Passo del Mortirolo.

Den första toppen jag tog i somras var Mortirolo. Den ligger i närheten av Bormio så jag passade på att cykla upp för den när jag ändå var där. Den anses vara en av de värsta Giro-stigningarna. Den är smal, ful och hård som knytnäve. Backen är 12,4 km lång och har en stigning på 10,5% och en maxstigning på 18%. Vägen är smal som en svensk cykelväg och går oavbrutet uppåt så det finns inget ställe att vila på, och eftersom den går genom skogen hela vägen så man får aldrig nån riktigt koll på var man är. Plus att man blir kokt som en kräfta i den fuktiga och varma luften.

Jag körde mer eller mindre non stop från Stockholm till Bormio. Efter incheckning på hotellet åkte jag direkt till Mazzo di Valtelina där stigningen börjar. Efter cyklingen åkte jag tillbaka till hotellet och gick ut på stan för öl och middag. Jag hade inga större problem att somna den kvällen. Bormio var verkligen mulligt, mer om det senare.

Aperto, ah grazie.


Spegel spegel...


Första svängen.


Ut genom byn.


Kul höjdprofil..


Ahh fap fap fap..


Tighta svängar.


Heja Basso!


Pantanis kurva.


Uppe snart?


Äntligen ute från skogen.


Sista svängen.


Då var det bara ölen kvar för idag.

Grazie mille.

/J

Verklighetscykling.

Efter 3 veckors overklighetscyklande i Europa så fick jag äntligen den verklighetscyklingen som jag behövde för att landa. +35 grader i Toscana eller överdrivet kurviga alpvägar med överdriven alp-utsikt tröttar ut sinnet på en enkel man som mig. Och om det inte räckte med regn, motvind, punka, krampkänning och riktigt trötta ben så fick jag stressduscha och åka iväg och köpa kakel efter rundan också. Nu är jag tillbaks till verkligheten. Om en vecka är semestern slut också. Välkommen hem Johan..

Oh vad härligt med regn och vind på näsan.


Nämen punka, vad trevligt!

Tack Bålsta.
/J

Tour de France!

Idag körs sista etappen på Tour de France. Med all säkerhet blir det Cadel Evans som vinner. Den här upplagan har varit den bästa på bra länge. Det har varit allt från favoriter som vurpar bort sig, favoriter som inte håller i bergen, vilda attacker och en Voeckler som vägrade ge upp den gula tröjan. Till slut gick han på pumpen och blev tvungen att ge sig på den sista bergsetappen. Gårdagens tempolopp var minst sagt spännande. Cadel körde till sig totalsegern på ett riktigt härligt sätt. Andy den stackaren hade ingen bra dag på cykeln och det fick han betala dyrt för. Det har varit en helt fantastisk Tour och jag tror att vi har några nya storcyklister till nästa år.

Jag och några av våra episka bergsryttare från KBCK var nere i Briancon och fick chansen att se den 17:e etappen, den som Edvald Boasson Hagen vann. Jag och Markus stog nere i byn medans Tille och Viktor cyklade upp en bit i backen. Stämningen nere i byn var magisk. Carrefour hade ordnat med storbildsskärm, musik, tävlingar för barnen och allmän underhållning. Vägarna var kantade med all sorts människor. Och alla var lika uppspelta och förväntansfulla som vi.

Först kom karavanen med reklambilar, sponsorbilar, konstiga fordon, märkliga fordon, idiotiska fordon, teambilar, teambussar, fotografer på MC, poliser på MC, reportrar på MC, polisbilar, brandbilar, plogbilar (!), egentligen vartenda fordon som finns. Sen tunnades det ut och det kom spridda motorcyklar och polisbilar, en röd kommisariebil, sen hördes helikoptern. Sen kom de, cyklisterna. Folkets jubel visste inga gränser. Alla ställde sig upp och skrek. Cyklisterna dammade förbi och jag hann bara uppfatta en av dem, Edvald Boasson Hagen. Sen var deras utbrytargrupp följt av några teambilar förbi. 7 minuter senare kom storklungan. Jublet var nu ännu större. De 100 cyklisterna blåste förbi lika snabbt som den första gruppen. Följet med bilar var större och efter ett tag när Voiture Balai, kvastbilen, åkte förbi var det hela slut.

