Klockan 07:30 rullade jag och
Nypan in till Shellmacken på Norrmälarstrand. Där stod det ett tjog andra förväntansfulla cyklister. Jan yrade runt och försökte få allt att funka, Henrik och Åsa stod och snackade bergspass,
Patrik såg ut som han hade druckit 10 liter kaffe, Ari stod och gnällde som vanligt och Magnus gav sista-minutentips till nån.
Det hela var lite extra festligt. Antagligen för att det var lite nytt blod i startledet. Det är alltid en härlig känsla när man vet att man har ett dygns cykling framför sig. Enligt SMHI skulle det regna på morgonen. Det var sol. SMHI, vad gör de egentligen? Försöker de ens, eller sitter de bara och fikar hela dagarna?
Av nån anledning startade loppet med en masterklunga till Alby, ca 2 mil från starten. Jag och John hade som uppgift att ligga längst bak och se till att alla hittade fram. Det dröjde bara nån minut innan fältet sprack upp i 2 grupper. På vägen surrade jag lite med Magnus, 48/16, som skulle cykla fixie. Han hade preppat hojen med ett par Miche Supertype högprofils kolfiberhjul. Det såg riktigt mulligt ut. Men ändå, fixie ner till Göteborg, det är jobbigt även med tusen växlar.
När vår vi kom fram till Shellmacken i Alby så gick starten på riktigt. Den här gången i fri fart. Ari tog genast täten och drog upp oss i 35 km/h. De flesta i gänget hängde med. Klungan var ca 15 man stark. Milen rullade på riktigt bra. Efter några mil hade vi trimmat in en fin belgisk kedja och jag njöt som en fisk i rödvin.
Storklungan höll i sig ända till Norrköping. Där började distansen göra sitt och vi delas upp till två grupper. Martin, Ari, Viktor, Danne, John, Toni och jag bildade en grupp med sikte på 20 timmar. Lite varstans utmed vägen stod Magnus, som åkte motorcykel, och hejade. Festligt att en sån liten grej kan göra så mycket. Tack för det Magnus!
Foto: Jonas
Vår lilla klunga jobbade riktigt bra ihop. Alla gjorde sitt och ingen verkade överdrivet trött. Danne var lite osäker ett tag, men det löste sig. Det här var hans första långrunda så det var inte så konstigt. Ari gnällde på att Toni körde för hårt i backarna. Martin och Viktor såg stabila ut och John låg tio meter bakom oss.
I Huskvarna stod Jonas och bjöd på mat. Här bytte jag brallor och fyllde fickorna med godis. Sen satte vi fart igen. Efter stoppet behövde man inte frysa länge. Den första backen fick fart på kroppen. Nu började det skymma också.
Nattcykling är grymt. DiNotte-lamporna lös upp vägen framför oss. Den sista biten innan Borås kändes som en evighet. Här var jag riktigt sovtrött. På macken i Borås var det proppat med folk. Det var tydligen ett poppis ställe för ortens festare. Nu stod vi och trängdes med packade bönder. En kille skröt om att han minsann hade kört Vätternrundan. Wow liksom.
Fem kilometer innan målet missar jag en högersväng i en rondell. Huvet var lite segt efter 20 timmars cykling. Istället för att åka tillbaka till punkten där vi körde fel så försökte vi hitta rätt ändå. Efter 30-40 minuters letande var vi tillbaka till den felande rondellen. Nu var jag riktigt jävla arg, mest på mig själv för att jag hade floppat.
På toppen av backen upp till Skatås stod Henrik och hälsade oss välkomna. Efter 21 timmar och 5 minuter var det skönt att vara framme. Tyvärr sabbade felnavigeringen stämningen. Cyklingen hade gått riktigt bra. Utan masterstarten och felkörningen hade vi nästan fixat 20 timmar. Men det är som vanligt, om ”om” inte fanns. Nästa år fixar vi det.
Foto: Åsa
Några timmar senare kom Nypan och Skogling i mål. De hade hållit ihop sen Norrköping. Skogling var riktigt nöjd, med all rätt. 55 mil är faktiskt ganska långt. Tack för ett härligt dygn på cykel. /Johan