Slutet gott allting gott.

Jag har varit trött och sur och hängig hela dan. Vet inte varför. Kanske för att Runekakan lägger ner idag, kanske för att man inte kan vara pigg och glad jämt. Inte ens en äppelpaj efter middan fick mig på humör. Men när vi hade fått ungarna i säng och knutit fast dem i svansen så smög jag in på cykelrummet och rev av en timme på Moanarken. Nu sitter jag i soffan och mår som en prins igen. Tänk att det skulle vara så enkelt.

Runekakan är död, länge leve Runekakan!

Fan också. Mitt favorit-tugg på långrundor lägger ner verksamheten. Idag är tydligen sista dagen de har webbutiken öppen. Jag vet inte varför de lägger ner men jag antar att det är tufft att hävda sig på kosttillskottsmarknaden utan återförsäljare. Framför allt när man säljer en kaka som är "färskvara". Många andra kakor har ju en hållbarhet på upp till ett år medan Runekakan bara håller i en månad. Det var just därför jag gillade den, för att den var helt naturlig. Jag har som tur var några kakor kvar i frysen. De får jag äta med andakt under vinterns distansrundor.

Slut på Runes i 40+

/J

Ådö tur och retur. Med motvind och en skur.

Vaknade lite för tidigt med en känsla av trasighet i kroppen från veckans träning. Jag har ju precis kommit igång efter några veckors viloläge så nu ska det äntligen smaskas på med vinterträning. Frukosten blev som vanligt en härlig stund att tänka igenom sitt liv och se på när barnen häller ut mjölk på bordet och bråkar med varandra. Jag bjöd mig själv på en knäckemacka och en kopp kaffe. Sen ringde jag Nypan.

Båda ville ta det lugnt och köra 2-3 timmar. Ådö-rundan landar precis på den tiden. Mina nya däck, som jag skrev om tidigare, fortsatte att leverera. Imorse var det punka på framhjulet igen, trots att jag bytte slangen sist. Och jag kunde än en gång konstatera att hur tråkiga de är cykla på. Bra köp där!

Rundan gick väl som vanligt. Vi såg ett hus från 1800-talet som jag inte hade sett förut. Nypan berättade att han hade varit där när det byggdes men inte sett det sen dess. Kul! Jag var jättetrött och långsam i benen och mina nyköpta däck hjälpte verkligen till att späda på den känslan. Vi hade rätt kraftig motvind tills nypan sa att vi kunde vara glada för att det inte regnade i alla fall, då kom regnet. Sen hade vi både motvind och regn.  

Den där knäckemackan jag åt till frukost räckte inte speciellt långt så hemvägen blev rätt hungrig. Ibland ler gudarna åt mig så när jag kom hem så låg det en bit hemgjord pizza i köket. Den åts stående. Resten av dagen kommer tillbringas sittande, för idag går Lombardiet runt. Jag håller en tumme för Kessiakoff som har visat storform nu på slutet. 

Grusväg minsann.

Bring it!

/Mr Pizza

Enkelspåriga killen..

Samma svettiga gubbe på sin Moanark, samma glansiga ögon som stirrar in i kameran. I öronen snurrar samma skiva, pass efter pass. Jag har kört Armin Van Buuren, A State of trance 2012 i snart ett år nu. Innan dess var det A State of trance 2011. Enkelspårigt? Jo kanske. Men det finns en skön trygghet i att köra samma musik varje pass. Man behöver inte lägga onödig energi på att uppleva nånting nytt och det blir lättare att koppla bort hjärnan och bara köra. Fast hjärnan är nog bortkopplad hela tiden när jag tänker efter.

Tönt+klant+randonneur +ANNAT

Bytte däck på pendlarhojen igår. Eftersom jag är en tönt så köpte jag ett par som heter Randonneur. Och eftersom jag är en klant så lyckades jag klämma slangen vid monteringen så det var punka imorse. Hann inte byta slang innan jag stack så jag pumpade och höll tummarna hela vägen till jobbet. Däcken var tunga och trista så det var ju verkligen värt det. Peppade upp mig med intervaller och benstyrka på lunchen. Kommer antagligen kännas riktigt crisp imorgon vilket kommer matcha värken jag har i magen just nu. Körde maghjulet för första gången på en månad. Nu känns det som att jag har fött ett barn och fått det instoppat igen. Appropå gravid så åt jag ett paket kakor efter middagen. Bra där!

Over and out from förorten.
/B

Monark-Haiku

Hösten rasar

Drömlikt ångande

Monark hos Mollo.

Tillbaka till sträckbänken.

Fyra dagar på Mallorca sitter nu runt magen på mig. Fyra dagar med sol och bad och vin och drinkar och sena nätter och fullt ös hela tiden. Jag är tröttare nu än när jag gick i mål på Miglian. På måndag blir uppsträckning för herr Mölleborn. Det kanske börjar bli tjatigt för er men tänk då hur det är för mig! buhu snyft cry moan etc etc..

Drar väl till Mallis..

Bara så ni vet.

Grävlingspass med support!

Körde första benpasset på ett halvår i torsdags. Knäböj, utfall, vadpressar och fan och hans moster. Idag är benen segare än ett par överkörda grävlingar. Efter ett par ettor på Monarken så känns det snäppet bättre, som två skadeskjutna rävar. Men dagens behållning blev ändå Lisas grymma support. Det hade inte gått utan henne.

Imorgon åker jag till Mallis med jobbet. Det blir ingen cykling så det blir mest att bygga på bukfetman och stretcha levern, och det är jag ju så bra på!
Por favor!!

Hej 40-års kris!

Jaha då var man tydligen anmäld till Vätternrundan igen. Jag hängde ju med nöd och näppe med i Conti-gänget för två år sen. Då körde vi på 7:12 och till i år har Leo vässat klorna och siktar på att komma under 7 timmar.

Det är tur att jag fyller 40 nästa år för i 40-års krisen finns det tonvis av energi att hämta. Och så har jag kvar mina forta hjul sen förra gången. Det här blir toppen!

Tonis Duvelrunda!

Traditioner är bra att ha, framför allt när det gäller bra traditioner. Igår körde vi Tonis Duvelrunda för tolfte gången, eller andra eller tredje. Ingen vet säkert. Vi samlades utanför Casa del Kitz i Skogås och spände sedan vaderna mot Ankarudden längst ut på Torö. Vägarna dit är magiskt slingrande. De blir också rätt utmanande när folk gör allt de kan för att kränka varann. Ankarudden har en riktigt mullig restaurang där vi passade på att äta lunch. Hemresan blev slitsam. 2 hoegarden och en morotskaka var tydligen inte optimalt för att prestera maximalt. Mina ben kändes som bajskorvsfyllda cementrör. Men inget ont som har nåt gott med sig för två timmar senare var vi hemma hos Toni igen. Där dukades det upp Duvel-buffé och Spanien runt på teven. Sen afterbikade vi så som bara råbarkade belgare kan.

Tack Toni för en strålande dag och tack KBCK för att ni hade sönder mina ben.

1001 Miglia Italia 2012.

Äntligen har jag lyckats få ner Italientrippen i ord. Den finns på Kadensbloggen.