Col d'izoard.

På vår sista dag i Briancon hojade Tille, Vic, Markus och jag upp för Col d'izoard. Stigningen börjar mitt i byn och slingrar sig bort en bit innan den brantar till. Backen var riktigt fin och lättcyklad. När vi närmade oss toppen blev det kallare och kallare. Det låg snö i vägkanten men det var nog ändå nån plusgrad. Vi samlade ihop gruppen på toppen och susade snabbt ner för att inte bli för kalla. Jag försökte hänga på Tille nerför, det gick hyffsat, antagligen för att vi fastnade bakom några bilar. Jag klämde ändå upp hojen över 80 km/h. Nytt rekord faktiskt.

2 dagar senare kördes Touren på den här vägen. De kom upp från Izoards baksida och körde ner genom Briancon upp till Galiber. Nån dag ska jag skriva om vår miserabla tur upp på Galibier också..

När vi kom ner till byn värmde vi upp oss i hotellets bubbelpool. De hade placerat duscharna lite festligt precis vid en glasvägg ut mot parkeringen. Vi hade självklart glömt att packa ner badbyxor så vi bjöd på Briancon på lite naket. Sen gick vi ut i byn och kollade när Touren susade förbi. En bra dag helt enkelt. Här är lite bilder som vanligt. Inget från duschen tyvärr..







Direkt ut från Briancon.

Briancons förorter.

Kämpa Markus!

Lättcyklat i början.

Kämpa Tille!

Solstekt gubbe.

Mullig utsikt.

Mullig sväng.

Och här kom snön.

Sista kurvan är där uppe.

Stor fallos på toppen.

Tack KBCK för en strålande dag i bergen.
/J

Passo Gavia.

Den tredje backen jag tog från Bormio var Passo Gavia. Backen startar en bit från Bormio i Santa Caterina. Upp dit är det en dryg slakmota på 3 mil. Man kan också starta från andra hållet i Ponte di Legno. Backen är riktigt fin och man kommer ganska snabbt upp på kalfjället, om man kallar det så i alperna. Utsikten är nästan bättre här än på Stelvio men Stelvio är mer spektakulär. Det var däremot lika mycket lekstuga här.




Öppet minsann.


Efter den här kurvan punkade jag.


Aha, kalfjäll!


Snyggt.


Ännu snyggare.


Men kämpa då!


Snart uppe.


Jesus gillar också Gavia.


Klistermärken är coolt.


Nöjd gubbe.


Ciao!
/J

Bormio.

Här kommer lite bilder från Bormio, Dolomiternas pärla. Den här byn är verkligen värd ett besök. Bra mat, snygga människor och fantastisk cykling runt hörnet.











Dagens lästips.

Jag har ju glömt tipsa om den fantastiska intervjun på Talk of bike. Intressant läsning för hängmattan. Enjoy!

/J

Passo dello Stelvio

Sommarens andra topp var Stelvio. Stigningen börjar precis utanför Bormio, eller till och med inne i Bormio, så det var bara att sätta sig på hojen utanför hotellet och börja trampa. Det var nån sorts motorcykelträff så det kryllade av motorcyklar både i byn och i bergen runtom. Det var självklart en hel del vanliga cyklister också, bland annat delar av Katusha-laget. Det var skön stämning på berget trots att det var så mycket folk. Många av motorcyklisterna hälsade när de var på väg ner.

Backen var riktigt läcker hela vägen upp och uppe på toppen finns det hotell, restauranger och butiker. Jag köpte en snygg keps som minne. På andra sidan finns de kända serpentinerna ner mot Prato. De ser grymma ut på bild, men det är inget mot vad de gör i verkligheten. Det är ren serpentinporr!



Skaplig utsikt.


Hmm.. Det där kommer svida i benen..


Huvudet under armen?


Vägen ner till Bormio.


Dit nånstans ska jag.


Lekstuga på berget.


Jag kan inte sluta le..


Några svängar kvar bara..


Full fart på toppen.


KBCK spolar kröken-klistermärket saknas.


Serporna ner mot Prato.


Och samma väg upp.




/Johan

Morgonrunda med Matte.

Följande orter fick en morgongåva från KBCK idag. Barkarby, Stäket, Bålsta och Sollentuna. Grattis och varsågod. De nya däcken var riktigt sköna och snygga. Det blev som vanligt en hel del sprätt och ryck för att klämma ur de sista energidropparna ur våra gubbiga kroppar. Efter 85 glada kilometrar duschade jag, bytt om och åkte iväg och köpte ett nytt badkar. Nu väntar vi på att några kompisar ska komma förbi på middag sen ska jag dricka vin till världen hamnar på sniskan.



Vad odlar de här? "Det vete faan."


Är det Dugast?


Tack för idag Matte.
/J

New tires on the block.

Min cykel kändes inte så fort igår. Jag klurade på om det berodde på pollen, världsekonomin eller solstormar. Så efter en hel natts grubblerier kom jag på att det var däcken det var fel på. De däcken jag hade var helsvarta, och det jag verkligen behövde var däck med ljusa däcksidor. När jag fräste förbi Alviks cykel idag för att snacka lite strunt med Markus så pratade han sig varm om Bontragers nya däck. Döm om min förvåning när de fanns just med ljusa däcksidor. Nu är de monterade och klara och jag har fyllt min semesterfeta kropp med mozarella och vin. Imorgon blir det premiär med Matte. Jag räknar med att däcken täcker upp för min miserabla form.


Om man kisar så ser det ut som FMB tuber.


/J

Passo del Mortirolo.

Den första toppen jag tog i somras var Mortirolo. Den ligger i närheten av Bormio så jag passade på att cykla upp för den när jag ändå var där. Den anses vara en av de värsta Giro-stigningarna. Den är smal, ful och hård som knytnäve. Backen är 12,4 km lång och har en stigning på 10,5% och en maxstigning på 18%. Vägen är smal som en svensk cykelväg och går oavbrutet uppåt så det finns inget ställe att vila på, och eftersom den går genom skogen hela vägen så man får aldrig nån riktigt koll på var man är. Plus att man blir kokt som en kräfta i den fuktiga och varma luften.

Jag körde mer eller mindre non stop från Stockholm till Bormio. Efter incheckning på hotellet åkte jag direkt till Mazzo di Valtelina där stigningen börjar. Efter cyklingen åkte jag tillbaka till hotellet och gick ut på stan för öl och middag. Jag hade inga större problem att somna den kvällen. Bormio var verkligen mulligt, mer om det senare.





Aperto, ah grazie.


Spegel spegel...


Första svängen.


Ut genom byn.


Kul höjdprofil..


Ahh fap fap fap..


Tighta svängar.


Heja Basso!


Pantanis kurva.


Uppe snart?


Äntligen ute från skogen.


Sista svängen.


Då var det bara ölen kvar för idag.










Grazie mille.





/J