Nytt år nya planer.

Planen för 2009 börjar bli klar. Det största målet är London-Edinburgh-London i slutet av juli. Innan dess har jag en hel del härliga cyklingar inbokade. I ett ögonblick av övermod gläfste jag på Happy att jag skulle cykla 1000 mil innan LEL, det ska jag försöka göra också.

Januari börjar med årets första, säsongens andra, Tour de Oetzi. Än så länge är det över 30 pers anmälda! Den följs nog upp av en liknande sväng i slutet av månaden.

Februari, Ck Distans anordnar en jättehärlig dubbel 20-milare som man bara måste köra. Man cyklar 20 mil på lördan, dricker öl och sover på hotell och cyklar en 20-milare till på söndan. Bra jobbat Peter.

Mars, avslutas med en vecka på Canarias. Jag har bokat en värsting Cannondale. Bergscykling och sangria är det bästa jag vet.

April, vid det här laget bör jag ha cyklat en bit över 400 mil. Det firar jag med en 20-milare från Täby och kanske en 40-milare från Västerås.

Maj, här klämmer vi av en liten 100-milspralin. Än så länge är den bara på planeringsstadiet. Månaden avslutas med en 40-milare från Täby.

Juni, Janne på Microsoft bjöd med mig på deras Vätternrundasatsning. Vi är ett gäng som ska köra på sub-9. Det ska bli riktigt kul. Månaden avslutas med Stockholm-Göteborg. Den här gången vore det fan om vi inte fixade 20 timmar.

Juli, börjar med 2 veckor på Gotland. Har en plan på att cykla 20 mil varannan dag. Får se hur det går. Sen är det äntligen dags för LEL. Målet är sub 70 timmar på 140 mil. Efter det här lär jag vara ganska mör.

Augusti, en av förra årets trevligare rundor var Mälaren Runt. När blev jag tillfrågad om jag ville vara med som kapten i +30-klungan i år igen så kunde jag inte säga nej. Det verkar också som att jag kommer köra Rad am Ring, 24 timmar på Nürburgring.

September, förutom Post-trampet så blir det nog ganska lugnt. Jag har inte planerat in nåt annat under året.

Ikväll blir det skumpa och Amarone. Gott nytt år!!




/Johan

Cykelåret 2008

Snart är det jul och det är dags att summera året som gått.

Det här året har känts som mellanår efter PBP. Det har varit ett roligt år, men inte det roligaste. Lite på grund av att jag inte haft något stort lopp att ladda för men också för att man blev lurad på sensommaren. Den tiden då jag hade tänkt köra en massa mulliga kvälls och nattrundor regnade bort helt.

Året började med en nystart tillsammans med Activitus. Deras program lärde mig en hel del om både min kropp och om cykelträning. Tyvärr har jag inte haft tid att följa upp det med ett nytt test. Får se om jag får det under vintern.

Aktivitus

Sen var det dags för en vecka på Gran Canaria med familjen. Cykeln fick åka med så jag kunde cykla 2-3 timmar om dan. Det var en grymt härlig känsla att få susa fram i kortbyxor och korttröja.

Gran Canaria

En månad senare bestämde jag mig för att ställa in SverigeTempot för min del. Jag saknade helt enkelt erfarenhet för att klara den. 210 mil är seriöst långt. Men nästa år kan det nog bli av.

Sen var det dags för Mallis. Jösses vilken vecka det blev. Det var ett grymt roligt och cykelsuget gäng som hängde med. Cykling blir inte bättre än så här. Jag kan skriva hur mycket som helst om den veckan, men nöjer mig med några bilder istället.

Mallorca

Energitrampet var kul. Jag kände mig stark och lyckades spurta till mig en 2:a plats i motionsklassen.

Energitrampet

Sen var det dags för en av årets bästa grejer, Paris-Roubaix cyclo. Det är en sån där helg man kommer minnas för resten av livet. Helt rubbat kul och helt rubbat hårt.

