20 kalla mil i Västerås

I helgen arrangerade Ck-Distans en dubbel 20-milsbrevet. Alltså en 20-milare på lördagen och en 20-milare på söndagen. SMHI lovade minusgrader och eventuellt snö. Det lät för mulligt för att avstå så vi bokade in oss på First Hotell i Västerås, oljade kedjorna och stack dit. Det skulle visa sig bli tuffare än vi tänkt.

Klockan 06:00 lastade vi upp Aris cykel på taket och stack iväg. Tempen sjönk från -9 till -18 på vägen. På Statoil Västerås mötte vi de andra som skulle köra. Det var Rock, Tillman, Schture, Peter, Martin, Lasse, callegunnar och två andra killar som jag inte träffat tidigare. Prick klockan 08 stack vi iväg i kylan.

Redan efter hundra meter sved det i ansiktet. Det kändes som att nån stod och örfilade mig oavbrutet. Tårna frös ganska snabbt och efter en stund gjorde de ordentligt ont, samma sak med händerna. När vi kom till första stämplingen i Hallstahammar plockade jag fram min rånarluva som låg i sadelväskan. Efter det var det bara fötterna och händerna som gjorde ont.

De stora vägarna var funkade fint att cykla på, medans de mindre, som säkert är helmulliga på sommaren var isiga och spåriga. Vi hade några vurpor på de vägarna. Antingen halkade vi på isen eller så spårade framhjulet i packad snö så vi gick omkull. De små skumpiga isvägarna slog effektivt energin ur benen.

I Norberg letade vi upp Elsa Anderssons café. Det var lika mysigt som jag mindes det. Och det var riktigt skönt att komma in i värmen och sätta sig ner en stund. Här stannade vi ganska länge och hann med 3-4 påfyllningar av kaffet. Till slut var vi tyvärr tvungna att cykla vidare. De första 20 minutrarna är alltid värst när man kommer ut i kylan igen. Nu svängde vi in på en till smal och isig väg.

Milen rullade på ganska fint och vår klunga höll ett jämnt och bra tempo. På en sån här runda gäller det att hålla humöret på topp annars hamnar man lätt i en neråtspiral. Kylan, väglaget, dubbdäcken och vassa snöflingor i ögonen blir en extra krydda på en redan krävande runda. Vägarna kring Riddarhytttan var ordentligt backiga.

De sista milen var ordentligt stötiga på de små vägarna. När vi väl kom ut på en större väg och kunde sträcka ut blev det tyst i klungan och det verkade som att alla bara ville komma i mål. De som var trötta fick ligga bak i gruppen och åka med. Det rullade fortfarande på i skaplig takt och gruppen höll ihop fint.


Efter 10 timmar var vi äntligen framme vid Statioil igen. Det hade snöat ordentligt de sista timmarna och det skulle fortsätta hela natten och hela söndan Vi enades ganska snabbt om att det hade varit en hård och fostrande runda och att vi skulle ställa in söndagens tur och istället gå lite hårdare på ölen. Vi såg nog ganska risiga ut när vi tryckte i oss våra mosbrickor Statoils fikahörna.

På kvällen gick vi på italiensk restaurang och åt god mat och drack gott vin. Till det snackade vi om cyklar, cyklister och cykelrundor. Sen fortsatte vi cykelsnacket i hotellbaren.

Tack killar för en riktigt kall runda.
/Johan

Gnäll och Weissbier

Den sista veckan har jag känt mig lite krokig både i kroppen och knoppen. Det har inte blivit så mycket cyklande heller. De sista två veckorna har jag trampat 20-25 mil per vecka. Men det blir det ändring på nästa helg. Då är det äntligen dags för dubbel-tjugomilaren i Västerås.

I lördags stack jag och Nypan ut på en liten sväng till Lilla Paris och tillbaks. Det var bra kallt i luften och jag klädde mig lite för somrigt. Bilvägarna var ordentligt saltade så de var torra och fina. Men cykelvägarna mellan Kungsängen och Bro var rent pinsamt dåliga med tre centimeter skitig snö med ett lager grus ovanpå.

Efter 2,5 timmar och 63 kilometer avslutade vi med varsin öl i Nypans kök. Där bjöds det på vete-öl från Weihenstephaner, som stoltserar med att vara världens äldsta bryggeri. På kvällen åkte vi på fest och jag snackade cykel och drack vin som vanligt.

Nu får det gärna bli lite varmare.
Gnälligare än så här blir det inte på min blogg.

/Johan

Slaskig morgoncykling innan frukost.

Imorse rasslade väckarklockan igång 06:00. Jag hoppade upp ur sängen och hoppade ner i cykelkläderna. Sladdade iväg i snömodden med Meridan ut mot Ekerö. Tempen låg på en plusgrad och dimman låg tät. Det var hyffsat folktomt på vägarna ut till Bromma. Det var inte så mycket aktivietet vid Drottningholm eller FRA heller. Men vägarna var fina och cykeln rullade lätt. Nja inte lätt, men ni hajjar nog vad jag menar.


Vid Svartsjö-slott vände heltom med min lilla enmansklunga och cyklade samma väg tillbaka. Vid Drottningholm började jag känna mig ganska slak i kroppen, pulsen var hög men benen var det inget vidare tryck i. Jag hade inte ätit nån frukost så det var inte så jättekonstigt. Det blir också lite dåligt med dricka när det är kallt ute. Då kroknar benen snabbt.


