Intervju med Fredrik Kessiakoff.

Från 01 jul 2015

I helgen körs första etappen av Tour de France och i samband med det släpper Fredrik Kessiakoff boken om sin karriär. Jag fick som storbloggare möjligheten att både läsa boken och träffa Fredrik för en intervju. En sådan chans kan man ju inte säga nej till.

Boken handlar som sagt om Fredriks karriär och liv i cykelsporten och hur det gick till när han bestämde sig för att lägga av. Mitt bästa cykelminne av hans karriär är när han hade bergströjan på Tour de France 2012. Den sommaren var jag i Castellone della Pescaia i Italien och varje eftermiddag rullade jag ut teven så att jag kunde sitta under pinjeträden och njuta av touren till ett par glas chianti. Fredriks fight mot Thomas Voeckler var magisk. Det är inte varje dag man ser en svensk som fightas på den nivån på Touren. Till slut tappade han tyvärr tröjan till en omöjlig Voeckler och slutade på andra plats totalt i bergstävlingen.

Boken är välskriven och lättläst och ger en personlig inblick i hur det är att leva som cykelproffs. Träna hårt, prestera på topp, svälta sig, satsa allt och misslyckas, resa sig och komma igen, planera för nästa säsong, jaga team och samtidigt försöka få livet att gå ihop. År efter år. Det är så många gånger som det ser ut som att han skulle få sitt stora genombrott men så faller det av någon anledning. Stolpe ut som han själv beskriver det i boken. Ändå kämpade han vidare och fokuserade på nästa säsong ibland med miserabelt stöd från klubben. Men då och då glänser han till. När allt stämmer. Då finns det inget som stoppar honom. När man lärt känna Fredrik genom boken så känns det lite trist att han inte tävlar längre. Men som han själv säger, han ville inte harva. Han körde tills han kände sig klar. Det fanns helt enkelt ingen vits att dra ut på det mer. Kapitlet som cykelproffs var över.

Innan jag träffade Fredrik så hade jag förberett ett batteri av frågor. De flesta fick jag svar på redan i boken så de fick jag stryka. När jag väl träffade honom så hade det inte behövts några frågor alls för han är verkligen inte svårsnackad. Tvärtom. Det mesta går av sig självt. Under vår träff kunde jag inte låta bli att imponeras av hans fokus. Ett sådant fokus som bara några få personer har. Det är väl just det som krävs för att kunna prestera på den nivån som han gjort. Det var riktigt kul att träffa honom och våra två timmar sprang iväg snabbt. Jag är övertygad om att han får en strålande karriär efter cyklingen. Just nu är han engagerad i Velothon Stockholm där han är race manager. Han sitter även i styrelsen för SCF, Svenska Cykelförbundet. Och efter jag har träffat Fredrik så kan jag bara gratulera till deras rekrytering. 

Och så frågorna då: 

Vilket är roligast, MTB eller LVG? MTB helt klart. Det var så jag började min karriär. Nu när jag bara cyklar för att det är kul så är MTB perfekt. På en timme hinner man ha kul och bli riktigt trött.

Om du hade fått göra om din karriär, vilka bitar hade du ändrat på då? Jag ångrar inget. De besluten jag tog var rätt vid den tidpunkten. Men med facit i handen så skulle jag förstås ändra på vissa saker. Det gör man alltid. Men i stort ångrar jag ingenting. Jag skulle kunna hjälpa yngre cyklister idag att se saker från ett större och bredare perspektiv. Jag hade behövt det själv.

Vilken var din favorit bland de cyklarna du har använt? Det här kommer säkert låta som produktplacering men på LVG var det Specialized Shiv som jag vann Vuelta-etappen med. Jag kände mig hemma på den direkt. På MTB var det Cannondale Scalpel. Den var avancerad för sin tid och gick att göra riktigt lätt.

Du hade klossarna långt bak på en tempoetapp. Vem drev på det, hur gick det och är det något du har jobbat vidare med? Det stämmer. Jag har alltid kört med klossarna långt bak. Det började med att jag fick problem med knäna och försökte hitta en lösning på det. När jag gick över till landsväg så fick jag borra hål i sulorna för att få dem tillräckligt långt bak.

Vad tycker du att man ska göra för att få fler ungdomar att börja tävla i cykling? Jag tror det kommer lösa sig på sikt nu när fler och fler medelålders har börjat cykla och tävla. Det kommer rinna ner på barnen. Man behöver också hitta fler och bättre arenor för barn att träna och tävla på. Till exempel att stänga av ett industriområde för att tävla en helg. Eller Arlanda test track som det redan cyklas på en del. MTB är egentligen det perfekta upplägget för barn. De flesta av våra senaste svenska stjärnor har kommit från MTB. En Velodrom skulle göra väldigt mycket också. Se bara på de brittiska stjärnorna. De kommer nästan alla från velodromcyklingen.

