Lök på laxen +annat.

Nu börjar jag hämta mig från pollenattacken och dödskränkningen som conti-rundan bjöd på förra helgen. Som lök på laxen började veckan lite segt med besked om omorganisation och stök på jobbet som sänkte mig helt. Efter ett tag kom energin tillbaks och jag klämde av några mulliga pass på maxpuls och döds. Sen började jag planera stordåd till helgen. Nu ser det ut att spricka tack vare snön som kom inatt så det lutar åt nåt utdraget och tårdrypande på Monarken istället.

Idag var jag förbi på Alviks cykel och hämtade KBCKs nya hoodie från vår leisure wear-linje. Grymt fresh och crisp. Riktigt kul att de blev klara i tid så Tille och Johan fick med varsin till Belgien. De svinen är där nere och provcyklar Flandern och frotterar sig med proffsen.

Inne på en pinne.

Humle och Dumle.

/J

Myslördag med Contigänget.

I lördags hängde jag med Contigängets träning från Upplands Väsby. I  mailen under veckan snackades det om sjukdomar och lugnt tempo. Rundan skulle bli runt 10 mil vilket passade mig perfekt eftersom jag skulle på fest tidigt på eftermiddan. Vi blev 8 gubbar som samlades på parkeringen utanför Vikskolan. Efter lite snicksnack rullade vi iväg. Hyffsat lugnt, en stund i alla fall. Sen höjdes farten mer och mer. När vi kom fram till Rimbo hade vi hållit 37 i snitt.

Efter vi hade enats om fortsättningen på rundan så drog vi iväg, den här gången några snäpp snabbare. Jag kände ganska snabbt att det här skulle bli tufft. Några droppade av och la sig bakom. Nu var vi bara 5 i kedjan vilket gjorde att vilotiden blev näst intill obefintlig. Benen skrek och lungorna tjöt som på de värsta fyrorna på Monarken. Jag försökte hänga med så länge som möjligt. Varv efter varv. I en liten backe sprängdes till slut benen och jag tvingades släppa och låta den gulsvarta gruppen segla vidare.

Nån mil senare kom Micke och Christer ikapp mig, de hade släppt lite tidigare. Ett tag senare samlades gruppen ihop och vi började om igen. Den här gången fick jag släppa nästan direkt. Kroppen var helt slut. Jag rullade lugnt och kände efter vad som var fel. Visst att jag var trött och sluten men det här var nåt annat. Då slog det mig, pollen! Ja just det det var ju pollen som hade gjort kaos med mig, och de där Contigubbarna förstås. Jag fick precis samma sak på en 30-milare för några år sen.

Efter nån mil hittade jag äntligen en Ica. Jag hade haft slut på dricka i nån timme nu så kroppen började kännas så där härligt torr och krispig. Utanför butiken träffade jag Christer igen. Vi köpte lite dricka och fortsatte sen tillsammans till Upplands Väsby. Efter nån timme var vi äntligen tillbaks. Nu fick jag stressa hem och slänga mig i duschen och sen vidare på fest. Ni kan ju fatta att vinet fäste bra.

Det här blev en riktigt bra premiär för Conticyklingarna. Mild och fin som en roundkick i ansiktet. Nu vet jag hur våra getter känner sig. Jag längtar redan till nästa gång.

8 olika sätt att hänga på cykeln.

Geting-tåget.

37 i snitt hittils, nu ökar vi!

Äntligen tillbaks..

ÄNTLIGEN!

Ikväll var det äntligen årspremiär för räsern. För att minimera risken att skratta mig harmynt så stack jag ut själv, i mörkret och samma runda förbi Lilla Paris och Bålsta som jag alltid kör. Vädret var perfekt. 10 grader varmt och vindstilla. Cykeln kändes snabb som ett skott. Konstigt vore det annars när man har vant sig vid ett aluminium-missfoster med dubbdäck. Kroppen kändes också rätt hyffsad. Inte pang pang, men det kommer. Väl hemma så fick jag också smaka på gulaschen som jag hade slängt ihop till familjen innan jag stack.
/J

Dödsgetpolion mötte sin överman.