Paris-Roubaix

Några veckor senare var det dags för Stockholm-Göteborg. Det var också en riktigt härlig runda. Allt kändes fint och cyklingen gick bra trots att vi snubblade på mållinjen. Ett bra tecken var att de 54 milen inte kändes så värst farliga. Vi har redan börjat planera inför nästa år. Då ska vi fixa sub-20.

Stockholm-Göteborg

Mälaren runt blev också en lyckad sväng. Jag och Tommy var ledare för snabbgruppen. Det var ett riktigt skönt gäng som hängde ihop från start till mål. De flesta verkade väldigt nöjda efter den turen. Vissa blev så nöjda att de bjöd med mig på andra äventyr. Mer om det senare.

Mälaren runt

Sen var det dags för Post-SM. Här hade jag laddat lite för hårt med rödvinet dan innan och floppade helt i klädvalet innan starten. Men det gick hyffsat ändå och jag gnetade till mig guldmedaljen i Herr-senior.

Post-trampet

Höstens höjdare blev helt klart ”Kina” tur och retur. En riktigt lyckad cykelhelg med sköna polare. Dragon Gate var konstigare än jag trodde var möjligt och Scandic Gävle var helt ok att ha after-bike i.

Dragon Gate

Årets sista långcykling blev Tour de Oetzi. Rundan blev riktigt lyckad och nästa sväng är redan planerad.

Tour de Oetzi

Nu när jag tänker efter så har det nog varit ett riktigt bra cykelår ändå. Strax under 1300 mil stannade mätare på för i år.

Nästa års planer är redan klara men de tar jag nästa år.

Tack till alla som varit med och cyklat och ni som orkat läsa bloggen. Och framför allt tack till Linda som står ut med mig trots allt cyklande.

Bild från SvD i somras.


/Johan

Lucia-cykling på Ekerö

Alldeles för mycket vin igår. Huvudet känns konstigt när väckarklockan spelar sin glada trudelutt. Förmiddan är vigd åt Ekeröcykling med Ari. Snäppet kallare än noll, blött och mörkt. Häller upp lite fil. Skallen full med snor och tanniner. Medicinskåpet länsas. Mölles kropp vaknar sakta till liv.

I bromma står surfinnen och gnäller. Idag hade han anledning att vara sur, jag var en kvart sen. Inte hade jag nån kompislapp heller. Vad är jag för kompis egentligen?



Våra 960 gemensamma dubbar knastrar fint mot gruset. Dubbdäcken behövdes inte egentligen men vanliga däck punkterar för lätt på stenkrosset som de vräker ut på vägarna. Plus att det ger lite krydda i benen och hår på bröstet.

Vi kör förbi FRA och drar på våra foliehattar, knastrar vidare förbi kyrkan och knastrar förbi golfbanan. Sen knastrar det extremt mycket på cykelvägen utmed Ekerövägen. Cykelrundan blir mer en planering inför LEL, där vi äntligen är anmälda. LEL-arrangören verkar förutsätta att man är schaman eller spåman. Ingen av oss är det men vi lyckades till slut knäcka koden fick igår iväg vår anmälan.



På hemvägen börjar gårdagens vinorgie kännas i benen. Ari började också se lite krokig ut. Han hade inte ätit nån frukost, och ville inte heller ha nåt på vägen. 10 mil på dubbdäck innan frukost har den effekten på folk.

Efter 10 mil och 4 timmar är jag hemma igen. Trött men glad. Efter en timmes vila på soffan och lite pyssel är jag nu redo för glögg och lussebullar.

Glad Lucia!

/Johan

Tour de Oetzi 29 november.

(Samma text som artikeln på Happy-mtb)

I lördags var det äntligen dags för säsongens första Tour de Oetzi.
20 mil runt halva Mälaren. En härlig runda som vi har kört i 3 år nu. Veckan innan såg det ut att bli perfekt väder. Men tre dar innan start smälte all snö och vädret höll sig grått och trist. Trots detta var det 16 glada cyklister som skulle hänga med.