Efter ganska exakt 3 timmar och 74 km var jag hemma igen. Ett litet husmorstips, en trist frukost blir ganska god när man är jättehungrig.

Tack väckarklockan för att du väckte mig idag.
/Johan

Morgonpigga mollo.

Idag gick jag upp 04:00 igen för att hinna med en liten sväng innan jobbet. När jag gick ut för att hämta hojen började det snöa lite smått. Jag trampar iväg på de tomma gatorna. Inte en käft syns till. Idag styrde jag ut mot Ekerö istället.

Nån enstaka bil susar förbi och jag sitter på fulMeridan och njuter av att jag inte låg kvar i sängen och såsade bort den här fina morgonen. Snön faller allt mer och flingorna blir lite vassa i ögonen. Som tur var så tog jag kepsen på så den tog det värsta.

Vid Svartsjö vände jag tillbaka mot Skå där jag tar en liten omväg till Stenhamra. Nu är klockan 06 och det blir fler och fler bilar. Det har också fallit 1-2 cm snö på cykelvägen.

Efter 3 timmar och 74 km smakar det gott med frukost i omklädningrummet på jobbet. Det var också riktigt skönt att ta av ryggsäcken med dator, matlåda och nystrykna skjortan i.
/Johan

Uppe med tuppen och magisk cykling på kuppen.

Ibland får man vara lite flexibel om man har småbarn. Idag fick jag lämna Viktor på dagis, det brukar Linda fixa annars. Han ska lämnas 08:00 och för att inte komma för sent till jobbet bestämde jag mig för att jobba hemifrån idag. Men då blir det ju ingen jobbpendling! Hur göra nu? Det är då man får vara lite smart.

04:00 ringde klockan och jag studsar upp som en fjäder. På med kläderna och i med en stor kopp kaffe. Sen upp på hojen, på med Di Notten och ut i förortsmorgonen. Gatorna var nästan helt tomma. Tempen låg på två fina minusgrader. Jag fick ganska snabbt in cykelkänslan och kroppen vaknade till.

Jag cyklade genom Lilla Paris (Bro) som såg mer öde ut än vanligt, svängde upp på den bortre bron och körde rundan förbi golfbanan och tillbaka till Hässelby. På hemvägen hade fler vaknat och det såg ut som vanligt igen.

Efter 2 timmar och 53 kilometer rullade jag in cykeln i förrådet. Sen väntade frukost, dusch och dagislämning. En riktigt bra start på dagen och en väl utnyttjad morgon.


/Johan

Vintermys i Roslagen.

06:00 drog väckarklockan igång sin festliga melodi. Jag hade lite att pyssla med innan dagens runda så jag fick gå upp lite tidigare. Jag skulle installera en ny cykeldator på hojen och samtidigt rengöra och olja drivlinan på pendlarMeridan. Två minusgrader visade termometern.

Tidigare i veckan hade jag lämnat in min Polar CS600 på Alviks cykel. Det hade blivit nåt knas med displayen. Dan efter fick jag hämta ut en sprillans ny utan kostnad. Grym service från Polar!

På parkeringen i Barkarby stod gänget och väntade. Efter de vanliga handskakningarna och kommentarer om kompislappar stack vi iväg. Vi skulle ge oss ut på de härliga vägarna i Roslagen. Det var några nya ansikten med idag. Bland annat Amir, som har en son som går på samma dagis som min Viktor. De andra i gänget var Viktor, Martin, Tillman, Staffan, Schture och Zapiens.

Strax efter Upplands Väsby stod Micke från Microsoft, Kapsylen på Happy. Vi sänkte farten lite och han hakade på. Nån mil senare hakade ännu en Microsoftare på, som jag tyvärr inte minns namnet på. Han släppte ganska snart och körde sitt eget tempo.



Innan vi svängde in mot metropolen Rimbo för lunch stack Martin och Staffan vidare mot nåt hemligt möte i Kårsta. Caféet bredvid bolaget har blivit standardlunchstället i Rimbo, så även idag. Jag tog en baguette med grillad kyckling och currysås. Till det en cola och två koppar kaffe. Micke vände hemåt efter maten och tackade för idag.

Innan vi stack iväg märkte jag att mitt framdäck hade punkat. Snacka om tur i oturen. Nu kunde jag stå inomhus och byta slang medans de andra gav uppiggande kommentarer. Självklart började jag berätta om Vics punkadag på Mallis där han hade 6 punkor på samma runda.

Efter Rimbo fortsatte vi på 77:an upp mot Norrtälje tills vi svängde av en mil innan. Nu började också solen titta fram. Det sprack aldrig upp helt men det räckte för att man skulle sitta och flina nöjt. Vintercykling är riktigt läckert. Och läckrare blev det när vi svängde av mot Kårsta. Vid ett pisstopp såg vi ett gammalt tubdäck som var uppslängt i ett träd. Antagligen av nån sur Hovetgubbe som punkat på Roslagshösten.

Efter 6 timmar och 15 mil sladdade vi in på Barkarby torg och sparkade upp dörren till Lilla Barkarby. Där satt redan Lelle och Thomas. De hade kört en kortare runda, för att hinna dricka mer öl. En snabb Belpils var allt jag hann med. Sen fick jag stressa hem för att sticka vidare på middag.

Ännu en supermullig vinterrunda i Roslagen. Tack alla som var med.
/Johan