Slit och släp.
För nån vecka sen när vädret blev så där perfekt vårigt och cykelvänligt lyckades jag skaffa ett extrajobb. Eller ja, två faktiskt. Det är självklart välkommet men samtidigt känns det lite fånigt att jag har gått hemma och dragit hela vintern och när väl våren kommer så har jag inte tid att cykla längre. Det går segt med de "riktiga" jobben. Men för varje nej kommer jag närmare ett ja.
Den här veckan har jag lekt snickare och hoppat upp och ner för en stege och spikat panel i en bastu. 7 timmar bastuspikande gav kvällspasset lite extra krydda. En klassisk 4x4 klämdes av på Monarken. Faktiskt hyffsat tryck i benen. Men nånting i lungorna känns tokigt. Det kittlar i luftrören när jag andas djupt. Det kom förrförra helgen på 30-milaren och har hållit i sig sen dess. Får se om det går över nu på lördag när vi kör en 30-milare till. Jag hoppas det.
Livet är tufft.
/Johan
Ekerörull med KBCK.
Nyss inkommen från en härlig runda på Ekerö med delar av KBCK. Egentligen är det bara en bit av Ekerö som är mysig att cykla på. Resten är bara transport. Men resten av stockholms cyklister verkar tycka att det är prima. Det var nämligen proppat med cyklister ute på vägarna idag. Cykling börjar bli stort. Vi mötte säkert halva Vätternrundan idag.
Nåväl. Vi höll bra fart hela vägen runt och självklart rycktes det i backarna. Vi bjöds på motvind, medvind och kantvind. Vi höll nån sorts snitt på en bit över 30 och pulsen hade säkert också ett snitt, men jag hade ingen pulsmätare på mig idag. Ska nog sluta ha det när jag kör ute. Siktar istället på att köra tills luftrören piper och det domnar i fingrarna.
Mattel hade med sin nya hoj. En Cube nånting, i kolfiber med Reynolds kolfiberhjul och BB30 vevlager. Styv som ett spett och allmänt snabb. Nypan körde sina Mavic högprofilare och Johan körde sina Dura-Ace tubkolfiberraketer. Jag hade fått för mig att testa min tänkta långcyklar-setup med 25 mm Michelin pro3race och standardhjul.
Det var första rundan på däcken och de kändes alldeles prima. För att få lite extra komfort pumpade jag bara i 6 kilo i dem. Det var stor skillnad mot 23 millimetersdäck. Min klena gubbkropp kommer nog tacka mig på långrundorna för den extra komforten. Däcken väger bara 220 gram så de lär kunna rulla över bergen i Italien också.
Här är en liten intervju från rundan idag. Se den här innan den kommer ut på Cyclingnews.
Nu ska jag snart på fest och dricka bort det jag tränade ihop idag. Tack för en strålande dag!
/J
4 timmar kantvind.
Kom just in från en 10-mils blåsig runda. Igår hade jag tankar om att köra Mälaren runt idag, men när jag kollade på SMHI.se så ändrade jag mig ganska snabbt. Det fick bli halva distansen istället. Benen kändes fortfarande trötta och vinden gjorde det inte bättre heller. Festligt nog blåste det från alla håll så det blev aldrig nån ren medvind att mysa i. Ja just det, det regnade och snöade också. Nu ska jag lägga mig på soffan och kolla på Fleche Vallonne.
/J
Visar tänderna på Monarken.
Vacchi och Adamsson brukar snacka om att cyklisterna på tv visar tänderna när de tar i ordentligt. Så här såg jag ut idag när jag klämde av en 4x4 på Monarken.
Jag kände mig fortfarande tunn sen helgens cykling så jag fick sänka lite för att inte brinna upp. Men det gick i alla fall. Det är ganska svårt att få till vettiga intervallpass när man har kört långrundor på helgerna. Benen vill gärna gnälla lite extra då. Men det kan nog vara bra att vila lite extra ibland.
/J
Jag kände mig fortfarande tunn sen helgens cykling så jag fick sänka lite för att inte brinna upp. Men det gick i alla fall. Det är ganska svårt att få till vettiga intervallpass när man har kört långrundor på helgerna. Benen vill gärna gnälla lite extra då. Men det kan nog vara bra att vila lite extra ibland.
/J
30 mil från Tumba.
