Slutet gott allting gott.

Jag har varit trött och sur och hängig hela dan. Vet inte varför. Kanske för att Runekakan lägger ner idag, kanske för att man inte kan vara pigg och glad jämt. Inte ens en äppelpaj efter middan fick mig på humör. Men när vi hade fått ungarna i säng och knutit fast dem i svansen så smög jag in på cykelrummet och rev av en timme på Moanarken. Nu sitter jag i soffan och mår som en prins igen. Tänk att det skulle vara så enkelt.

Runekakan är död, länge leve Runekakan!

Fan också. Mitt favorit-tugg på långrundor lägger ner verksamheten. Idag är tydligen sista dagen de har webbutiken öppen. Jag vet inte varför de lägger ner men jag antar att det är tufft att hävda sig på kosttillskottsmarknaden utan återförsäljare. Framför allt när man säljer en kaka som är "färskvara". Många andra kakor har ju en hållbarhet på upp till ett år medan Runekakan bara håller i en månad. Det var just därför jag gillade den, för att den var helt naturlig. Jag har som tur var några kakor kvar i frysen. De får jag äta med andakt under vinterns distansrundor.

Slut på Runes i 40+

/J

Ådö tur och retur. Med motvind och en skur.

Vaknade lite för tidigt med en känsla av trasighet i kroppen från veckans träning. Jag har ju precis kommit igång efter några veckors viloläge så nu ska det äntligen smaskas på med vinterträning. Frukosten blev som vanligt en härlig stund att tänka igenom sitt liv och se på när barnen häller ut mjölk på bordet och bråkar med varandra. Jag bjöd mig själv på en knäckemacka och en kopp kaffe. Sen ringde jag Nypan.

Båda ville ta det lugnt och köra 2-3 timmar. Ådö-rundan landar precis på den tiden. Mina nya däck, som jag skrev om tidigare, fortsatte att leverera. Imorse var det punka på framhjulet igen, trots att jag bytte slangen sist. Och jag kunde än en gång konstatera att hur tråkiga de är cykla på. Bra köp där!

Rundan gick väl som vanligt. Vi såg ett hus från 1800-talet som jag inte hade sett förut. Nypan berättade att han hade varit där när det byggdes men inte sett det sen dess. Kul! Jag var jättetrött och långsam i benen och mina nyköpta däck hjälpte verkligen till att späda på den känslan. Vi hade rätt kraftig motvind tills nypan sa att vi kunde vara glada för att det inte regnade i alla fall, då kom regnet. Sen hade vi både motvind och regn.  

Den där knäckemackan jag åt till frukost räckte inte speciellt långt så hemvägen blev rätt hungrig. Ibland ler gudarna åt mig så när jag kom hem så låg det en bit hemgjord pizza i köket. Den åts stående. Resten av dagen kommer tillbringas sittande, för idag går Lombardiet runt. Jag håller en tumme för Kessiakoff som har visat storform nu på slutet. 

Grusväg minsann.

Bring it!

/Mr Pizza

Enkelspåriga killen..

Samma svettiga gubbe på sin Moanark, samma glansiga ögon som stirrar in i kameran. I öronen snurrar samma skiva, pass efter pass. Jag har kört Armin Van Buuren, A State of trance 2012 i snart ett år nu. Innan dess var det A State of trance 2011. Enkelspårigt? Jo kanske. Men det finns en skön trygghet i att köra samma musik varje pass. Man behöver inte lägga onödig energi på att uppleva nånting nytt och det blir lättare att koppla bort hjärnan och bara köra. Fast hjärnan är nog bortkopplad hela tiden när jag tänker efter.

Tönt+klant+randonneur +ANNAT

Bytte däck på pendlarhojen igår. Eftersom jag är en tönt så köpte jag ett par som heter Randonneur. Och eftersom jag är en klant så lyckades jag klämma slangen vid monteringen så det var punka imorse. Hann inte byta slang innan jag stack så jag pumpade och höll tummarna hela vägen till jobbet. Däcken var tunga och trista så det var ju verkligen värt det. Peppade upp mig med intervaller och benstyrka på lunchen. Kommer antagligen kännas riktigt crisp imorgon vilket kommer matcha värken jag har i magen just nu. Körde maghjulet för första gången på en månad. Nu känns det som att jag har fött ett barn och fått det instoppat igen. Appropå gravid så åt jag ett paket kakor efter middagen. Bra där!

Over and out from förorten.
/B

Monark-Haiku

Hösten rasar

Drömlikt ångande

Monark hos Mollo.

Tillbaka till sträckbänken.