08:00 möttes gänget utanför Welcom Hotell i Barkarby. Några skulle plockas upp utefter vägen. Efter de sedvanliga handskakningarna och klämmandet på varandras däck och kommentarer om stänkskärmar och kompislappar rullade vår grupp bort över pendeltågsspåret och ut mot det stora äventyret.



Strax innan Alvik anslöt Pilen. Han tog dagens stil-pris. Han körde på en gammal Ultra-cykel, fladdriga byxor, Silva pannlampa på hjälmen och en plastkasse på pakethållaren. Fem minuter senare fick Rock dagens första punka. Innan vi kom till Södertälje där vi skulle möta långcyklarparet Henrik och Åsa så hade vi fyra punkor och en skuren pedal. Det såg ut som att det skulle bli en lång dag.


Efter en uppfriskande fika i Södertälje satte vi fart igen. Nu var vi full styrka och den tråkiga biten av rundan var avklarad. Det är efter Södertälje som den riktiga cyklingen börjar. Nästa stopp var Strängnäs. Jocke med tempostruten tog täten. Tempohjälm och touringcykel är en oslagbar kombination.


Var stora grupp rullade på bra och stämningen var på topp. Knastret av dubbdäcken var lagom sövande och farten låg runt 30 km/h. Ibland mer och ibland mindre. Det blev oftast högre när en sommardäckscyklist kom upp för att dra. Det fanns ingen som helst anledning att köra med dubbdäck. Men det ska tydligen ge hår på bröstet, så de flesta hade valt det i alla fall.


I Strängnäs var det äntligen dags för lunch. Kanelbullen i Södertälje räckte inte speciellt långt så jag hade hunnit bli ordentligt hungrig. Vi delade upp oss på två grupper för att få plats på pizzeriorna. Det visade sig vara helt onödigt. Det fanns plats så det räckte för alla. Jag, brorsan, schture, Tillman och Nypan åt på Strängnäs kebab.


Lunchen avslutades med en liten Jäger som Tillman och Kitzblitz delade ut. ”Den innehåller 52 olika kryddor så det är väldigt bra för magen” försäkrade Toni. Och det var det. Jag brukar oftast bli spy-mätt av pizzan i Strängnäs. Nu blev jag perfekt mätt och härligt varm i kroppen.


Fyllda med pizza och Cola och flott och Jäger satte vi fart mot Enköping. Sträckan mellan Strängnäs och Enköping är ganska dryg. En smal 90-väg som inte ger någon större njutning förutom när man ser Enköping och vet att den är avklarad. Efter Enköping är det bara att ta sikte på Bålsta där nästa stopp är.


Milen snurrade på fint och vi körde en lugn variant av belgisk kedja. Nu började också milen ta ut sin rätt på några av oss. Men det var inte värre än att vi fick vänta lite på backkrönen. Schture var en envis rackare. Han var trött redan innan Strängnäs. Men han hängde ändå med hela rundan. Nu började det bli mörkt också.


Shellmacken i Bålsta lyser fint i vintermörkret. Man ser den på några kilometers avstånd. Här skulle vi ta en kaffe och ladda inför den sista etappen in till Barkarby.
Några av Oetzisarna smällde på en långspurt till macken. Jättebarnsligt. Vi andra, lite mognare cyklister, cyklade vidare i en snygg klunga. De sista 3,5 milen med sina 4 backar vred ut den sista energin schture hade i benen men med en hjälpande hand på rumpan av Magnus så gick det fint.


Efter 11 timmar rullade vi in på parkeringen till Welcome hotell igen. Ari, Hektor och Pilen vinkade hejdå och vi andra skyndade oss till Lilla Barkarby och den efterlängtade ölen. Schture var så glad över att ha kommit fram så han bjöd hela gänget på en runda Bel Pils. Den rann ner utan problem. De andra gästerna måste ha undrat vad det var för gökar som stod och luktade get i baren.

Tack alla Oetzisar för en supermullig dag på cykeln.
Vi ses väl i januari igen?
/Johan