Jaha, vad ska jag säga om det här då? Precis som på 20-milaren var det ett jättegäng som startade från Tumba. Nånstans runt 50 pers. Det är verkligen kul att så många har hittat randonnécykling. Jag tror nästan hela gänget stack iväg samtidigt. På vägen till första kontrollen i Mariefred delades klungan upp till mindre grupper.
Vårt gäng rullade på ordentligt och det stogs på duktigt i backarna. Jag kände ganska snabbt att jag inte var helt hundra. Benen kändes tomma och det där riktiga sprättet fanns inte. Jag blev tröttare och tröttare. Till slut var jag tvungen att släppa klungan och sänka farten. Nu hade vi kört 10 mil och jag var helt slut. Kramp i benen och lungorna kändes som ett skämt. På kontrollen i stigtomta samlade vi ihop oss och fortsatte. Här nånstans sa jag till Tillmann att det var ok att kalla mig Johanna. Jag hade nämligen kallat honom Christina vid nåt mörkt tillfälle på 20-milaren. Sånt är ju så uppiggande.
Nu kom den riktigt hårda motvinden. Där dog jag igen och fick släppa klungan. Jag, Danne, Calle och Thomas låg i en liten kvartett och kämpade medans resten av gänget låg några hundra meter framför. Ganska surt. Motvinden och kantvinden malde ner våra stackars ben till krampande köttfärs. På platten kunde man få upp cykeln i 20 km/h om man kämpade, i backarna krampade det redan vid 10 km/h. Ett episkt lidande av sällan skådat slag. Efter några mil av den här tortyren var vi äntligen framme vid Oskarshälls Café. Nu var jag helt färdig, och irriterad på allt. Men det var nu vi skulle få betalt för motvinden.
Efter en stadig lunch dundrade vi ner för backen mot Bråviken. Vägen som går utmed vattnet var nästan onödigt fin. Här fick vi den efterlängtade medvinden också. Vi susade fram i 40 km/h utan att ta i för mycket. Backarna avlöste varandra och vi höll ihop fint. Medvinden hjälpte nog till för nu började kroppen kännas som vanligt igen. Förutom knäna som gnällde som aldrig förr. Danne, Hektor och Reimert var riktigt starka och såg till att det episka lidandet fortsatte även i medvinden.
Till slut staplade vi in på Statiol i Tumba för den sista stämpeln. Vårstabacken har nog aldrig kännts så skön tidigare. Jag, Danne, Tille och Calle passade på att äta Stockholms största pizza på Robbans Pizzeria medan vi väntade på att Nypan skulle komma in. Han körde tillsammans med stollarna från Järvsö, Lasse och Gunnar.
Henrik och Åsa har lyckats rita ännu en superrunda. Deras slit har verkligen varit värt det. Bra jobbat!
Vårt gäng rullade på ordentligt och det stogs på duktigt i backarna. Jag kände ganska snabbt att jag inte var helt hundra. Benen kändes tomma och det där riktiga sprättet fanns inte. Jag blev tröttare och tröttare. Till slut var jag tvungen att släppa klungan och sänka farten. Nu hade vi kört 10 mil och jag var helt slut. Kramp i benen och lungorna kändes som ett skämt. På kontrollen i stigtomta samlade vi ihop oss och fortsatte. Här nånstans sa jag till Tillmann att det var ok att kalla mig Johanna. Jag hade nämligen kallat honom Christina vid nåt mörkt tillfälle på 20-milaren. Sånt är ju så uppiggande.
Nu kom den riktigt hårda motvinden. Där dog jag igen och fick släppa klungan. Jag, Danne, Calle och Thomas låg i en liten kvartett och kämpade medans resten av gänget låg några hundra meter framför. Ganska surt. Motvinden och kantvinden malde ner våra stackars ben till krampande köttfärs. På platten kunde man få upp cykeln i 20 km/h om man kämpade, i backarna krampade det redan vid 10 km/h. Ett episkt lidande av sällan skådat slag. Efter några mil av den här tortyren var vi äntligen framme vid Oskarshälls Café. Nu var jag helt färdig, och irriterad på allt. Men det var nu vi skulle få betalt för motvinden.
Efter en stadig lunch dundrade vi ner för backen mot Bråviken. Vägen som går utmed vattnet var nästan onödigt fin. Här fick vi den efterlängtade medvinden också. Vi susade fram i 40 km/h utan att ta i för mycket. Backarna avlöste varandra och vi höll ihop fint. Medvinden hjälpte nog till för nu började kroppen kännas som vanligt igen. Förutom knäna som gnällde som aldrig förr. Danne, Hektor och Reimert var riktigt starka och såg till att det episka lidandet fortsatte även i medvinden.