Så här är det i varje by, på varje etapp under Tour de France. Det här är inte bara en cykeltävling. Det är den franska själen. Utan Tour de France skulle Frankrike inte vara Frankrike. Det är cykelkulturens kärna. Utan Tour de France skulle cykling vara som vilken sport som helst. Det här är större än allt. Det är tillgängligt för alla och helt gratis att titta på. Varje etapp har ca 1 miljon åskådare. Tour de France är allt man behöver. Jag älskar Tour de France. Jag måste åka ner igen för att uppleva det här. Det borde alla göra. Vive le Tour!

Jättestor polkagris-cykel.


Bergspris mitt i byn.


Tille kunde inte hålla sig.


Nu kommer de!


Rykk Edvald, RYKK!!


Tjejen med tidstavlan.


Europcar drar klungan.


Cancellara och Andy Schleck med Contador hack i häl.


Episka ryttare.


Philippes extracykel.


Gröna fingrar..


Nu var det slut.

Merci beaucoup.
/J

Toscana

I torsdags kom jag hem från vår Italienresa. Jag försökte SMS-blogga därifrån men det funkade tydligen inte. Därför fick det bli tyst här ett tag. Men nu är jag igång igen.

Linda flög med ungarna och jag tog bilen så jag kunde få med cykeln och lasta den full med vin på hemvägen. Vi bodde på Riva del Sole i Castiglione della Pescaia. Mellan Follinica och Grosseto. Toscana är som gjort för cykling. Jag har ju cyklat här förut, men den här gången kunde jag ta det i mindre portioner. Det finns hur mycket härliga vägar som helst. Det är inga problem att hitta roliga backar heller. Byarna ligger oftast uppe på kullarna så det är bara att följa skyltarna så får man några hundra höjdmeter direkt. Sen är det nästan onödigt vackert med alla vingårdar och olivlundar.

Jag hade ritat ett gäng rundor i GPSen som jag hade tänkt köra. Chianti road, La strade bianche, Elba runt och Pisa tur och retur. Men när jag väl var där så funkade det inte. Det var ju faktiskt ingen cykelresa. Så jag stack ut nån eller några timmar när det passade med familjen. Men med +35 i skuggan så räckte det oftast ganska bra. Min kortrunda som jag tog några gånger var 4 mil och 600 höjdmeter. Om man ska åka hit på cykelresa så funkar det nästan överallt. Det är nästan lika vackert och backigt i hela Toscana. Nästa gång måste jag bara cykla Chianti road. 222:an mellan Siena och Firenze. Den är fantastikt vacker. Och namnet gör den ännu mer lockande.

Trista vinrankor.


Trist utsikt från Castiglione


Trista oliver.


25% backe i byn. Trist.


Trist katt softar i fönstret.


I'm feeling hot hot hot!


Castiglione della Pescaia.


Scarlino uppe på kullen.


Mullig bergsby.


Gavarrano.


Trist ingång till en vingård...


Kämpa Johan!


Charmig trattoria i Cacchiagrande.


Värmebonkad gubbe.

Det är absolut inte sista gången jag åker hit. Nån gång måste jag göra det som en ren cykelresa också. Men då funkar det nog bättre på våren så man slipper brinna upp på varje runda.
/Johan

Passo Gavia.

Efter en Runekaka till lunch stack jag iväg till Santa Caterina där Gavia startar ifrån. I tredje svängen lyckades jag riva upp däcket när jag skulle luta cykeln mot en mur för att pinka. Hålet var för stort för att laga med silvertejp så det var bara att åka tillbaks till hotellet och byta hjul. Efter en timme var jag tillbaka igen och den här gången gick det bättre. Vägen och utsikten var helt fantastisk. På toppen fanns ett mulligt fik men jag var svårt sugen på öl så jag rullade snabbt ner till Bormio igen. Nu sitter jag på Linate och väntar på familjen. Sen åker vi till Toscana. Ciao!

