Vindpinad höstrunda.

Lördag morgon och klockan börjar pipa vid sju. Jag skulle träffa grabbarna 08:00 utanför Knallen.

När jag närmade mig Vivo Knallen såg jag två män som stod och kramades på parkeringen. Det visade sig att det var Nypan och Skogling. När jag sladdade in på avbröt de genast förspelet. Jag frågade aldrig vad det var jag sett. Hur skulle jag lägga fram frågan utan att låta homofobisk eller svartsjuk? Nästa gång, om de står med brallorna i knävecken och kramas sked mot butiksväggen, då blir jag tvungen att fråga. Men först då.

Nåväl, den här lördan skulle det bjudas på cykelbuffé. Skogling, Danne och SolnaJohan skulle cykla en 10-mila med fika i Bålsta, Nypan skulle köra en liknande runda men utan fika och jag och Ari skulle köra en 20-mila. Vi skulle allihop cykla mot Bålsta.

Det var först meningen att jag skulle hängt med på 10-milaren. Men strax efter 22 på fredagkvällen kläckte Linda ur sig att hon tänkte shoppa kläder hela lördan. Helt plötsligt fick jag dubbelt så mycket cykeltid.

I Jakobsberg stod Ari och väntade. Efter en snabb handskakning cyklade vi vidare mot Kungsängen där dagens andra par stod och väntade. Lite snabbt snack och sen var vi på väg igen. Tempot var högt och fint. Luften var skön att andas.

I Bålsta vinkade Skogling, Danne och Johan hejdå och vi fortsatte mot Skokloster. Det var skön medvind och hojarna susade fram. Strax innan Skokloster såg vi en jättestor fågel i ett träd. Antagligen en örn. Nypan trodde det var en skata och Ari var tvärsäker på att det var en finsk talgoxe.

Vid avfarten mot Sigtuna vinkade vi hejdå till Nypan. Han skulle hem och ta hand om nåt barnkalas eller fotbollstävling eller nåt. Jag och Ari fick åter igen medvind och vi tog sikte mot Sigtuna.

Efter en dubbel kaffe, en stor brie och salamimacka och lite PBP-snack med Hovets audaxgäng på Tant Brun stack vi vidare mot Märsta och därefter Arlanda.

Vid Arlanda trasslade vi in oss bland flygbussar, terminaler, Boeing 747:or och taxibilar. Som tur var så hade vi fortfarande medvind så vi kunden cykla därifrån i 45 km/h och svänga av mot Långhundra.

Farten låg kring 40 och vägarna var så där snygga och perfekta som man kan önska. Milen tickade på fint. Jag började tänka på hur jävla stark och grym jag var som kunde ligga och mala på i 40 utan att bli andfådd. Jag är nog fan bäst i hela världen...

Tills vi vände i Almunge och cyklade mot vinden. Det var minst 10 sekundmeter rätt i facit på tillbakavägen. Nu var det 7 mil hem och vinden pinade mina stackars ben till bristningsgränsen. Ganska snabbt kom krampen krypandes. Energin sinade och benen var som stela pinnar. Ari tog snabbt ansvaret och plogade oberörd vidare i motvinden.

När vi väl kom till Upplands Väsby var jag tvungen att ladda energi på OK/Q8. En Cola och en ny laddning sportdricka i flaskan. Coca Cola måste vara världens bästa cykeldricka. Efter Cola-laddningen gick de sista milen ganska smärtfritt.

Hemma i soffan gjorde jag mitt bästa med att fylla upp benen med vin. Det gick rätt hyffsat faktiskt. Jag kanske inte är världens bästa cyklist. Men jag är bra duktig på att dricka vin i soffan. 18 mil slutade mätaren på.

Tack Ari för draghjälpen.
/Johan

Ännu en härlig Bålstarunda.

Helgens plan var egentligen att cykla ut till Åkersberga och möta upp Jonas för en härlig sväng och avsluta med middag och vinfrossa. Men tyvärr blev han sjuk och ställde in.

Istället sms:ade jag brorsan :

”Är du sugen på lite härlig Bålstacykling på lördag? Samma runda som sist med fika i Järlåsa.”

-Skiter björnarna i skogen? Självklart.

08:00 stod Nypan utanför dörren i sin illgula jacka. Jag ville inte vara sämre så jag drog på min nyinköpta ultralätta jacka i samma fräscha färg. I Jakobsberg stod Viktor och Ari och väntade. I samlad tropp hojade vi vidare mot Bålsta där Calle mötte upp.

Vägen mellan Hjälsta och Örsundsbro var nyasfalterad med syndigt svart asfalt som slingrade sig fram mellan åkrarna. Den här gången hade vi lovat varann en sansad cykeltur utan skyltspurtar. Det lyckades vi hålla.