I AM SPARTA! I tre veckor har jag kämpat mot DÖDEN och en rikigt elak getpolio, samma getpolio som har härjat i Faluntrakten under våren. Svinpest, fågelinfluensa och mul och klövsjukan rann av mig som vatten på en gås. Men getpolion fäste som ett katanasvärd genom bröstet. Jag är rätt säker på att jag sköljde bort den sista bacillen med vin och ost i helgen. Den segern firade jag med en härlig timme på Moanarken. Hur firade ni?

270 under hela PBP.

Att cykla ute är bara så 2011. Det som gäller i år är att sitta inne på Monarken en solig förmiddag och titta på DVDn från Paris-Brest-Paris. I fredags kom nämligen det efterlängtade paketet från Frankrike med medaljen, resultatlistan och DVDn. Årets film var rätt bra, de följde tätgruppen så man fick se hur de stressade på kontrollerna och slängde cyklarna till sina serviceteam. Man fick självklart följa några andra också. En sån här film är nog rena döden för en som inte har kört loppet, men för mig var den en höjdare. Känslan och minnena kom tillbaks på en gång. Känslan innan starten, på kontrollerna och nattkörningen. Läckert!

En sak som är ännu läckrare är att jag verkar ha skrämt bort DÖDS-getpolion. Dagens träning var inget som det kommer skrivas böcker om men det var ändå fint nog att blogga om. Förhoppningsvis dricker jag bort ALLA eventuella träningseffekter ikväll. Det blir all in med grannarna ikväll.

Ab wheel, I can do a hundred now.

I live in the American Gardens Building on W. 81st Street on the 11th floor. My name is Patrick Bateman. I'm 27 years old. I believe in taking care of myself and a balanced diet and rigorous exercise routine. In the morning if my face is a little puffy I'll put on an ice pack while doing stomach crunches. I can do 1000 now. After I remove the ice pack I use a deep pore cleanser lotion. In the shower I use a water activated gel cleanser, then a honey almond body scrub, and on the face an exfoliating gel scrub. Then I apply an herb-mint facial mask which I leave on for 10 minutes while I prepare the rest of my routine. I always use an after shave lotion with little or no alcohol, because alcohol dries your face out and makes you look older. Then moisturizer, then an anti-aging eye balm followed by a final moisturizing protective lotion.

En helt vanlig söndag i förorten.

Vilken dag! Gubbar, getter och solsken. Vad kan man mer begära?
Först fräste vi iväg med familjen och kikade på Görvelns slott. Där kikade vi på skridsko-åkare och isjakter som svischade förbi ute på isen. Bakom slottet ligger en ladugård som visade sig innehålla ett gäng getter. Stor behållning.

När vi hade tittat oss mätta på getterna och frusit tillräckligt länge så åkte vi hem. Där bytte jag om till cykelgubbe och slog följe med Nypan som skulle ut på en sväng förbi det natursköna Bålsta. Det blåste satan. Dubbdäcken och skärmarna spelade i fin harmoni tillsammans  vinden som kämpade mot oss. Jag klickade förbi hastighetsmätaren på Garminen och hade den enbart på puls. Men med geten färskt i minne så  fann jag energi för att attackera backarna.

Det är helt makalöst vad trött i benen man blir av dubbdäck. Det gör mer ont än vad pulsklockan visar. Det är de här minnena man får plocka fram när man börjar tycka synd om sig själv i sommar. "Du kunde haft dubbdäck på, så bit ihop och trampa vidare gubbe!"

Nu ska vi förlänga helgen med biff, potatisgratäng och vin.
Hur firar ni andra Henrik Öijers 30-årsdag?

Geten klädde av mig med blicken. 

Grattis Bålsta!

Tack för en strålande dag Nypan!
/Johan

Nån sorts rekord. Intresseklubben antecknar..

Så här kan man ju också sammanfatta 30 fantastiska minuter på 290 watt. Med en bild på en pulskurva som går lite slakt uppåt. Det är varken DÖDS eller CHOCK. Det var mer som en OnePiece fylld med havregryn och nykläckta gråsparvar. Hela berättelsen kommer i mina memoarer.