Stelvio.

Jag får nog göra nåt riktigt trist för få bort det fåniga leendet som jag ådrog mig på passo Stelvio idag. Men först ska jag äta lunch och cykla över passo Gavia.

Bormio och Mortirolo.

I fredags satte jag mig i bilen och körde mer eller mindre non-stop till Bormio. I förmiddags checkade jag in på hotellet och åkte direkt till foten av Mortirolo. Benen var lite slaka 200 mil i bil men kom igång efter ett tag. Backen var riktigt tuff. Smalt brant och allmänt jävligt. Imorgon blir det Stelvio. Den tog jag med bil idag. Herre jösses vilken backe! Ni sitter jag på en pub och testar deras lokala Stelvio-öl och känner mig riktigt nöjd med starten på semestern. Chiao!

En liten kvällsrunda...

...är bättre än ingen kvällsrunda. Det var idén som vi utgick från när vi designade kvällens runda. En 2-timmars sväng för att få sträcka lite på benen. Men innan dess så tvättade jag bilen så den är ren och fin inför Italienresan på fredag. Då fräser jag raka vägen ner till Bormio där jag ska låta Stelvio och Gavia kränka benen av mig. Med lite tur kan jag lägga upp några bilder här så ni får se hur trist jag har det.

Idag tog jag mig själv bakifrån.

/J

Några ryck och en afterbike.

Midsommarhelgens frossande i mat och vin hade gjort KAOS med midjemåttet så jag och gubben Nypansson bestämde oss för att köra en liten sväng runt Bålsta. Vi gjorde några tappra försök att se fräsiga ut. Stog i bocken och ryckte i några backar, cyklade jättefort under korta perioder, spurtade på några skyltar och kom tillbaka hem till mig några timmar senare. Sen körde vi samma upplägg på afterbiken.

Tack för en bra avslutning på helgen Nypan!

/J

Lite bilder från Vätternrundan.

Här är lite bilder från Vätternrundan förra helgen som Natasja Jovic och Linda Persson har tagit. Jag valde ut dem som är värda att se, alltså de som jag är med på. Ett tips är att laminera bilderna efter ni har skrivit ut dem så de är lätta att torka av. Enjoy!

(foto: Natasja Jovic)


(foto: Natasja Jovic)


Skaplig svans. (foto: Natasja Jovic)


Kramp fifaan! (Foto: Linda Persson)


Tummen upp! (Foto: Linda Persson)


Förstapris! (Foto: Linda Persson)

Livet fortsätter efter Vättern.

Nu när årets andra mål är klart så är det bara att fortsätta och sikta mot nästa. Det första målet var att kvalificera mig för PBP. Igår kittade jag cykeln för Alpcykling med compact-vevparti och 11-28-kassett. Under tiden jag ställde in framväxeln snackade jag planer för 2012 med Natasja. Trots hennes ivriga entusiasm och storslagna planer så lyckades jag få växlarna att lira. Bytte sen snabbhjulen mot långcyklarhjulen och ringde gubben Anders för lite kvällsmys.

Vi fräste ut till Upplands Väsby och sen tillbaka via Rotebro och full fart förbi mamma-Bjorres trakter. Vevpartiet kändes bra och hjulen rullade hela vägen. Nu är det en vecka kvar tills jag åker till Italien. Tills dess ska jag gå ner ett kilo till och odla fram några extra ådror på vaderna. Ska nog köpa ett par salta solglasögon till det också.

Glad midsommar på er!!

/J

Vätternrundan med Conti test team.