Till slut staplade vi in på Statiol i Tumba för den sista stämpeln. Vårstabacken har nog aldrig kännts så skön tidigare. Jag, Danne, Tille och Calle passade på att äta Stockholms största pizza på Robbans Pizzeria medan vi väntade på att Nypan skulle komma in. Han körde tillsammans med stollarna från Järvsö, Lasse och Gunnar.
Henrik och Åsa har lyckats rita ännu en superrunda. Deras slit har verkligen varit värt det. Bra jobbat!
Mysigt rull nerför.
Onödigt vackert utmed Bråviken.
Jag passar på att ta en förning i medvinden.
Thomas och slutkörd skitgubbe.
Vackra Vagnhärad.
Victor och Calle.
Danne dundrar på.
Grabbar, vill ni ha stock?
Mörköfärjan, 2 mil kvar.
Största pizzan i Stockholm?Tack för en riktigt jävlig dag på cykeln. Bra kört alla som tog sig runt.
/Johan
Tempogubbar på vift.
Idag var det premiär för min tempostrut. Den har legat på hyllan i ett år nu så det var verkligen dags. Nypan föreslog att vi skulle damma av gubbkropparna med lite tempokörning på kvällen. Eftersom jag inte har nån tempohoj så fick min gamla Pedal Force en ansiktslyftning med kortare styrstam, tempopinnar och Zipphjulen. och vips såg den rätt skaplig ut.
Vi rullade iväg mot Järfälla där det finns en bra väg som är nån kilometer lång. Den vägen körde vi sedan fram och tillbaka så fort vi orkade. Mina ben var fortfarande lite spaka sen i lördags så syran kom snabbt, men fan vad kul det var. Man får en helt annan fart när man ligger i tempobågen. Högprofilshjul och tempostrut gör det sista lilla extra. Idag blev det mycket snack och cykelinställningar, nästa gång blir det på riktigt...
Vi rullade iväg mot Järfälla där det finns en bra väg som är nån kilometer lång. Den vägen körde vi sedan fram och tillbaka så fort vi orkade. Mina ben var fortfarande lite spaka sen i lördags så syran kom snabbt, men fan vad kul det var. Man får en helt annan fart när man ligger i tempobågen. Högprofilshjul och tempostrut gör det sista lilla extra. Idag blev det mycket snack och cykelinställningar, nästa gång blir det på riktigt...
Nypan kröker rygg.
Jag försöker se snabb ut.
En gubbe, två cyklar.
Vårt filmteam var med och dokumenterade kvällsträningen. Man kan först tro att det är Cancellara som susar förbi, men om man kör filmen i slow motion så ser man att det är jag.
Tack för en kul kväll Nypan.
/J
40 mil i västerås.
Upp och hoppa som en loppa några timmar innan tuppen går upp. 02:30 ringde väckarklockan och jag ställde mig reflexmässigt i givakt vid sängkanten. Drog på mig randonnékostymen och fyllde vattenflaskor och dubbelkollade väskan med cykelskor och hjälm. Sen sms:ade jag Ari att det var dags. En halvtimme senare satt vi i regnet på motorvägen på väg mot Västerås. Innan vi kom fram ringde Reimert och sa att han inte kunde hänga med. Hans bil hade gått sönder på väg till start. Snacka om antiklimax.
På Shell i Rocklunda stog Schture, Jonas och Erik. Vi var dagens klunga. Vi surrade lite och gjorde hojarna och oss själva redo. Sen rullade vi iväg. De första 5 milen på 66:an till Ludvika var verkligen skrattfria. 2+1 väg med vajrar och fan och hans moster. Som tur var så var det ingen trafik så rasslade förbi utan näradöden upplevelserFrukost på Mc Donalds i Ludvika. Åt nån konstig korv-hamburgare med ägg.
Med 29 mil kvar satte vi fart mot nästa kontroll i Säfsen. Den sträckan bjöd på några riktigt härliga backar. Efter Säfsen fortsatte vi mot Lesjöfors. Jag höll ögonen öppna för att se om jag kunde se firman som Skogling jobbar på. Men inget att de 5 husen i byn hade deras logga. Stämpling och fika i centralaste Lesjöfors sen vidare mot Grythyttan. Ännu mer backar.
