Årets finaste fika och 100% grusfritt!

 Det var ungefär så som Jockes inbjudan hade sett ut. Vad de andra inte visste var att det var jag som hade ritat rundan och att jag inte hade haft en tanke på fika. Några timmar in i rundan kom jag på att jag faktiskt inte hade en aning om vart rundan skulle ta oss. Jag hade bara krafsat ihop något i Komoot efter några glas vin på fredagskvällen och skickat det till Jocke.

Vi möttes på OK i Brommaplan och cyklade ut mot färjan i Jungfrusund. Där visade det sig att vi precis hade missat en färja så vi fick vänta en halvtimme på nästa. De andra tyckte att det låg i mitt jävla ansvarsområde att ha koll på färjetiderna men det slingrade jag mig ur. Som säljare och hopplös make har jag blivit rätt bra på att åla mig ur såna situationer. Solen sken och det fanns mycket att snacka om så det gick ingen nöd på oss. Det var Sebastian och Jimmy. En stark jäkel som heter Staffan, Aitor, Jocke och såklart jag. Till slut var vi över på andra sidan i Slagsta och började tråckla oss ut mot Bornsjön och Södertälje.

 

 

Det var bara några plusgrader när jag stack hemifrån men med solens hjälp gick tempen upp ganska snabbt. Om det inte hade varit så blåsigt så hade nog benvärmarna åkt av så jag hade kunnat lufta mina vinterbleka ben. Vi höll ganska bra fart så milen tickade på snabbt. På något sätt så hade jag lyckats pricka in några riktigt fina vägar. Solen och det glada sällskapet hjälpte såklart till. Allt var frid och fröjd tills vi svängde in på en grusväg. Jocke hade tydligen lovat att det skulle vara grusfritt. Jag hade såklart ingen aning om att det var en grusväg. Jag drog en vit lögn och sa att det bara skulle vara någon kilometer grus. Det visade sig vara över en mil.

 

 

Efter ett tag började det frågas om var vi skulle fika. Jocke hade tydligen också lovat finfika. Kruxet är bara att jag är jäkligt kass på finfika. Jag är ju randonneur som är van att fika samtidigt som man stämplar på en bensinmack. En snabb koll på kartan visade att vi inte skulle åka förbi någonstans där vi skulle kunna fika förrän vi var tillbaks i Södertälje. Vi löste det med en liten omväg till Statoil i Gnesta. Finare än så blir det inte. Det gjorde inte så mycket utan alla var nöjda och glada efteråt.

 

 

Efter lyxfikat på Statoil susade vi vidare på de härliga vägarna. Det var en sån där härlig dag som man inte ville skulle ta slut. Det hade varit fantastiskt om vi skulle cyklat ännu längre. Lugna ner dig gubbe, de dagarna kommer. (notering till mig själv)

 

 

Jag började få tillbaka lite förtroende som vägvisare. Det var ju trots allt ganska fin cykling det bjöds på. Allt var frid och fröjd tills vi svängde in på ännu en grusväg. Då sjönk mina stigfinnar-aktier som en sten igen.

 

 

Det finns många outforskade praliner söder om söder. Nu när jag bor så nära så måste jag börja utforska det här området mer. Det skulle inte vara några problem att rita ihop en 30 eller 40-mil lång runda på finfina vägar. Man kanske till och med skulle kunna unna sig en övernattning i något dike. Jäklar vad mulligt.

 

 

När det var några mil kvar gick Jocke upp i täten och höjde tempot rejält. Hans hemradar hade tydligen slagits på så nu var det bara att bita ihop och hänga med. Vi körde den fina vägen förbi Bornsjön igen. Det är lite festligt för därifrån kan man se mitt hus. Det är mindre än en kilometer hem fågelvägen men det är tre mil och en båtresa med cykel. När vi kom fram till färjeläget så var båten på väg in, nästan som att det var planerat men det var det såklart inte.

 

 

Det blev trots allt en riktigt lyckad dag med 20 mil fin cykling trots den nästan obefintliga planeringen. Allt som behövs är ett glatt gäng, lite tur med vädret och en hel del överseende med improviseringar. Tack alla inblandade för en kalasdag på cykeln.

/Johan

Kommentarer