Dödshelg, fetma, Italien och en get-nyhet.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men jag tar det nog i kronologisk ordning.

1. Jag har inte orkat bloggat nåt under veckan. Så är det bara.

2. Träningen och den inre maktkampen gick riktigt bra förra veckan. I onsdags var vikten nere och sniffade på 64 och jag fräste av 20 minuter på 290 watt. 4,5 watt/kg är ju helt ok för ett skitgubbe som mig.

3. I fredags blev det vinchock.

4. Lördag dödschock.

5. Söndag halvdöd men jag lyckades ändå logga in på internetbanken och betala 1001 Miglia.

6. Idag var Lisa sjuk och jag mådde som en överkörd räv när jag vaknade. Dödsvirus hemma alltså.

7. Sist men inte minst. Jonas tipsade om en artikel om att getter pratar med olika dialekter. Det kan förklara en hel del missförstånd.

Vintersväng på Ekerö.

Staffan bjöd in till lite härlig vintercykling på Ekerö idag. Jag var inte säker på att jag kunde hänga med så jag var lite svävande i mitt svar. Men imorse när ungarna hade fått mat och Linda såg snäll ut så passade jag på att fråga om det var ok att sticka ut. Utanför sushin i Bromma mötte jag Viktor, Tille och Staffan. När vi  konstaterat att det bara skulle bli vi så fräste vi ut mot Bergshamra, eller vad det heter. Vi fräste runt och skyltspurtade och försökte ge sken av att vara elit. Mina grenspecifika kontorsmuskler och vinfeta buk uppskattade verkligen det extra motståndet som snömodden gav. Efter 4 timmar och 95 km var jag hemma igen. Till min stora glädje fanns det mat kvar så det var bara att sätta sig och fylla på.

Snart dags att spurta sig lite.

Hetast på Ekerö!

Hackade växlarna sa du?

Tack för en härlig runda!
/J

Lördagsfyror. Nu med PULSKURVA!

När klockan närmade sig lunch kunde jag inte slingra mig längre. Då var det bara att byta om och hoppa ut i cykelrummet och riva av en hand (utan tumme) fyror. Det är verkligen balsam för själen.
Nu ska vi tjolahoppsanstudsa vidare till Bauhaus. Som jag har längtat! Hoppas Linda surprisar med IKEA, Mio och Plantagen också. Då är min dag gjord.

Ibland blir det lite för bra...

Då var det dags att outa sig som det sanna puckot man är. Jag tänkte köra världsrekord på 290 watt och knappade in 3,5kp på Monarken. Sen körde jag igång. Pulsen låg stadig och allt kändes prima. Efter en kvart blev jag lite fundersam, borde inte pulsen vara högre vid det här laget? Nä det är nog lunchbuffén som har gett pangpang-ben tänkte jag och gnuggade vidare. Efter 30 minuter började jag tänka på världrekord och eventuella proffskontrakt. Vilket jävla wattfenomen jag är! Fatta killen liksom.
Sen slog det mig. Vad fan står pendeln på? Hmm 3,0.... Ridå.
Pinsam tystnad i mitt huvud. Den riktiga effekten var 250-260 watt. -Nu får du köra timmen ut och skämmas hela vägen, väste jag till mig själv. Sen kan du glömma middag.

Fetmabloggen. Uppdatering.

Vågar vi hoppas på sub 65 innan helgen? Om jag tejpar igen käften och sover hängandes upp och ner i garderoben som en fladdermus så kan det gå. Kämpa Johan!

Tack för tipset Lunkan!

Lunkan, Slaktaren från Töpelsgatan, tipsade om ett festligt alternativ till Flåsettorna. 20 stycken 45/15, alltså 45 sekunder på och 15 sekunder vila, upprepa 20 gånger. Jag hade precis tänkt köra ett kort intensivt pass så det passade ju perfekt. För enkelhetens skull så körde jag samma watt som på flåsettorna, alltså 380 watt eller 5,8 w/kg. Det var helt fantastiskt. Jag blev verkligen så där härligt offrad och skändad som man vill bli ibland. Det blev inga tjolahoppsansteg upp till dagis idag..