Om vi går tillbaka till mtb och bytet till Full Dynamix som verkade vara ett gäng idioter. Vad tror du hade hänt om du istället hade valt något annat lag, tex Specialized eller fortsatt med Cannondale? Det hade antagligen gått bättre på OS och då vet man aldrig vad som hade hänt. Jag hade säkert stannat kvar längre med MTB också. Efter floppen i OS var jag färdig med MTB. Jag ville vidare.  

Ångrar du att du inte gick över till landsväg tidigare? Absolut inte. Det var ju MTB jag ville hålla på med. Jag fick erbjudande om att cykla landsväg men tackade nej. Jag följde min passion. Det var även bra för mig att kunna mogna och träna upp mig med MTB där man inte tävlar lika ofta som i landsväg.

Vad äter du helst under ett lopp eller en etapp? Jag vill ha en flaska vatten och en flaska sportdricka. Lättsmälta bars och trögflytande gel. Ljust bröd (typ korvbröd) med honung Philadelphiaost och valnötter på. Jag dricker bara sportdricka på tävling. På träning är det vatten som gäller.

Har folk egna blandningar i slungorna? Ja i de fallen man kan välja. Innan loppen plockar man på sig det man vill ha. Under loppen så är slungorna ganska välfyllda så man kan ta det man vill ha och slänga resterande eller ge bort det andra.

Finns det något lag som du tycker jobbar på rätt sätt? Definitivt Sky. De har ett tänk med allt de gör. De var först med att Wiggins och grabbarna rullade av på trainers efter etapperna. I år har har vi sett Contador varva ner på trainer efter varje etapp. I år hade Ritchie Porte med en egen husbil till Girot för att känna sig som hemma och på så sätt kunna slappna av och återhämta sig snabbare. Det kommer vi nog få se mer av nästa år. 

Finns det några rövargäng? Det finns inga riktiga rövarlag i Protour men däremot i de lägre klasserna. Där kan det komma lag som vill hävda sig och kör farligt. Ibland bjuds det in lag för att ”sätta färg” på tävlingarna och de attackerar i tid och otid så man blir less på dem.

Finns det några lag som du bara väntar att de blir nästa ”Festina”? Inte i Protour men det finns det säkert i de lägre klasserna. Där kan det säkert finnas ett lag som gör allt för att komma upp sig lite.

Du skrev att du tyckte att Thomas Voekler fuskade under Touren med kortison. Tror du att det kommer bli käbbel om det när boken kommer ut? Det är möjligt, men jag skriver egentligen bara undrande över hans knäproblem. Detta skrevs mycket om i media vid tiden. Det finns andra delar i boken som jag också tror det kommer blir diskussioner om. Astana tiden, uteblivna löner, etc.

Du flyttade utomlands tidigt i karriären. På vilken nivå hade du varit om du hade stannat kvar i Sverige? Finns det ens en möjlighet att komma till toppen då? Nej. Du måste ner och tävla mot de som är starkare. Om du stannar i Sverige så blir du bra med svenska mått men du kan inte hävda dig internationellt.

Har du några råd för motionscyklister som vill bli bättre. Något speciellt de ska tänka på? Träna varierat. Till exempel längdskidor och löpning på vintern. Bränn inte ut er på cykling innan säsongen har kommit igång genom att köra trainer och skitiga vinterpass. Träna hårt och varierat så ni har cykelsuget kvar när sommaren kommer.

Om man ska åka iväg en vecka för att cykla. Var ska man bege sig då? Mallorca, Toscana, Norra Italien eller Alperna? På vintern kan jag rekommendera Calpe. Det ligger i närheten av Alicante. Där är det varmt året om och är både backigt och hyfsat bilfritt.

Körde du någon styrketräning? Jadå det gjorde jag. På vintrarna gick jag på gym och fokuserade på benen och på sommaren körde jag styrketräning på cykeln. Spurter, lågkadens och sånt. Som cyklist bör man även köra bålträning och lite armar.

Watt. Ge mig siffror! Om jag maxade så kunde jag hålla 400 watt i en timme. Då vägde jag 63 kilo (6,35 w/kg) På tjugorna höll jag runt 380-400 watt.  

Vad hade du för snittwatt på slutet av Schweitz-runt-etappen som du beskrev i boken? Jag har tyvärr inte kvar den filen.

Har du kontakt med några proffs/exproffs idag? Jag har kontakt med flera men de som jag har som vänner idag är främst Gustav Larsson och Thomas Lövqvist.

Kommer du bo kvar i Sverige nu? Det vet man aldrig. Jag är ju inte rädd för att flytta så om det dyker upp något intressant så är det mycket möjligt. USA kanske, där har jag inte bott än.

 

Stort tack Fredrik för att du tog dig tid att träffa mig. Och till er som just läst detta, spring nu genast iväg och köp boken så ni har något att göra mellan tour-etapperna i sommar. 

/Johan


Inga kommentarer: