Lugn sväng med crossigt avslut.

Invägning på morgonen, 67 kilo. Bra. Fetman verkar vara på väg bort. Efter 3 koppar kaffe hoppar jag i cykelkläderna och rullar mot Bromma där resten av gänget väntar. Efter 5 minuters väntan är alla på plats utanför sushin i Bromma. Nypan, Mattel, Micke, Bengt, Staine, Pilen och Jocke. Vi skulle köra en lugnare sväng och avsluta på Kärsön där CK Valhall anordnade ett cykelcrosslopp.

Vi rullade i sansat tempo och snackade om cykling i allmänhet. Det var inte så mycket andra cyklister ute, förutom några bilar med cykelcrossar på taken som var på väg mot Kärsön. Däremot var det en hel del Vasaloppsåkare ute. Jag bara väntar på den dan när man ska cykla om en sån där skidsportare och får en stav genom bröstet. Det vore jävligt o-prima att ligga i ett dike och kippa efter andan med punkterad lunga och perforerad Raphatröja.

Vi körde rundan förbi Svartsjö och Kungsberga sen vidare mot Stenhamra och tillbaka till Kärsön där CykelCrossen gick. Eftersom jag fortfarande är lite tjock så hade jag hoppat över frukosten och kört på vatten. Men innan jag stack så hade jag packat med en macka med brieost och Prosciutto och till det en Duvel. Det satt som en smäck efter 3 timmars cykling.

På Kärsön var det en massa bekanta ansikten. Till slut blev man nästan snurrig av att hälsa och snacka med Skogling, Bugge, Scand, Martin, Markus, Öijer, Gurra G, Bjarne, Bang, KalleGunnar, Micke S, Micke, Miche, Mårten, Jonas, Anders, Rippa, Fixiekillarna och en massa andra.

Markus körde i motionsklassen och gjorde det bra. Han var väl inte med i tätstriden direkt men han kämpade så hårt han kunde. Han såg nåt år äldre ut för varje varv han körde. Vi testade lite olika metoder för att peppa honom men han såg ut att vara rätt långt bort i tankarna. "Find a happy place, find a happy place" typ.


När elitkillarna drog igång visade de direkt vad cykelcross handlar om. Fullt spett från start till mål. Det var grymt kul att titta på och genast dök tankarna om en lätt crosscykel upp i huvudet. En lätt jävel i kolfiber med tubhjul och singelklinga fram. Det får nog bli en sån till nästa höst. Sen får jag åka land och rike runt och kränka mig själv. Jag hoppas verkligen att Henrik Öijer orkar rodda ihop cupen nästa år också.

Darvell var i en klass för sig. Han drog ganska snabbt ifrån den jagande kvartetten och utökade avståndet för varje varv. Efter halva loppet ledde han med nästan 2 minuter. Micke S låg ganska dåligt till i början men jobbade sig upp i fältet. På sista varvet försökte han stöta men blev infångad och slutade på fjärde plats.


Om två veckor åker KBCK ner till Belgien för att kolla på ett super prestige-lopp i Gavere. Det kan bli rätt ballt.
/Johan

Planering för nästa år.

Nu när sommarsäsongen börjar ta slut så har så har jag klurat lite på nästa års cykling. Det ska planeras i tid om man krokig vill bli. Planen i stort blir att köra dubbla brevetserier, en 100-mila runda, Jotunheimen runt och 1001 Miglia Italia. Sen kommer det bli en hel del mulliga spontancyklingar. Får se om vi hinner göra om 3-sjöar runt.

Nästa års stora lopp blir 1001 Miglia Italia. Det blir en riktig utmaning med 160 mil och 22.000 höjdmeter. Jag har varit sugen på det här loppet sen 2007 då jag körde mitt första långlopp, PBP. I år när vi hämtade ut nummerlapparna till LEL fick vi (Ari, Hektor och jag) se reklamblad om loppet igen. Vi bestämde oss där och då att vi skulle köra. Nu är det 12 svenskar anmälda, jävligt grymt.

Jotunheimen rundt är också planerad. Den körde jag 2007 och har längtat tillbaks sen dess. 43 mil och 4600 höjdmeter sitter fint i benen. Det lutar åt att vi blir ett helt gäng till den rundan också.

CK-Distans 100-milare ser ut att bli en härlig runda också. Ska försöka ta den utan att sova bara för att se om det går. Siktar på att komma in under 50 timmar.

Så här nånting ser nästa år ut:

Februari
27 - 200 km brevet - Västerås

Mars
27 - 300 km brevet - Västerås

April
10 - 400 km brevet - Västerås
17 - 300 km brevet - Täby
24 - 200 km brevet - Örebro

Maj
8 - 400 km brevet - Täby
22 - 600 km brevet - Västerås

Juni
18 - 1000 km brevet - Västerås

Juli
3 - 600 km brevet - Täby
9 - Jotunheimen rundt - Laerdal

Augusti
7 - Mälaren runt 340 km
16-22 - 1001 Miglia Italia 1600 km

Under vintern kommer det mest bli intervaller och pendling. Men en och annan Oetzi kommer slinka med också. Den första kör vi den 5:e december. Häng med eller möt upp på Lilla Barkarby. Sura underställ och belgisk öl är en oslagbar kombination.

Nästa år blir det bästa cykelåret.

/Johan

Slut på lallandet.

Igår fick jag mitt träningsprogram av Aktivitus. Nu är det tydligen dags att kliva ut ur bekvämlighetszonen. Mattias har kokat ihop ett riktigt bra program. Det blir en härlig vinter med styrketräning på cykel varvat med långa distanspass med maxspurter. En hel del nötande kring tröskelpuls och garanterat en jävla massa svett och mjölksyra.


Första passet kör jag ikväll. Först ska jag snickra lite lister i köket. Igår körde jag 10 timmar snickrande så jag känner mig lagom gosig i kroppen idag. Det här ska bli skitkul!

/Johan

Skitfredag.

Helgens plan var att köra Witch-riden med grabbarna. Det var några år sen jag körde den sist. Den rundan är skönt geggig och slitig. Skogshojen stog redo i cykelrummet. Jag satt på jobbet och var laddad till max. Då ringer Linda och säger att vår hund hade blivit dålig så hon skulle åka till veterinären med henne. Två timmar senare var hon död. Magen var uppäten av tumörer. Hon fick i alla fall 9,5 bra år och kommer minnas som världens snällaste hund.

Jag stannade såklart hemma på lördan och fixade med lite annat istället. Tog en sväng till bolaget och fyllde upp vinkylen. Gick en promenad i höstvädret med familjen. Läste lite bloggar. Plockade lite i cykelrummet. Skrev några barnsliga inlägg på Happy. Sen bestämde jag mig för att köra en sväng på trainern.

Det fick bli ett härligt 4x4-pass. Benen kändes fina men hjärtat ville inte hänga med. Pulsen gick inte upp trots att jag körde samma belastning som tidigare. Det kanske satt kvar lite trötthet sen maxtestet hos Aktivitus. För första gången så skojade jag till det med musik. Jag brukar köra utan musik för att inte skämma bort mig. Men nu när allt annat var så jävligt så kunde jag unna mig lite Kraftwerk i lurarna.

Intervallerna tickade på och Kraftwerk plinkeplonkade på med sina Tour de France-låtar. Bästa låten, Elektro kardiogram. Det var så skoj att lyssna på musik så jag glömde bort hur många intervaller jag kört. Det slutade med att 4x4 blev 9x4. Helgen började riktigt dåligt men blev helt ok ändå.

Vila i frid Cayo.
/J

Aktivitus

Jaha. Då har man fått domen av Aktivitus. Lägg ner cyklingen och börja spela poker istället var Mattias spontana reaktion. Eller nja, inte riktigt.

Det blev väl inte riktigt så bra som jag hoppats på. Jag har skrivit mina siffror från 2007 så man kan jämföra mot de nya. Tröskelwatt och maxwatt var ingen större skillnad. Men å andra sidan har jag inte tränat det på 1,5 år. Jag har ju nästan bara kört distans det sista året. Nu ser man rätt tydligt vad det ger, eller inte ger.

Maxpuls bpm: 179 --> 181

Anaerobisk tröskel bpm: 162 --> 166

Max på trappstegstesten W: 311 --> 320

VO2Max ml/kg/min: 57,6 --> 60,4

Tröskeleffekt Watt: 250 --> 250

Max watt/kilo: 4,4 --> 4,6

Den största skillnaden att jag har höjt fettförbränningen, sänkt mjölksyran och ökat tröskelpulsen. Det gör att jag kan ligga och köra längre och snålare på puls under syratröskeln. Alltså perfekt för långcykling. Däremot har jag inte blivit nämvärt starkare.

Mattias filmade lite under testet.

Det ska bli riktigt spännande att se om jag kan ändra siffrorna nåt till nästa test. Från och med nu kommer jag köra intervaller året om. Mitt mål till nästa test är att komma upp till 5 watt per kilo. Om jag går ner till 65 kilo och behåller effekten så kommer det funka.

Brorsan körde också testet. Han har tränat sporadiskt de senaste åren, och det syntes på testet. Men några månaders hård träning kan nog göra grym skillnad. Han är riktigt stark men hjärtat hänger inte riktigt med, än.

Det blir hårt nästa år...

/Johan

Statusrapport bland rödbetorna

Nu har jag ätit/druckit rödbetor i sen i söndags. Jag har hällt i mig 500 ml rödbetsjucie om dan. Oftast har det blivit hela skvätten på kvällen men nån dag har jag delat upp det på morgon och kväll. Under veckan har jag tränat och pendlat som vanligt.

Jag vet inte om det är inbillning eller om det verkligen är så, men det känns lite lättare att cykla till jobbet nu. Även om jag har kört ett hårt intervallpass på kvällen så känns benen helt ok när jag cyklar till jobbet dan efter. På gympassen känner jag inte nån skillnad. Men å andra sidan prioriterar jag inte de passen och så äter jag ju ingen mat innan dem.

Jag känner inte så mycket mjölksyra längre, det har jag i och för sig inte gjort på länge. Det känns också som att jag kan ligga och köra halvhårt under längre perioder. Intervallerna är lika jobbiga som tidigare så där har jag inte märkt nån skillnad. Magen har kännts bra hela veckan och blodsockret har hållit sig stabilt. Däremot ser det väldigt festligt ut när jag går på toa. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att nåt var trasigt i mig. Väldigt trasigt.


Jag får gneta på nån vecka till och se hur det känns nästa lördag när vi kör Witchriden. På onsdag åker jag till Aktivitus så jag får vila två dar innan det. Ikväll blir det rödvinsladdning. Äntligen!
/J

Trött är det nya röda.

Gårdagens hempendling var en sån där dryg historia. Motvind, kallt, trötta ben och som grädde på moset väldigt lågt med energi. Jag tog den halvlånga vägen hem och kände mig som en disktrasa när jag klev innanför dörren.

Efter ett ha stått och glott in i vinkylen en kvart övertygade jag mig själv att jag skulle hoppa vinet och istället hoppa på trainern. Men först skulle jag handla mat och fixa lite skit hemma. Sen var det äntligen dags för lite självkränkning.

Efter 15 minuters uppvärmning körde jag igång den första 4-minuters intervallen. Benen gnällde men pulsen gick knappt över syratröskeln. Eftersom jag följer en förutbestämd effekt behövde jag inte bry mig om att pulsen var låg.

Den andra intervallen kändes bättre och pulsen sprattlade upp som den skulle. Men benen gnällde fortfarande. Den fjärde och sista intervallen var rejält dryg. Benen skrek av gnäll redan från början. Men hjärtat var på min sida och tickade på som det skulle.


När allt var klart rullade jag ner i tio minuter och toppade kränkningen med att dricka 500 ml rödbetsjuice. Sen kollade jag slutet på Greys Anatomy och kände mig jävligt elit eftersom jag valt träning före vin.

/Betan

Rött är det nya bruna.

Jag läste nånstans att man blir snabb av att äta rödbetor. En engelsk studie hade visat att om man drack 500 ml rödbetsjuice om dan så kunde man markant öka uthålligheten. Eftersom jag inte bara är tjock utan också lite svag så blev jag genast intresserad.

Sagt och gjort. I söndags pep jag iväg till Ica och köpte en stor påse rödbetor. Sen satte jag igång och googla hur man skulle laga till dem. Råden på nätet var rätt spridda med allt från att koka till att lägga in betorna så jag tog det säkra för det osäkra och körde dem i mixern*.


För att få lite godare smak klämde jag ner apelsin och slängde ner lite morot i mixen. Sen portionspackade jag sörjan i påsar och la in i frysen.


Nu har jag ätit min rödbetsmix i två dar och har självklart inte märkt nån skillnad på uthålligheten. Däremot både pinkar och skiter jag rött. Snacka om vardags-edge! Jag återkommer om en vecka med uppdateringar. Med lite tur kanske jag kör Touren nästa sommar. Allt tack vare rödbetorna.

* Mixad mat har funkat prima tidigare. När jag höll på med kroppsbyggningen och inte orkade äta nåt av dagens 8 mål så brukade jag mixa och dricka maten istället. Ljummen torsk med ris är spännande att dricka.
/J

Sol ute, intervaller inne.

Jag är ensam med Viktor i helgen så all utecykling fick strykas från schemat. Istället passade jag på att köra lite intervaller på trainern när Viktor sov lunch. Efter jag bildgooglat lite på Toscana satte jag mig på hojen och värmde upp.

Jag skulle ha kört 4x4, alltså fyra gånger fyra minuter över syratröskeln, men det var så kul och Viktor sov så sött så jag körde 2 intervaller till. Passet kändes riktigt bra och med lite tur kan jag klämma ett liknande pass imorgon också.

Veckans cykling började bra men på torsdan fick jag ta bilen eftersom jag skulle hämta och lämna på dagis. Sen rosslade det i halsen så jag hoppade cyklingen på fredan också. Nu känns halsen bra igen så nästa vecka blir förhoppningsvis fullspäckad med cykling.
/J

Inget nytt på fettfronten.

Jag förstår inte hur min kropp funkar. Jag är tjock. Obese. Fet. Gubbig. Späckfylld. Sprängfläskig. Tjockfet. Fettjock. Klar för slakt helt enkelt.

Jag håller igen på maten, cyklar en timme varje dag innan frukost, kör 2 gympass i veckan, kör 2 intervallpass i veckan, cyklar 2 timmar till/från jobbet varje dag, cyklar rundor på helgerna, cyklar långa rundor på helgerna, cyklar riktigt långa rundor på helgerna, cyklar tills solen går ner, cyklar tills solen går upp, cyklar tills knäna lossnar. Ja jag cyklar en hel del. Men ändå är jag fet.

Det kanske är så att jag inte är ämnad att cykla. Jag kanske kom till jorden för att hålla på med squashing? Borde jag istället satsa min energi på att bara vara tjock? Jag är ju ganska bra på att titta på tv. Kanske borde jag utveckla det istället? Många som gillar fotboll är tjocka. Jag kanske skulle hitta nåt lag att hejja på?

Eller så sätter jag hårt mot hårt. Om kroppen inte vill ge med sig så får jag helt enkelt skruva upp värmen lite till. Hälla lite bensin på den pyrande glöden.

Om två veckor åker jag ner till Göteborg och Aktivitus för att göra ett maxtest. Efter det kan kroppen säga vad den vill. Efter det kan fettreserverna räkna sina dagar. Efter det ska det koka i min lilla gubbkropp.


65 kilo till våren, or die trying.

/J

Jag hade glömt hur kul det var.

I söndags dammade jag av min gamla mountainbike. Min mysiga lilla Trek Top Fuel 110. Den stackars cykeln har stått i förrådet de 2 sista åren. Jag köpte den sista året jag körde Långloppscupen, och sen des har den stått orörd.

Jag satte fart på grusvägen och smet in på en stig i skogen. Fartkänslan på stigen var grym och pulsen sköt iväg direkt. Jag följde stigarna bort mot Gåseborg och skarvade in på löparspåret i Viksjö. Det var en skön slinga som bjöd på ordentligt hög puls i backarna. Efter 2 varv hojade jag vidare till Bruket.

