BB kan man också lita på.

Inatt föddes vår lilla dotter. En liten söt krabat på 2840 gram, hon slog därmed brorsan sin med några gram. Vi åkte in till Karolinska igår kväll för att kolla läget. Linda hade haft värkar 2 nätter på raken utan att nåt hände. Men istället för att åka hem och sova så tyckte de att vi skulle stanna kvar och göra sånt som man gör på BB. Medans Linda låg i sängen med sina värkar och sög på lustgas så satt jag brevid och läste Marcus Ljungqvists bok och servade med äppeljuice och smarta tips.

Precis när narkosläkaren skulle sätta in ryggbedövningen började de riktiga krystvärkarna så Epiduralen sattes aldrig in. Men det gick prima ändå. Linda kämpade stenhårt och 10 minuter senare kom en arg liten tjej ut. Pytteliten och blåaktig. Jag hade glömt hur liten Viktor var när han föddes. Efter en stunds skrikande och viftande fick hon tillbaka färgen. Hon lugnade ner sig och gosade in sig under handduken på mammas bröst. Sen slog hon upp ögonen och tittade på mig och såg sur ut. Hon förstog nog vem jag var.

Nu ska jag åka till Farmor och hämta Viktor, sen ska vi åka till BB och hälsa på hans syrra. Viktor har sagt att han ska börja åka motorcykel när han blir storebror. Vi får se vad som händer med det.

Ett stort tack till personalen på Karolinska. Jag var lika impad förra gången.

/J