Där har ni dagens tips. Seså upp på era Monarker/Spinners/trainers och kränk er nu.

Nu snackar vi friskvård!

Trevlig helg!

Oj vilken pralin!

Vi håller på att skola in Lisa på dagis den här veckan. Idag skulle jag testa att lämna henne där över lunchen och middagsvilan. Jag fick alltså några timmar frigång mitt på dan. Då ilade jag raskt hem och bytte om till cyklist och drog av två dödstjugor på Monarken. Efter lite drygt en timme staplade jag mot duschen och klappade mig själv på axeln som tack för den fina pralinen jag hade bjudit mig själv på. Ibland ler hela världen mot mig.

The Flockhart protocol!

Tabata är bara såå 2011. Nu är det The Flockhart protocol som gäller! Flåsettor alltså. När man har ont om tid eller helt enkelt har lite tid över så passar ett set flåsettor som handen i handsken. Jag har testat dem några gånger nu och jag gillar dem skarpt. Man kör 1 minut på ganska hög belastning, jag kör på 380 watt, i en minut och vilar sen 30 sekunder. Upprepa detta 10 gånger och du är i hamn. Passet tar alltså bara 14,5 minuter plus uppvärmning och nervarvning. En annan fördel är att man är helt kränkt efteråt så man kan strunta i att köra ett pass på kvällen också. Eller gå på bio, eller göra tjolahoppsansteg med grannarna på gården.

För oss som har tröttnat på japanen..

Lyllo mig, och lyllo er. Ny kylskåpsbild!

Lågkadens sitter alltid lika fint. Jag har fått för mig att jag behöver köra mycket sånt inför Miglian för att träna upp mina pojkaktiga ben. Igår blev det 40 minuter på 5kp och 54 i kadens, alltså 270 watt. För att visa vem som är husse så avslutade jag med 10 minuter på 290 watt, sen mådde jag som en prins. De där lågkadensarna är riktigt mulliga. Man får in en skön känsla efter ett tag och Monarkknarkpåslaget blir lite extra kännbart. Och det är just det påslaget jag är ute efter.

Skriv ut, laminera och tejpa upp på kylen.

Börjar få ihop sommarplanerna.

Nu börjar sommarplanerna så sakteliga reda ut sig. Jag är en sån där planerargubbe som måste veta minst ett år innan vad jag ska köra för lopp. I alla fall när det gäller långloppen. I sommar blir det 1001 Miglia igen. Jag hade först tänkt köra Sverigetempot men när jag cyklade runt i Toscana i somras så kändes det rätt självklart att jag skulle köra Miglian igen. Det är det läckraste loppet jag kört. Sverigetempot kan jag förhoppningsvis köra nåt annat år. Utöver Miglian blir det mest långrundor. Jag ska försöka köra två hundramilare, Stockholms och Örebros, några andra utvalda breveter och så har vi lite planer att köra Fleche Nordique. Nu gäller det bara att sälja in det hos Linda också...

Dagsvikten var 66,1 så det börjar lösa sig med fetman också. Nu är det bara 5 kilo kvar till pangpang-vikten. 

Trist solnedgång i Toscana.

Rekordfyror minsann!

Ikväll var jag så där riktigt trött och seg som vi mammor kan bli ibland. Jag hade helst sänkt en flaska vin och somnat på soffan. Men sånt går ju inte för sig när man är en au pairflicka med ambitioner. Så jag masade mig upp på Monarken och klurade lite på vad jag skulle hitta på. Jag kände inte för det utdragna lidandet utan ville hellre bli slaktad direkt. Vad passar inte bättre än en laddning fyror då? För att vara säker på att spränga mig själv åt helvete så ökade jag 10 watt mot vad jag kört på tidigare. Pang pang pang pang! Sen fanns jag knappt kvar. Jag hasade ut till matrummet och blev sittande där en kvart eller två. Helt offrad. Känslan i kroppen var en blandning mellan en nyfödd kattunge och en skrotat Fiat Ritmo. Men jag hade ändå lyckats klämma av 4 fyror på 330 watt. Ibland blir jag bara så avis på mig själv.