I Grythyttan passade jag på att sänka sadeln några millimeter. Den hade hamnat lite för högt när jag monterade sadelväskan så högerknät började gnälla ganska snabbt. Efter justeringen kändes det bättre, men det hade nog varit bra om jag hade gjort det lite tidigare än efter 25 mil.
Sista stoppet var pizzerian i Frövi. Samma ställe som vi åt på när vi körde 3-sjöar runt förra sommaren. Nu hade vi 9 mil kvar och vi var riktigt hungriga hela gänget. Pizzan satt som en smäck och gav energi hela vägen in till Västerås. Vi höll ihop från start till mål och fick en riktigt skön runda. Trots lite trötta ben i klungan så rullade det på bra hela vägen. Inga konstigheter och inget gnäll.
Den här 40-milaren var en typisk Peter Tonér-runda. Han älskar verkligen långa vägar som går mellan bruksorter i ödemarken. På nåt sätt lyckas han hitta varenda backe som finns i trakten. Förutom de första milen var det en riktigt bra runda. Härlig miljö, fina vyer och en riktigt fin långcyklarkänsla.
På Shell i Rocklunda stog Schture, Jonas och Erik. Vi var dagens klunga. Vi surrade lite och gjorde hojarna och oss själva redo. Sen rullade vi iväg. De första 5 milen på 66:an till Ludvika var verkligen skrattfria. 2+1 väg med vajrar och fan och hans moster. Som tur var så var det ingen trafik så rasslade förbi utan näradöden upplevelserFrukost på Mc Donalds i Ludvika. Åt nån konstig korv-hamburgare med ägg.
Med 29 mil kvar satte vi fart mot nästa kontroll i Säfsen. Den sträckan bjöd på några riktigt härliga backar. Efter Säfsen fortsatte vi mot Lesjöfors. Jag höll ögonen öppna för att se om jag kunde se firman som Skogling jobbar på. Men inget att de 5 husen i byn hade deras logga. Stämpling och fika i centralaste Lesjöfors sen vidare mot Grythyttan. Ännu mer backar.
I Grythyttan passade jag på att sänka sadeln några millimeter. Den hade hamnat lite för högt när jag monterade sadelväskan så högerknät började gnälla ganska snabbt. Efter justeringen kändes det bättre, men det hade nog varit bra om jag hade gjort det lite tidigare än efter 25 mil.
Sista stoppet var pizzerian i Frövi. Samma ställe som vi åt på när vi körde 3-sjöar runt förra sommaren. Nu hade vi 9 mil kvar och vi var riktigt hungriga hela gänget. Pizzan satt som en smäck och gav energi hela vägen in till Västerås. Vi höll ihop från start till mål och fick en riktigt skön runda. Trots lite trötta ben i klungan så rullade det på bra hela vägen. Inga konstigheter och inget gnäll.
Den här 40-milaren var en typisk Peter Tonér-runda. Han älskar verkligen långa vägar som går mellan bruksorter i ödemarken. På nåt sätt lyckas han hitta varenda backe som finns i trakten. Förutom de första milen var det en riktigt bra runda. Härlig miljö, fina vyer och en riktigt fin långcyklarkänsla.
Ari, vill du ha stock?
Vackert så man blir tårögd.
Fika på nån mack i Grythyttan.
Skäggig skitgubbe.
Fika i centrala Lesjöfors.
Peter Tonér gillar sånt här.
Heta killar i Säfsen.
Pizza för en riktig karl.Tack Ari, Schture, Jonas och Erik för en skön dag på cykeln.
/Johan
Några små saker innan lördag.
Ohoj cykelvänner!
Om ni tittar på den högra kolumnen så ser ni en nu gadget, den som heter SMS-rapporter från 40-milaren. Den är länkad till min Twitter. Tanken är att jag ska sms:a kortare statusrapporter dit. Tror det kan bli ganska kul för er på de längre loppen. Om ni inte tycker att det är kul får ni väl hålla handen för skärmen så ni slipper se eländet.
Imorgon blir premiärturen för Twitter-gadgeten så vi får se hur det går. Jag räknar med succé. En annan grej som blir premiär imorgon är min GPS. Jag tror jag har lyckats installera all teknisk smörja i datorn och på GPS:en så det ska funka. Med lite tur har jag lyckats ladda in morgondagens rutt. Det märker jag imorgon. GPS är egentligen inte min grej. Men det verkade rätt smutt på LEL förra året när Ari körde GPS och jag körde vägnoter.