Oj vilken runda. Jag har varit riktigt stressad och nervös den sista veckan. I vanliga fall cyklar jag bara för mig själv. Om jag blir trött så tar jag det lite lugnare och sen får tiden bli därefter. På den här rundan hade vi bestämt en tid som vi skulle fixa och då gäller det att hänga med i gruppen och se till att göra så mycket som möjligt innan man kroknar. Som tur var så släppte stressen när jag la in cykeln i bilen i fredags. Sen var det bara vanligt pirr på resan ner till Motala. Jag, Danne och Calle åkte tillsammans ner och bodde på Scandic West i Linköping natten innan start. Där åt vi också Sveriges sämsta hotellmiddag.

Vår grupp startade sist av snabbgrupperna. Vi kom ganska snabbt in i ett bra tempo och fick till en fin kedja. Milen tickade på ruskigt snabbt. De första 10 milen gick på 2,5 timmar, sen gick det ännu snabbare. De första 20 milen gick på 4:45. Jag kände mig pigg och stark hela vägen. Men efter 15 mil började jag få kramper i benen. Jag gick ner bakom klungan i omgångar för att försöka få bort det. Efter 20 mil var jag tvungen att lägga mig bak igen. Då hamnade jag för långt bak i svansen så jag inte hade nån chans att ta mig upp igen, jag hade i och för sig inte kunnat göra speciellt mycket där framme ändå. Benen krampade vid varje fartökning. Men jag bet mig ändå kvar och hängde med in i mål på 7:12. Riktigt nöjd med det trots att jag inte gjorde nåt för farthållningen på slutet.

Strax innan mål var det flera från Sub 7 och andra snabbgäng som ropade att de skulle släppa fram alla från Contigänget till täten. Det var ju 10-15 pers från Conti som hade dragit hela vägen och flera av oss andra låg utspridda i svansen bakom. Det var en riktigt snygg gest och jag blev så där löjligt stolt. Det var våra starkingar som drog hela den här klungan i mål.

Efter den här rundan har jag helt ändrat uppfattning om Vätternrundan. Det är ju skitkul! Folk stog runt hela vägen och hejade. Cykling är verkligen stort i Sverige. SCF får nog ta sig en tänkare på hur man kan utveckla sporten, inte inveckla. Det finns otroligt mycket starka cyklister. Bara i snabbgrupperna var det 700 startande. Den här nya morgonstarten för snabbgrupperna är ett genidrag. Om de kan stänga av vägarna, helt eller delvis, i Gränna och Jönköping så skulle det bli klockrent.

Jag höll ju nästan på att glömma att gratulera Sub 7 och Mas-klungan som kom in under 7 timmar. Grymt starkt kört!

Nöjd gubbe i Gränna.

Världens bästa fanclub.

Stort tack till Duells, Conti, Maxim och hela Contigänget!

Natasja tog en massa bilder som dyker upp på Contibloggen snart.

/J

Svarta hingsten är redo, men hur är det med husse?

Så, nu är allt packat och klart. Däcken är pumpade och kedjan är oljad. Notera de bildsköna flaskorna från vår senaste sponsor. Maxim har försett oss med pulver, gel och kakor så vi ska klara oss runt sjön och bilresan hem. Jag åker med Danne och Calle till Scandic Linköping efter jobbet idag för att få den rätta PRO-känslan. Sen startar vi 09:49 imorgon. Håll koll på mitt startnummer: 23576. Jag tror man ska kunna följa rundan på nåt sätt från deras hemsida.




Nu kör vi så det ryker.
/J

Anmäld och betald till PBP!

Igår fixade jag det sista med anmälan till Paris-Brest-Paris. Fransmännen har äntligen släppt in 2000-talet så man kan anmäla sig och betala på nätet. Enkelt och smidigt. Hoppas de har gjort nåt åt vädret också. Jag slipper gärna regn och blåst som vi hade sist. Nu ska jag bara stöka av det där kortloppet runt sjön, sen kan jag koncentrera mig på riktig cykling. Sån cykling som man får hår på bröstet av.



67 dagar kvar nu och jag längtar som en galning. Vi ses i Paris!
/J

Ny bild för kylen. ÄNTLIGEN!!