Vi mammor kämpar väl på.

Som hemma-mamma är det viktigt att rå om sig själv. Inte bara med kakor, bullar och skirat smör utan också lite mjölksyra och fettoxidation. Idag passade jag på att klämma av 20 minuter på 290 watt när Lisa sov. Förutom en timmes promenad så var det all träning jag hann med idag, om jag inte bjuder mig själv på ett pass till när ungarna har somnat...

Afterbikebilder från PBP.

Jag kollade på bilder och drömde mig tillbaka till PBP. Här är några av afterbikebilderna.

Dags för service?

På de senaste rundorna har vintercykeln bjudit på ett underligt knorrande ljud. Igår fräste jag in till Alviks cykel igår och köpte nya vinterdäck. Efter jag monterat dem tänkte jag ge drivlinan lite kärlek men den såg ut att behöva mer än kärlek. Man kan nog ganska lugnt säga att den kedjan har gjort sitt. Just nu laddar jag och Lisa med espresso inför servicen.

Den håller nog en vinter till...

Jag skjuter lite på träningen idag..

Egentligen skulle jag cyklat idag men jag är bakis som ett troll så det fick bli en lugn promenad istället. Vi var ute och svensexade Per igår med vapen, bad och alkohol. Det blev en riktigt lyckad dag. Per såg ganska nöjd ut på slutet, vad jag minns i alla fall... Skjutandet var riktigt fräsigt. Jag fick bland annat testa en Desert Eagle kaliber 50. En sån skulle jag behöva när jag står i kylen och rotar. "Stay away from the fridge!" Imorgon fortsätter kriget mot fetman.

Skrynkelben. Monarkrapport från förorten.

Det är tufft att vara mamma. Inte nog med att man plockar och fixar och byter blöjor dricker espresso. Man ska hålla sig i form också. På lunchen var jag ute och puttade barnvagn i 90 minuter. Under tiden hann jag nästan planera hela Italienresan med Nypan, Jonas och Ari. Vi planerade hotell, resan, själva loppet och afterbiken. Jag hann också gå igenom veckans watt med brorsan. En riktigt givande promenad alltså. På kvällen skulle jag köra en timme på Monarken. Jag kände mig trött och seg så jag siktade in mig på fyror istället för nåt utdraget lidande. Det gjorde ont från första minuten. Två fyror klarade jag av. Hade antagligen klarat en eller två till men då hade jag kränkt mig förbi vad som är värdigt, så jag avslutade med 15 minuter på omkring tröskel istället. 7 kilo och 7 månader kvar till Miglian. Ikväll blir det utdraget lidande för hela slanten. Det är jag värd.

Skrynkliga Miglia-affischen manar till skärpning.

66,6 nypinkad och näck!

En härlig upptäckt, imorse vägde jag 66,6 kilo. Det verkar funka bra det där att hålla sig ifrån vin, ost och godis på kvällarna. Vem hade trott det? Verkligen helt otippat. Minus 4 kilo på 10 dar är ju alldeles prima. Nu är det faktiskt bara 6 kilo kvar till matchvikt.

Igår lät jag fönstret till cykelrummet stå öppet ett tag för att undvika att brinna upp under passet. Det funkade så pass bra att jag frös under uppvärmningen jag var tvungen att ta på en tröja. Och inte vilken tröja som helst, utan min Prima-tröja. Jag hade nästan glömt hur mullig den är. Ska nog börja köra med den som undertröja nu på vintern så den är ordentligt inkörd till våren. Själva passet gick kalas. 45 minuter omkring tröskelwatt och puls.

Det går neråt i alla fall.

Precis som jag lovade så kommer här första invägningen. Drygt 2 kilo har lossnat under veckan som gått. Jag kör inget speciellt upplägg utan jag håller igen lite på käket och vinet bara. Har faktiskt inte druckit nåt sen nyårsafton. Det är stort, snudd på elit. Idag blev det lite fattigt med tid till träning men jag lyckades klämma av 10 flåsettor på 380 watt, eller "The Flockhart protocol" som de säger over there. Nu håller jag tummarna för att Lisa låter oss sova i natt. Det har varit rätt dåligt med det den sista tiden.