Från toppen på Bruket testade jag rodelbanan ner. De grävde upp den för nåt år sen och förstörde slingan helt. Men nu har några dirtkillar rustat upp den och ordnat små härliga wallrides och alternativa slingor. Backen är brantare nu och faktiskt mycket roligare. När jag hade sladdat mig ner för serpentinerna och nästan dött i ett stenhopp vände jag och cyklade uppför igen. Väl uppe testade jag deras dirtslinga som går ner för andra sidan backen. Efter 3 varv uppför rodelbanan satte jag fart hemåt igen.

Efter 2 timmar och 32 km på spridda stigar var jag hemma igen. Det här var absolut inte sista skogsrundan för mig. Om några veckor är det dags för Witch Riden.

/Johan

Det blir svettigt i vinter.

Idag dammade jag av trainern igen efter ett års vila. Förra vintern körde jag mest distanspass av olika slag utomhus. I vinter kommer jag köra mer intervallpass för att få igång flåset inför nästa års äventyr. Tex Jotunheimen rundt och 1001 Miglia.

Planen är att köra 2-3 intervallpass och 2 gympass i veckan. Till det kommer jag cykelpendla 4 mil varje dag. Var 4:e vecka kommer jag köra ett distanspass på ca 10 timmar. Veckan efter långpasset blir det lite softare med intervallerna. Under vintern kommer jag tweeka till intervallerna så jag kränks till max varje dag.

Ikväll körde jag ett 4X4 pass och kände mig riktigt stark och motiverad. Om jag är riktigt duktig så kanske jag får flytta till Falun när jag blir stor. Där kör de intervaller från morgon till kväll. Det har jag läst på Öijers blogg.

Fy fan vad jag ska svettas i mitt lilla cykelrum!

/J

KBCK cyklar till Kina.

Helgens plan var att cykla upp till Gävle via Rimbo, Gimo, Dragan Gate (fulKina) på lördagen. Och cykla en annan väg hem på söndagen. Hotellet var bokat och vädret såg ut att bli kalas hela helgen. Klockan 06:30 möttes KBCK-gänget vid Barkarby. Det var Vic, Mattel, Tillmann, Toni, Markus, Danne och Hektor. Nypan passade på att göra sällskap till Rimbo där han skulle vända och åka samma väg tillbaka.


Det var ganska kallt i början och dimman låg tät i Roslagen. Dimman gav en drömlik känsla. Man såg bara vägen framför och De enda ljuden man hörde var cyklarnas surrande. Tempot låg runt 35 km/h.


Strax innan 9 kom vi till Rimbo. Där satt Schture på fiket och väntade. Han hade startat tidigt så han var redan fikad och klar. Efter 2 koppar kaffe och en kladdkaka sa vi hej då till Nypan och vi andra rullade vidare mot Knutby.

Helt plötsligt bryts tystaden av det vidraga ljudet som en cykelvurpa ger. Vi låg och myste i 35 km/h när Toni kör på en bula i vägen och stupar i backen. Jag låg precis bakom och hann bara låsa bakhjulet innan jag brakade in i Toni och Tillmann, sen studsade jag ner i diket. En sekund senare kommer Markus flygande över mig och landar en bit längre bort.

Toni var den som skrubbade upp sig mest. Vi andra klarade oss otroligt nog ganska bra. Cyklarna gick att laga med silvertejp så vi kunde cykla vidare en kvart senare. På vanligt KBCK-manér lärde vi oss ingenting av vurpan utan vi fortsatte vidare i bra tempo. Schture och Markus tyckte nog att tempot var i högsta laget. Men de bet ihop och hängde med. FulKina var lika konstigt i år. Maten var också lika dålig trots att de hade utökat buffén med en Mongolisk del.

Schture lyckade få en sprängpunka i Gävle. Efter några telefonsamtal på hotellet kom Hektors kompis med nya däck. Markus hade också fått 2 konstiga punkor så han tog också emot ett nytt däck.

Efter 25 supermulliga mil kom vi fram till vårt Scandic-hotell. Efter några öl hoppade vi in i bastun, sen middag med vin och mer öl. Toni ursäktade det höga tempot med att han glömde bort om det var under eller över 40 han skulle hålla när han drog.