I Järlåsa tog vi en lång fika med kaffe, cola och köttbullemacka. Som vanligt det planerades det långcyklingar och snackades om gamla äventyr. Utanför fiket satt ett fyllo som undrade varför vi inte hade åkt bil till fiket. Ja det kan man ju klura på…

På hemvägen höjdes tempot litegrann. Antagligen var det kaffet som skojade till det. Nu kikade även solen fram. Vi tog långa härliga förningar och klungan susade fram i 40 km/h.

Istället för att köra genom Bålsta på hemvägen tog vi vänster mot Bro/Skokloster. Innan vi svängde av mot Skokloster vinkade Nypan hejdå, han hade lite bråttom hem till familjen. Vi andra körde ett varv förbi slottet.

Innan Bro svängde vi tillbaka mot Bålsta så man kommer ut vid Bålsta industriområde. Där vinkade vi hejdå till brorsan och cyklade vidare mot Lilla Barkarby. Calle hade hängt med bra hela rundan. Men de sista backarna tog snabbt musten ur honom. Han blir farlig till sommaren.

När jag, Ari och Viktor sladdade in på puben satt redan gubben Nyström där. Han hade fått dispens nån timme till. Ett par belpils, en Kwak och en Trois Pistoles senare cyklade jag hem till Linda som hade tjejmiddag. Jag hoppade genast upp i soffan och hjälpte till med vinet.

21 mil stannade cykeldatorn på.

Tack grabbar (och tjejer) för en riktigt härlig dag.
/Johan

Postmästare Mölleborn igen, H-senior.

I lördags gick Post-SM. I år var det lagt i gurkstaden Västerås. Förra året gick det i Visby, som jag för övrigt vann.

Kvällen innan laddade jag som vanligt med vin och parmesan. På lördagsmorgonen kom Lindas föräldrar förbi och hämtade Viktor, Linda var i Göteborg med ett gäng krämtanter. Mormor och morfar hade ett fullt schema. Först skulle de titta på djur på Bögs gård, sen skulle de på ett 18-års kalas.

Det var både kallt och blåsigt när jag mekade ihop hojen på parkeringen i Västerås. Jag stog och klurade på klädvalet. Skulle jag ta arm och benvärmarna? Äh de får ligga kvar. Det är så pass kort lopp så jag hinner knappt börja frysa. Om det inte börjar regna förståss.

Det var kul att träffa alla Postgubbarna igen. Många såg riktigt laddade ut. Mycket kolfiber och högprofilshjul vid startlinjen. När starten gick rullade alla iväg i sansat tempo. Förutom en kille som pep iväg på en gång. Men efter några kilometer var han inhämtad.

Efter ca 10 minuter kom de första regndropparna. Hmm en väst hade inte varit helt fel. Tempot var högt så jag frös inte så värst ändå. Efter förningarna gick jag bara ner 3-4 cyklar. Det var alltid nån som försökte rycka så det gällde att hålla sig långt fram, även om det innebar mer tid i vinden. Farten låg konstant runt 40 km/h.

Mats från Posten Logistik gjorde ett par modiga utbrytningsförsök. Men tyvärr gnagde motvinden ner honom och klungan kom ifatt. Samma sak hände med alla andra utbrytningar. Några gånger jagade jag själv ifatt för att kunna vara med.

När vi kommit halvvägs började jag frysa ordentligt. Nu regnade det riktigt mycket. Det såg inte ut att bli bättre heller. Det var 12-13 grader, spöregn och motvind och jag cyklade i kortbyxor och kortärmad tröja. Inte helt optimalt. Nu längtar jag till målet och ett slut på lidandet.

Några kilometer innan mål rycker en kille. Han får en ganska bra lucka eftersom ingen ville vara den första som jagar efter. 2 kilometer innan mål svänger vägen av från en stor väg till en mindre, där såg jag till att ligga bland de första för att inte försvinna bak i klungan.

Direkt efter svängen kom en liten backe, jag låg först och höll tempot uppe. När jag vänder mig om ser jag att jag fått en lucka till klungan. Jag bestämmer mig lite överilat att göra ett ryck. Jag står på allt vad jag kan och jagar efter killen som ligger först. Efter några hundra meter är jag ifatt och tar mig förbi. Men nu har också ett gäng från storklungan kommit ifatt.

Mina ben kroknar helt och jag bara väntar på att de andra ska komma ifatt. Killen som gjorde rycket vid 3 km kommer förbi igen, jag jagar efter. Han är riktigt stark och vill verkligen vinna. När målet närmar sig och jag inser att det är kört släpper jag farten och blir omkörd av två killar till.

På prisutdelningen ropades jag upp som etta i Herr seniorklassen. Efter lite förvirring från min sida fick jag en stor medalj, en ask fin-choklad från Mälarchokolaterie och en presentcheck från Intersport.

Sen åkte jag hem och la mig i badet med en ostmacka och ett stort glas vin.

Tack PIF och Västerås CK för ett strålande arrangemang.



/Johan, Postmästare i H-sen. J