Uppladdningen inför lördagen är väl inget att hurra för direkt. Med tanke på att jag varit sjuk hela veckan så kan den här rundan bli "ett episkt lidande av utdragen karaktär" som den gode Reimert sa. Men det är nåt i det där episka lidandet som lockar.
Så här ser hojen ut när den är långrundekittad. Väskan behövs egentligen inte på en 40-milare utan den får hänga med för sakens skull. Det är ganska skönt att slippa ha ryggfickorna fulla. Lampan är också onödig för den här rundan men den får hänga med för att testa batteritiden på ett nytt batteri. Gubben som kommer sitta på sadeln är också rätt onödig, men det var ingen nyhet.
Om ni tittar på den högra kolumnen så ser ni en nu gadget, den som heter SMS-rapporter från 40-milaren. Den är länkad till min Twitter. Tanken är att jag ska sms:a kortare statusrapporter dit. Tror det kan bli ganska kul för er på de längre loppen. Om ni inte tycker att det är kul får ni väl hålla handen för skärmen så ni slipper se eländet.
Imorgon blir premiärturen för Twitter-gadgeten så vi får se hur det går. Jag räknar med succé. En annan grej som blir premiär imorgon är min GPS. Jag tror jag har lyckats installera all teknisk smörja i datorn och på GPS:en så det ska funka. Med lite tur har jag lyckats ladda in morgondagens rutt. Det märker jag imorgon. GPS är egentligen inte min grej. Men det verkade rätt smutt på LEL förra året när Ari körde GPS och jag körde vägnoter.
Uppladdningen inför lördagen är väl inget att hurra för direkt. Med tanke på att jag varit sjuk hela veckan så kan den här rundan bli "ett episkt lidande av utdragen karaktär" som den gode Reimert sa. Men det är nåt i det där episka lidandet som lockar.
Så här ser hojen ut när den är långrundekittad. Väskan behövs egentligen inte på en 40-milare utan den får hänga med för sakens skull. Det är ganska skönt att slippa ha ryggfickorna fulla. Lampan är också onödig för den här rundan men den får hänga med för att testa batteritiden på ett nytt batteri. Gubben som kommer sitta på sadeln är också rätt onödig, men det var ingen nyhet.
Till sist bjuder jag på en liten bild på Chianti. Familjens nya kamphund. 3 kilo Dvärgschnauzer. Just nu ligger han och sover under matbordet men så fort jag är klar kommer han vakna och skutta runt i huset.
Det var allt för idag. Ses imorgon igen.
/Johan
Sjukstuga +ANNAT.
Ni kanske undrar varför jag inte har skrivit nåt på några dar? Ni tror säkert att jag har ätit och druckit mig så fet så jag inte når fram till tangentbordet längre. Det stämmer till viss del, men det är inte hela sanningen. Jag har nämligen lyckats dra på mig nån dryg sjukdom också. Symptomen tyder på Ebola eller värre. Det är förstås väldigt synd om mig. Jag hade ju tänkt kränka sönder mig fullständigt på monarken den här veckan för att vara i toppform till 40-milaren på lördag. Nu får jag kränka mig i rodelläge på soffan istället.
Idag har jag fixat hojen för helgens långcykling. Inte för att det är så otroligt långt, men det är ändå tillräckligt för att börja testa långcyklargrejerna. Sadelväskan är fastskruvad, lampan monterad och batterierna laddade. Ska försöka förstå hur min nya GPS fungerar också. Har tänkt köra med det på långrundorna.
Förra veckan fick jag en knippe tuggummin med koffein i. De ska testas på lördag. Tror de kan bli riktigt bra på långrundorna när livslusten har försvunnit. Då får man både fräsch andedräkt och lite kemisk pigghet. Tänk om det fanns tuggummin med både koffein och rödvin. Det hade varit smidigt.
Jo en sista grej, min sambo har köpt en hund. En liten Dvärgschnauzer som heter Chianti. Löjligt söt och jättesnäll. Men det betyder också att jag har gått från att vara cykelproffs till att vara hunddagisfröken. Inte riktigt vad jag tänkt mig nu när våren äntligen är här. Livet är tufft ibland.
Det var nog just det hela inlägget skulle handla om, livet är tufft. Tänk på det när allt flyter på.
/J
Idag har jag fixat hojen för helgens långcykling. Inte för att det är så otroligt långt, men det är ändå tillräckligt för att börja testa långcyklargrejerna. Sadelväskan är fastskruvad, lampan monterad och batterierna laddade. Ska försöka förstå hur min nya GPS fungerar också. Har tänkt köra med det på långrundorna.