Dag 2 började med dryg motvind. Vi gnuggade på i bra fart och gjorde upp om varenda skyltspurt på bästa sätt. Vissa sträckor var magiskt vackra. Jag gjorde mitt bästa med att kränka mig själv i backarna och i skyltspurtarna. Det var alltid nån som hängde med och ville göra upp. Ibland vann man och ibland blev man bitter förlorare.


Efter 20 mil var jag hemma och staplade raka vägen till duschen. Sen åt vi middag med vin som vi avslutade med kex och ost. Viktor blev helt uppspelt när jag kom hem så han spexade runt i några timmar tills han somnade.

Allt som allt blev det en fantastisk helg. Sammanlagt 45 mil med härliga vägar, sköna polare, mycket garv, hårda förningar och ännu hårdare spurter. Sen när man toppar det hela med öl och bastu så är det svårslaget.

Tack alla som var med!
/Johan

Mullimull en tidig lördagsmorgon.

I torsdags ringde Amir och frågade om jag ville hänga med på en tidig sväng på lördagen. Javisst sa jag och kollade med de andra gubbarna om nån ville hänga med. Danne och Nypan nappade direkt. På fredan ringde Amir igen och sa att han mådde lite risigt så han skulle stanna hemma.

06:00 på lördan sms:ade Nypan och sa att han också mådde risigt. 06:01 sms:ade Vic att han ville hänga med och att han skulle möta upp i Jakobsberg. Sagt och gjort, jag mötte Vic i Jakan 06:45 och vi rullade vidare mot Stäket där Danne anslöt. Sen snackrullade vi en bit innan vi höjde tempot till 35-40.

Vid Bro svängde vi ner mot Ådö och vände längst ut. Jag har precis köpt en ny kameramobil. En Ericsson C901, samma som Skogling har. Och vad jag förstår så är det bästa stället för att testa en sån kamera vägarna runt Ådö.

Det var kyligt i luften men solen gjorde sitt bästa med att värma upp åkrarna runtom. Luften var syremättad och skön. Vår lilla trio höll på tempo och vid varje blåskylt spurtades det för livet.

En stående randonnéfika på Shell i Bålsta. Här passade jag på att äta frukost. Sen stack vi vidare mot Skokloster. Nu höjdes tempot ett snäpp till. Mina ben kändes helt ok trots en veckas cykelpendling och 2 benpass på gymmet. Det är sån grym skillnad att byta pendlarcrossen mot Tarmacen med Zipphjul och 23 mm-däcken med 7,5 bar i. Varje tramptag åker ut i bakhjulet och hjulen skär vinden perfekt.

Vid Kungsängen vinkade vi hejdå till Danne och vid Jakobsberg svängde Vic av mot pendeln. Efter 11 mil sladdade jag in hemma där Linda och hennes mamma hade dukat upp fika på baksidan. En klockren lördag helt enkelt.

Tack grabbar för en mullig runda, och tack Amir för initiativet.

/J

Röstningen avgjord, och jag gör en pudel.

Igår avslutades röstningen för tapetbilden. Jag hann inte skriva nåt igår på grund av att jag var alldeles för upptagen med att fira mig själv och min sjukt höga ålder. Nu så här dagen efter när de sista tanninerna har lämnat gommen så är det dags att tillkännage vinnarbilden och samtidigt gå ner på knä och göra en pudel.

Det visade sig ganska snabbt vilken av bilderna som skulle vinna. Min egen favorit, bild 1, hankade sig in som tvåa. Mitt andraval blev vinnaren. Den bilden tog jag nånstans mellan Vårgårda och Alingsås. Vägen var precis så fin som den ser ut att vara på bilden.

Tack alla för att ni röstade!!

Nu till pudeln. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, men jag är en idiot (idot). Det visade sig att jag har haft för låg upplösning på bilderna så de inte går att förstora upp till 220x220 cm. Jag kan alltså inte använda nån av bilderna som var med i röstningen. Suck.

Japp, ni kan skratta nu. Det är också helt ok att häckla mig i all framtid för detta.