Bålstarunda med Amir och Nypan +ANNAT

Jag, Amir och Nypan stack ut på en lugn Bålstarunda idag. Tempen låg på minus 5 och solen var på gång att titta fram. Det var riktigt skön luft ute och vi rullade snyggt på folktomma vägar. Idag tog jag drickaflaskan i ryggfickan så den inte skulle frysa. Jag hoppade också över frukosten eftersom Micke Flockhart säger att man ska göra så. Jag har ju 10 kilo som ska bort, eller 8 kilo faktiskt, för jag har tappat lite sista veckan. Ska väga mig imorgon, naken och nyfjölad. Bilder kommer.

Rundan höll på att bli riktigt mullig tills jag fick punka på bakdäcket. Jag bytte snabbt slangen och pumpade upp däcket som fortsatte att vara punkat. Jag hade nog lyckats klämma slangen. I med en ny slang och pumpa upp igen. Inga problem tills jag skulle skruva av pumpen då ventilen lossnade. Mickla och pickla tills det funkade. Fingrarna var ganska svala nu. Efter nån mil fick jag punka på framdäcket samtidigt som bakdäcket var platt igen. Nu hade vi inga fler slangar i gruppen men framdäcket gick att pumpa upp tillfälligt, ventilen på bakdäcket körde självklart samma visa igen. Framdäcket höll luften i några kilometer innan jag fick pumpa igen. Och igen. Och igen. Sista gången jag pumpade så lossnade ventilen. Nu var jag både hungrig och irriterad och var ganska sugen på att sätta sparka sönder hela hojen. Men jag höll mig och cyklade hem och åt pannkakor istället. Lärdomen av idag är väl att det alltid finns nåt som kan jävlas. Imorgon åker jag till läckerbiten på Alviks cykel och köper nya däck.

Tack för en härlig runda Amir och Nypan! 



Sura gubbar.

Januari i Lilla Paris

Jag byter väl slangen då.

Aha den gick sönder..

Dubbelmacka i skogen..

En roundkick skulle sitta fint nu..

/J

Strålande Roslagsrunda.

Henrik Öijer var i stan igen och ville ha sällskap på ett distanspass. Den här gången var det fler som nappade, fler från KBCK, Viktor, Nypan, Matte, Staffan och Markus men även Pilen, Calle Friberg och Micke Flockhart. SMHI lovade minusgrader så jag visade på stor inlärningsförmåga och satte på dubbdäcken. Den här gången tog jag också med dubbla vattenflaskor så jag inte skulle gå torr som sist. Båda flaskorna frös igen efter en halvtimme. Nåt att lära sig till nästa gång kanske..

Det blev en fin vinterrunda i alldeles perfekt tempo. Markus den stackaren gick på hjul och ramlade omkull. Hoppas axeln läker snabbt. När snabbkillarna sprätte lite i de sista backarna så kände jag verkligen av fetman igen. Men det ska ju rättas till innan sommaren. Vädret var strålande, vägarna härliga och sällskapet kalas. Tack för en riktigt härlig runda!

Samling utanför DN-tryckeriet.

Hetast i klungan tar en förning.



Strikta led och dödssnö.



Jihad mot fetman!!

Nu har jag förklarat jihad mot fetman. Sist jag vägde mig skrek vågen 71 kilo, sen skrattade den och kallade mig glåpord, eller så var det jag som tänkte högt. Min kropp har gjort KAOS med sig själv. Fetman kör sitt eget blitzkrieg med mig samtidigt som jag står och rotar i kylen efter nåt att äta. Nu får det vara nog!
För att sätta en siffra på målet så tänkte jag gå ner 10 kilo till 1001 Miglia Italia bara för att visa vem som bestämmer. Så från och med nu blir det invägning nån eller några gånger i månaden så ni kan följa mina framsteg. Från och med idag sparkar jag igång anorexiabloggen.

Dagens träning blev 80 minuter Monark. Efter det mådde jag som en prins. En örfil fick bli kvällsmat.

Tänk den här killen på 61 kilo. Mums...