Förra veckan fick jag en knippe tuggummin med koffein i. De ska testas på lördag. Tror de kan bli riktigt bra på långrundorna när livslusten har försvunnit. Då får man både fräsch andedräkt och lite kemisk pigghet. Tänk om det fanns tuggummin med både koffein och rödvin. Det hade varit smidigt.
Jo en sista grej, min sambo har köpt en hund. En liten Dvärgschnauzer som heter Chianti. Löjligt söt och jättesnäll. Men det betyder också att jag har gått från att vara cykelproffs till att vara hunddagisfröken. Inte riktigt vad jag tänkt mig nu när våren äntligen är här. Livet är tufft ibland.
Det var nog just det hela inlägget skulle handla om, livet är tufft. Tänk på det när allt flyter på.
/J
Långfredag/Kränkfredag
Nyss hemkommen från ännu en kränkarrunda i Kungsängen. Idag tog vi årsbästa med 21 cykelsugna gubbar. Vi började som vanligt med 8 km uppvärmning innan vi körde igång. Upplägget var samma som förra gången, 4 intervaller i maxfart.
Det var sur motvind så det var svårt att spräcka klungan hur mycket man än försökte. När man väl spände gubbvaderna och försökte göra nåt så täpptes luckan direkt och klungan kom ifatt. Men inte lärde vi oss något av det. Vi försökte och försökte. Så fort vi fick chansen så körde vi tills benen glödde.
KBCK sprätte runt som vanligt, men idag körde vi i våra nya snygga jackor. Är man snygg så är man snabb. Det blev en fantastiskt rolig långfredag. Det var ett riktigt starkt gäng som var med idag. Bra kört allihop.
Det var sur motvind så det var svårt att spräcka klungan hur mycket man än försökte. När man väl spände gubbvaderna och försökte göra nåt så täpptes luckan direkt och klungan kom ifatt. Men inte lärde vi oss något av det. Vi försökte och försökte. Så fort vi fick chansen så körde vi tills benen glödde.
KBCK sprätte runt som vanligt, men idag körde vi i våra nya snygga jackor. Är man snygg så är man snabb. Det blev en fantastiskt rolig långfredag. Det var ett riktigt starkt gäng som var med idag. Bra kört allihop.
Nu ska jag äta mig proppmätt och dricka mig vimmelkantig hos svärföräldrarna. Det är jag värd.
Tack för en riktigt mullig dag!
/Johan
6 timmar distans med belgiskt avslut.
I onsdags stack jag, Amir och Robban ut på en Ekerösväng. Linda skulle hämta Viktor så jag hade en hel proffsdag framför mig. Så efter dagislämning så möttes vi vid Vivo Knallen. Sen styrde vi vinterpendlarna mot Ekerö. Vi tog långsvängen förbi FRA, Skå-Edeby, Svartsjö, Kungsberga, Sånga-Säby och tillbaka via Svarsjö. På hemvägen fick vi vinden i ansiktet. Kall och tung.
Vägarna såg precis likadana ut andra varvet och vinden var precis lika kall och tung när jag fick den i ansiktet. Men benen kändes bra och jag pinnade på 3 timmar till innan jag stolpade in på Sorbon i Bromma. Efter 6 timmar och 15 mil satt den första veteölen som en smäck.
När vi kom tillbaka till FRA efter 3 timmar så vinkade jag hejdå till grabbarna och vände tillbaka ut mot Ekeröarna igen. Jag skulle på möte med KBCK klockan 17 i bromma så jag kunde cykla 4 timmar till innan det var dags. Det gäller att utnyttja proffsdagarna till max.
Vägarna såg precis likadana ut andra varvet och vinden var precis lika kall och tung när jag fick den i ansiktet. Men benen kändes bra och jag pinnade på 3 timmar till innan jag stolpade in på Sorbon i Bromma. Efter 6 timmar och 15 mil satt den första veteölen som en smäck.
Efter ett tag började det ramla in KBCK-gubbar och mötet var igång. Många väldigt viktiga och bra beslut togs. Det dracks en hel del öl också så de flesta sakerna vi hade beslutat om glömdes bort lika snabbt. En riktigt kul sak var att vi äntligen hade fått våra klubbtröjor. Mer om det senare. Snygga tröjor för snygga gubbar helt enkelt.
Tack för en härlig runda och för en härlig kväll.
/J
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)