Men min gode kamrat Patrik, som faktiskt är (typ) proffsfotograf, har lovat mig att hänga med ut och ta en ny bild. Eftersom jag inte kan åka ner till Vårgårda för att fota samma vägsnutt kommer vi ge oss ut och leta upp en liknande väg utanför Stockholm.

I ett desperat försök att rädda den lilla heder jag har kommer jag lotta ut 2 Rochefort 10:or istället. Dragningen kommer ske när rummet är klart. Nu kryper jag tillbaks till min hundfäll och skäms.

Tack än en gång för att ni var med och röstade.
/Johan

Vilken bild ska jag ha? Röstning och tävling.

Jag håller på och fixar i mitt cykelrum hemma. Tanken är att en av väggarna ska prydas av en fototapet. Det var ju jättelätt att få fram "rätt" bild i fantasin, men i verkligheten var det inte alls lika lätt.

Nu har jag hittat 5 bilder som jag funderar på. Vilken av bilderna tycker du att jag ska ha på väggen? Till höger finns det en röstningsgrej. Rösta fram din favorit. På min födelsedag den 3:e september ,om 1 vecka, tar jag den med flest röster och tapetserar rummet med.

Bild 1

Bild 2

Bild 3

Bild 4

Bild 5

Tävlingen då?
Jo, lägg en röst och skriv en kommentar. När tapetklistret har torkat lottar jag, genom att hålla för ögonen och peka på skärmen på de som skrivit nåt i kommentarsrutan, ut en Rochefort 10 på Lilla Barkarby bland er som har skrivit en kommentar.

Priset kan bara hämtas på Lilla Barkarby, och tyvärr bara i mitt sura sällskap.

Tack på förhand!
/Johan

Fikacykling i Bålstatrakterna.

I söndags hängde jag med KBCK på en fikarunda. Jag har fixat med köket de senaste helgerna så jag var verkligen cykelsugen. Solen sken och tempen var perfekt. Skogling och Nypan kom förbi på morgonen och vi rullade iväg. Fnittriga och glada som tre småtjejer på väg till skoldans.

På Stäketbron mötte vi Källis. Det var första gången vi sågs, men eftersom vi följt varandras bloggar det senaste året så kändes det som att vi kände varann sen länge. Efter en snabb handskakning och lite cykelsnack rullade vi vidare mot Kungsängen där resten av gänget väntade.


Danne och Markus såg pigga och glada ut, men Micke hade inte kommit än. En halvtimme senare hade även han dykt upp och vi kunde klungsnacka oss vidare mot Bålsta. Efter ett antal skyltspurtar och ett gäng förningar med riktigt hög puls kom vi fram till fiket i Alsta. Nypan hade snackat sig varm om det här stället sen han var där första gången. Nu förstår jag varför. Vilken liten pärla.


Efter en riktigt bra kladdkaka med grädde satte vi fart mot Örsundsbro. Det tog bara några hundra meter innan tempot var ordentligt högt igen. Danne var starkare som en häst och kränkte mig i ett par backar. I de sista backarna innan Stäket brann det ordentligt i benen. Det är nog lite trötthet som sitter kvar sen England. I alla fall passade jag på att skylla på det. Det är ett starkt gäng. Skyltspurterna blir hårdare och hårdare och grabbarna kör hårt i backarna. Nu vore det riktigt kul att köra en gemensam vårresa till Canarias eller Mallis.

Skogling är starkare än nånsin, Danne är svinjobbig i spurterna och backarna, Markus har bra fart i benen och är med på skyltspurtarna, Micke verkar vara outtröttlig, Källis var stor och stark, Nypan hade varit risig hela helgen så hans form var inte optimal. Fan det är bara jag som blir klenare och klenare.

Efter 14 mil sladdade jag och Nypan in på min altan och jag kunde stolt brygga en smarrig espresso. Sen satt vi i solen och snackade om kolfiber, mjölksyra och gubbar.

(Förra veckan köpte jag en Saeco espressomaskin av Johan A och en Monteriva kaffekvarn av Jonas, som även gav mig en lektion i espressobryggning).

Tack för en riktigt härlig runda.

/Johan