Grus, stock och en surfinne.

Nu när sommaren är slut så börjar det bli dags att komma igång med cyklandet igen. Jag hade först tänkt köra runt Mälaren men Ari hade en annan idé. Han har rekat en 20-milare på grusvägar och föreslog att vi skulle testa första halvan på den istället. Den här rundan kommer gå som en brevet under KBCK-flagg nästa höst. Vi träffades utanför Welcome hotel och rullade iväg. Ari hade gjort ett strålande jobb. Det tog bara några hundra meter innan vi var ute på grusvägarna. Vi grusade på och snicksnackade om storslagna planer och om vad vi ska hitta på nästa år. Ibland var vi tvungna att cykla korta sträckor på asfalt för att koppla ihop gruspartierna men i stort sett hela sträckan var grus och skogsvägar. Riktigt läckert. Jag har bott i området i nästan 40 år och har ALDRIG cyklat på de här vägarna. Hur är det ens möjligt?

I Märsta, där vi skulle vända, tog vi en fika på Statoil. Istället för de där hemska mumiemackorna som ligger i kylen och skäms så hade de ställt en kock, typ, bakom disken. Han stod och roddade med baguetter och pålägg. Så vi tog en sån macka. Den var svinstor och fylld med en riktigt flottig bacon & kyckling-gucka. Efter den var jag mätt hela vägen hem. Jag hade helst kräkts upp den som en räv i vägkanten men jag höll mig. Vi körde ungefär samma vägar tillbaka till Barkarby och jag kunde inte sluta tänka på vilken succé det här kommer bli nästa år. Brevet-året 2014. Bring it!

Ari cyklar på grus och löv.

Ari cyklar på grus och lite gräs.

Ari cyklar på grus och några stenar.

Ari ser sur ut på grus.

Ari cyklar förbi stock.

Aris vad och framhjul cyklar på grus.

40 plussare på väg!

Jaha, så har man gått och blivit 40 då. Jag firade med att åka till Blaxsta vingård i Sörmland med Linda i helgen. Det var en bröllopspresent från grabbgänget. Vingården var riktigt seriös och maten var toppklass. De gör allt vin själva av sina egna druvor och frukter. Nu när jag är så här jäfla gammal så kan jag ta upp bloggandet igen. I min ålder kan det nästan uppfattas som poppigt att blogga! Jag drabbades av en svårartad skrivkramp och blogg-afasi efter sommaren. Men nu börjar jag se ljuset och planerna börjar falla på plats. Linda verkar vara med på banan. Det gäller ju att ha ett ok från familjen innan man sätter igång och elit-randonnéar! 

Skeet skeet motherfucker!