätt medvind. Träden var knallgula och löven regnade ner över vägen.

Lunchstopp på Mc Donalds i Uppsala. Vi diskuterade vilken väg vi skulle ta ut från Uppsala. Vic ville köra en mindre väg upp mot Österbybruk men ingen visste hur vi skulle hitta dit. Jag drog fram min karta, den var 5 år gammal och 1:1.250.000 i skala. Uppsala var markerat som en grå plupp och den nya E4:an fanns inte med.


Till slut bestämde vi oss för att följa gamla E4:an. Det var enklast. Den första biten var skräpig på vägrenen och lite stökig med avfarter och konstigheter. Calle fick helgens första punka. Efter lite velande vid en avfart var vi på rätt väg och susade på i medvinden. E4:an var riktigt bra att cykla på. Vägrenen var bred och de passerande bilarna märktes knappt.

Vi cyklade förbi övergivna vägkrogar och mackar, halvdöda byar och samhällen. Den nya E4:an hade snabbt tagit strypt livet kring den gamla vägen. Det kändes lite tragiskt att se det. Men det sket vi i för vi skulle ju till Kina. Ännu en skyltspurt.

I Månkarbo stannade vi på en liten mack och fyllde vatten och jag gick in för att fråga efter vägen. Calle fick glädjefnatt när han såg att de sålde Ipren bakom disken. Hans axlar hade börjat gnälla några mil tidigare. Vi skulle följa vägen ett tag och ta vänster innan eller efter nån kyrka. Tror jag.


Vi följde den senaste vägvisarens tips och trampade på mot vårt mål. Efter Tierp kände vi hur spänningen steg och vi väntade oss silhuetten av en kinesisk by när som helst. Jag vet inte om det var en inbillning men jag tyckte att naturen såg lite mer kinesisk ut än tidigare.


Vid en korsning tog asfalten plötsligt slut och vi irrade runt lite för att hitta rätt väg. Åt ena hållet låg motorvägen och åt andra hållet en liten by som heter Mehedeby. Vår karta gjorde ingen nytta så vi cyklade först mot motorvägen men efter en snabb överläggning vände vi tillbaka till Mehedeby.

Direkt efter byn svängde vi höger mot en viadukt under motorvägen. Där utan förvarning såg vi en kinesisk mur med ett stort hus uppe på en kulle. Det var bra mycket större än vi hade väntat oss. Vi fortsatte vidare runt för att hitta infarten. När vi cyklade genom den stora porten och in på torget stannade vi som en skock får. Sen stod vi bara och stirrade ett tag. Wtf är det här?


Ful-Kina var mycket märkligt på många sätt. Nån hade lagt ner en jävla massa pengar på att bygga en Kina-kopia mitt i ingenstans. Varenda kvadratmeter var smyckad med drakar och små krusiduller och apor och kinesiska teckan. Man fick verkligen känslan av att man var i Kina, inte för att jag har varit där men i alla fall. Det var mycket större än jag kunnat ana. Mycket mer av allting.

Som en liten surprise drog jag fram en Beining beer ur ryggsäcken. När man är i Kina dricker man kinesisk öl. Systembolaget säljer 3 sorters kinesiskt öl och 2 sorters vin, men bolaget i Sickla hade bara Beijing-ölen. Vinet hade förståss varit roligare.


Efter en storögd promenad runt byggnaderna bestämde vi oss för att äta inne på restaurangen. Den var lika rubbad som byggnaden i sig. Inne i matsalen hade de byggt en stor ful drakbåt som låg i en damm. Framför drakbåten stod ett fem meter högt torn. I ett litet hörn brevid serverades kina-buffé som såg ut att vara hämtat från en helt vanlig förorts-kinakrog. Allt detta för den maten? Mycket märkligt.

Mätta och fortfarande förundrade cyklade vi vidare mot Gävle. Det var ca 4 mil kvar och vi började se mål-ölen framför oss. Skyltspurtarna fortsatte. Hotellet vid Dragon Gate, som ful-Kina heter, var stängt så vi hade bokat in oss på Scandic west i Gävle istället. Vi fick cykla genom stan för att komma ut på andra sidan. Gävle såg ut att vara en fin liten stad med en älv som rinner rakt igenom.




Vi ställde cyklarna innanför dörren på hotellet och checkade in, sen gick vi genast till baren och köpte varsin öl och skålade för dagens cykling och för det konstiga Kina. Ölen rann ner utan besvär. Sen slängde vi in cyklarna på rummen och sprang ner till poolen och bastun där vi drack lite mer öl och spelade smasch-vatten-volley ball i en timme.

Kvällen avslutades med middag med bra käk och smarrigt vin sedan rundade vi av med några öl i baren. En av middagens festligaste var när Calle berättade om sin gastroskopi och att han hade legat på en brits som en knulldocka med en bitring i käften, sekunden efter hör jag servitrisen fråga om hon kunde ta min tallrik. Price less.
Cyklingen hade gått otroligt smidigt och ingen var överdrivet trött eller hade ont nånstans.


Efter en rejäl frukost med riktigt mysko musik satte vi fart mot Stockholm igen. Det hade regnat under natten så vägarna var fortfarande blöta. Den första timmen var helt vindstilla, sen började det blåsa igen. Otroligt nog fick vi medvind tillbaka. Gamla E4:an susade på i riktigt bra fart. 2 punkor och 20 skyltspurtar senare skildes vi åt i Barkarby. Vi hade cyklat till Kina och tillbaka.
38 mil stannade datorn på.


Tack grabbar för en riktigt härlig helg!!

/Johan



Artikel på Happy-mtb

Sidvind, motvind och piss i fejjan.

Jag har dragits med en seg förkylning de sista veckorna. Den tillsammans med mycket på jobbet och att pendlarhojen är paj har gjort att cyklingen blivit lidande. Jag har i princip bara kört ett trainerpass i veckan och en 15-20 milsrunda på helgen.

Den här cykelsvackan gör mig galen, helt jävla sjukt galen. Det känns som att jag kommer sprängas när som helst. När man cykelpendlar får man automatiskt och nästan helt gratis den cykeldos som kroppen måste ha. 20 mil i veckan är långt ifrån nog.

Det känns ännu mer frustrerande nu när jag fått möjligheten att skriva om långcykling på Happy, så har man gått och blivit en tunnpannkaka. Nu är det omedelbar uppryckning som gäller. Mer vin och mer cykel.

Mamma Mu var ute och joggade.

På helgerna har jag i alla fall lyckats masa iväg min bleksjuka kropp på lite sköna cyklingar. I lördags var jag ute med Brorsan och Ari utanför Bålsta. Vi körde den vanliga Järlåsa-rundan på 18 mil. Det var 12 grader varmt, blåsigt och regn. Det var sån där blåst som alltid kom från sidan eller framifrån. Väldigt mystiskt. Och väldigt tröttande.

Calle och Ari laddar upp för skyltspurt.

Helgen innan var det ännu värre väder. Då körde vi en 15-mila runda ut till Rimbo och tillbaka. Jag, Brorsan, Ari och Magnus var ute med Jan från Microsoft. Då var det 5 grader, halv storm och piss i fejjan. Men det var härligt ändå. Ännu härligare var duschen efteråt.


Det var inte bara jag som var knäckt.

Ikväll har jag laddat DiNotten så jag kan köra en 6-mila till Bro (lilla Paris) och tillbaka. Hoppas det känns lite bättre efter det.
/DeppoJohan