Äntligen kom den utlovade kylskåpsbilden. Spara på skrivbordet och skriv ut på en fotoskrivare. Helst med blankt fotopapper. Då blir det finast. Enjoy.

Jag invigde de nya sponsorbrillorna med en Tabata. Laddade ner en ny Tabata-app och fräste igång. Brillorna satt riktigt fint. De har 3 olika linser. Jag valde de genomskinliga för den lite mer sensuella looken. Jag tänkte först köra den heta Italienska looken med svarta glas, men det kändes lite väl. Det är ju ändå bara tisdag. De gula glasen var aldrig aktuella. De påminde för mycket om Becks på balkong-granne. "Ska du ha en stänkare?"

/J

Tub schmub. Vilket jävla mög.

Jag lyckade självklart få punka på bakdäcket på gårdagens runda. I vanliga fall så hade jag bara bytt slangen och gått vidare i livet. Men eftersom jag ska spela storfräsare och köra tub så då går det inte lika enkelt. Först försökte jag täta skiten med lagningsgegga. Det funkade väl hyffsat, men det kladdade ner fälgarna, altanen och brallorna. Sen kändes det ändå inte riktigt säkert ändå. Jag har liksom ingen lust att stå med pyspunka innan Strax innan Gränna och se resten av gänget susa vidare bara för att jag sniklagade däcket. Nä, bort med däcket, där rök 700 spänn, och på med ett nytt. Jaha, men då måste man väl ha lim också? Jovisst. Och hur köper man lim när man har 2 glas rosé innanför västen? Jo man får vänta till imorgon och ta det efter jobbet. Det går bra nu...


Det är inte bara jobbigt, man får ont i tummarna också.
/J

Eftermiddagsblås med Skoglingen.

Jag och Patrik bestämde oss för att köra en lugn tvåtimmarsrunda. Lite snack, lite mysigt så där. Det gick ganska bra till strax efter Kungsängen då han började rycka och ha sig. Jag kunde ju inte vara sämre så jag ryckte tillbaks. Sen var det kört. Ryck och sprätt, hit och dit. I motvind och i medvind. Riktigt kul. Vi testade att svänga vänster i den nya rondellen efter Bro så vi kom in på Ådö-vägen. Där körde vi tillbaka via den gamla vägen förbi kyrkan. Här hade vi härligt medvind. Det kan bli en prima kvällsrunda. Patrik körde tyvärr in en vägg i Dalkarlsbacken. Sen var det färdigryckt för hans del.

Tack för en strålande eftermiddag Patrik. Just nu kämpar jag med rosévinet som du tackade nej till.

/J

Varm snackrunda med Calle.

Det var redan 20 grader varmt vid åtta-tiden när jag stack ut. Luften var varm och klibbig och jag var stekhet som vanligt. Jag cyklade mot Bålsta och mötte brorsan precis efter Kungsängen. Vi konstaterade båda två att luften tillsammans med våra tunga ben från förra helgens runda inte lockade till nån snabbcykling. Istället tog vi svängen förbi Bålsta och Skokloster och tillbaka via I1 och vidare till OK i Kungsängen där vi tog ett Cola-stopp. Det var tryckande varmt och huvudvärken kom smygande på hemvägen.

När jag kom hem så drack jag en resorb sen somnade jag ganska snabbt på soffan. Om en vecka är det dags att köra Vättern med Contigänget. Måltiden är tydligen reviderad till 7:15, det blir till att hålla ett snitt på 42 km/h. Huga. Jag har tänkt köra ett lugnt pass imorgon på några timmar och sen damma ur benen på Monarken fram till Torsdag. Sen får vi se hur det går. Jag kommer garanterat bli trött i alla fall. Nu håller jag på och samlar ihop familjen och förbereder för att åka till Johan A´s 40-årsfest. Måste bara dra igång espressobryggaren så jag piggnar till. Känner mig som en ångkokt räv just nu.

/J