Sverigetempot here I come!

 Förra veckan överraskade jag mig själv genom att anmäla mig till Sverigetempot. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot det loppet. Min cykelform ligger just nu på en låg 4:a på en 12-gradig skala. Jag har cykelpendlat och larvat mig på Zwift men det är länge sen jag cyklade snabbt eller långt. Om 8 månader går starten och tills dess måste jag härda upp mig rätt ordentligt för att inte behöva gråta mig till sömns varje kväll i tältet.

I lördags tog jag första steget. Jag såg att det skulle vara mulet hela dagen och att det antagligen skulle bli regn på eftermiddagen. Eftersom ungefär 150 av de 210 milen på Sverigetempot lär vara dödstråkiga så passade det vädret perfekt. För att toppa tråkigheten valde jag att cykla ett varv runt Mälaren med genvägen över Hjulstabron till Strängnäs. Fördelen med Mälaren runt är att man inte kan fuska om man skulle bli trött. Det går liksom inte att gena över vattnet. Mälaren runt bjuder inte heller på några överraskningar i festlighet eller vackra vyer. Det roligaste på rundan är Strängnäs och det säger ju rätt mycket om hur kul resten är. 55:an mellan Enköping och Strängnäs borde nästan få Nobelpris i tråkighet.

Tråkigt.

Jag vaknade som vanligt ganska tidigt och gick ner till köket och bredde en skinkmacka och fyllde två flaskor med sportdricka. Sen drog jag på mig cykelkläderna. Shimano S-Phyre, det är riktigt bra grejer. Både kläderna och skorna. Jag körde vinterbyxorna och den lite tunnare höst-tröjan med en underställströja under. Över det drog jag på mig en rosa Rapha-väst för att få lite mer värme och för att synas bättre. Sen sa jag hejdå till katterna och stack ut i mörkret.

Jag gillar att lyssna på ljudböcker när jag cyklar. Så tänkte jag även göra idag. Nu visade det sig att mitt Storytel-konto var nerstängt pga jag inte hade uppdaterat kortnumret efter det gamla kortet gick ut förra veckan. Det var ganska kallt och blåsigt och jag var egentligen mer sugen på att ligga kvar i sängen och nu ville Storytel att jag skulle lägga in mitt nya kortnummer för att låta mig lyssna på en bok. Precis vad jag inte behövde just då. Tror ni att det gick bra? Efter tre misslyckade inloggningsförsök så spärrades kontot, dock tillfälligt. Någon timme senare när jag hade kommit till Stäket lyckades jag logga in och lägga in mitt nya kortnummer så jag kunde lyssna vidare på boken jag hade börjat med nån dag innan. Det var nån deckarhistoria med poliser och grejer. Rätt beige historia. Absolut inte värt stöket med inloggning och kortuppgifter.

5 sekunder från psykbryt.

SMHI hade lovat mulet och nästan vindstilla. De fick i alla fall 50% rätt. Det var mulet hela dagen men det var fan inte vindstilla. Det är ganska fult hela vägen från Ekerö till Bålsta. Den ena förorten avlöser den andra och kommunerna verkar tävla i att spärra av vägar och bygga om eller bygga nytt. Det var motvind också. Det kanske man inte kan beskylla kommunerna för, men ändå. Det var knappt något ljus heller eftersom molnen låg som ett grått lock så långt man kunde se.

Gubbe i frontalkrock med motvinden.

Jag kanske låter lite gnällig men det här var helt perfekta förhållanden på min uppladdning för Sverigetempot. Som en kickoff på jobbet som man försöker göra så trist som möjligt. Det är ett koncept jag ska försöka bygga vidare på. Tror det kan slå faktiskt. Den där boken jag hade stökat med visade sig vara riktigt trist och uppläst av helt fel uppläsare. Jag vet inte vilket jag störde mig mest på, motvinden eller boken. De öppna fälten efter Bålsta gjorde vad de kunde för att bryta ner mig. Jag låg i tempobågen och kom inte över 20 km/h i motvinden. När jag kom ut på 55:an och vinglade på den minimala vägrenen med bilar som swishade förbi med en decimeter från styret och med vinden rakt i ansiktet fick jag nog av boken. Jag skrek rakt ut som ett riktigt psykfall. -Håll käften jävla bokjävel. Jävla ljudboksuppläsarjävel! FAAAN!!

Jo men faktiskt.

Ett snabbt stopp på en busshållsplats och byte från ljudbok till Spotify och Armin van Buuren. Nu jävlar! Ny energi och nya tag i motvinden. Nån gång borde vinden vända också. Efter Hjulstabron var det en inavlad bilist som kom från mötande filen och skulle göra en vänstersväng. Alltså över den filen där jag kom cyklande. Hen tyckte att det var helt rimligt att tuta på mig och fullfölja sin vänstersväng. Nu gick det bra och jag tyckte ändå att det passade rätt bra ihop med upplägget med fulcykling för att härda pannbenet. Strax innan Strängnäs finns det en rastplats med en stor informationsskylt om Strängnäs. Där stannade jag för att pinka. Man vill ju inte vara pinknödig när man cyklar in i Strängnäs. Det var jag tydligen inte ensam om tänka. Grässlänten bakom informationsskylten var full av toalettpapper och servetter som folk att slängt efter att ha torkat sig i snippan och rumpan. Så himla mysigt. Helt i linje med mitt träningstänk för dagen.

Det var bajspapper all over the place!

Helt plötsligt var jag i Strängnäs och lika snabbt var jag förbi. Jag brukar oftast stanna vid en kiosk och köpa en cola och en glass men den här gången skulle jag få klara mig med det jag hade på cykeln. Det innebar att jag fick nöja mig med två flaskor sportdricka, en snickers och några gel på 20 mil. Jag hade en liten svacka, milt sagt, mellan Bålsta och den där toalett-Strängnäs-skylten som folk gillar att pissa och skita bakom men efter det fick jag igång en skön långcyklarkänsla. Efter Strängnäs blir vägarna ganska fina, vilket är lite trist.

Här står vi och ser när färjan seglar bort i fjärran. 

Vips så var jag och Södertälje och ett ögonblick senare stod jag vid färjeläget i Slagsta och såg hur färjan precis lämnade hamnen. Nu började det bli mörkt och det hade precis börjat dugga. Det gjorde inte speciellt mycket. Jag var supernöjd med dagen. Den hade blivit precis så som jag hade planerat. Lång och helt utan överraskningar. Nya cykeln känns jättebra och den gamla kroppen hänger med ett tag till. Det ska nog kunna bli en långcyklist av mig också.

Nu kör vi så det ryker!

Kommentarer