Fyra dagar på Mallorca sitter nu runt magen på mig. Fyra dagar med sol och bad och vin och drinkar och sena nätter och fullt ös hela tiden. Jag är tröttare nu än när jag gick i mål på Miglian. På måndag blir uppsträckning för herr Mölleborn. Det kanske börjar bli tjatigt för er men tänk då hur det är för mig! buhu snyft cry moan etc etc..

Drar väl till Mallis..

Bara så ni vet.

Grävlingspass med support!

Körde första benpasset på ett halvår i torsdags. Knäböj, utfall, vadpressar och fan och hans moster. Idag är benen segare än ett par överkörda grävlingar. Efter ett par ettor på Monarken så känns det snäppet bättre, som två skadeskjutna rävar. Men dagens behållning blev ändå Lisas grymma support. Det hade inte gått utan henne.

Imorgon åker jag till Mallis med jobbet. Det blir ingen cykling så det blir mest att bygga på bukfetman och stretcha levern, och det är jag ju så bra på!
Por favor!!

Hej 40-års kris!

Jaha då var man tydligen anmäld till Vätternrundan igen. Jag hängde ju med nöd och näppe med i Conti-gänget för två år sen. Då körde vi på 7:12 och till i år har Leo vässat klorna och siktar på att komma under 7 timmar.

Det är tur att jag fyller 40 nästa år för i 40-års krisen finns det tonvis av energi att hämta. Och så har jag kvar mina forta hjul sen förra gången. Det här blir toppen!

Tonis Duvelrunda!

Traditioner är bra att ha, framför allt när det gäller bra traditioner. Igår körde vi Tonis Duvelrunda för tolfte gången, eller andra eller tredje. Ingen vet säkert. Vi samlades utanför Casa del Kitz i Skogås och spände sedan vaderna mot Ankarudden längst ut på Torö. Vägarna dit är magiskt slingrande. De blir också rätt utmanande när folk gör allt de kan för att kränka varann. Ankarudden har en riktigt mullig restaurang där vi passade på att äta lunch. Hemresan blev slitsam. 2 hoegarden och en morotskaka var tydligen inte optimalt för att prestera maximalt. Mina ben kändes som bajskorvsfyllda cementrör. Men inget ont som har nåt gott med sig för två timmar senare var vi hemma hos Toni igen. Där dukades det upp Duvel-buffé och Spanien runt på teven. Sen afterbikade vi så som bara råbarkade belgare kan.

Tack Toni för en strålande dag och tack KBCK för att ni hade sönder mina ben.

1001 Miglia Italia 2012.

Äntligen har jag lyckats få ner Italientrippen i ord. Den finns på Kadensbloggen.



Kort men gott ikväll.

Fick tid över och passade på att ta första cykelrundan sen Italien och samtidigt premiär-sporta Miglia-tröjan. Jävligt crisp. Kroppen verkar nästan helt återhämtad sen förra veckans äventyr och kvällen var så skön att jag passade på att förlänga den med en punktering. Ett längre Miglia-inlägg är på gång. Jag lovar.

En vacker dag...

Ska jag orka skriva om 1001 Miglia..
Håll ut!

Sista rundan innan Italien.

Hade väl tänkt att köra lite längre och hade väl tänkt att dricka lite mindre. Nu blir ju inte allt som man tänkt men vi fick ihop en bra dag ändå. Mötte Nypan klockan 08 och rullade bort till Sigtuna där vi tog ett gubbstopp vid vattnet. Nypan berättade om sin barndom och hur det gick till innan man började med hällristningar. Sen raskade vi tillbaks till 123:an där det bjöds på rosé som afterbike. På torsdag står vi skitnervösa på starten på Mille Miglia.

Innevecka. Pinnevecka.

En vecka kvar till Miglian och jag har tänkt att bara köra intervallpass på Monarken tills på lördag. Det har funkat rätt bra eftersom det ändå regnar varje kväll. Igår skämde jag bort mig med 1-minutare tills fåglar började kvittra och himlens alla änglar sjöng lovsånger om vin och kattungar och kall risotto. Sen åkte jag till LB och plnerade lite med KBCK. Det verkar finnas hopp om 2013 också. Men de planerna ska jag inte avslöja nu. Jag bjuder istället på två svartvita kylskåpsbilder. Enjoy!

Livet rinner ur snabbt på 1-minutare.

Raphas bästa kund anländer till planeringsmötet.

Mälaren i sol(o)sken.

Ja som ni kanske redan har listat ut så cyklade jag solo runt Mälaren i strålande sol. Inte så mycket att skryta om idag heller. Såg en iller som sprang över vägen och en stund senare såg jag en platt ekorre. Livet är tufft ute på vägarna. Jag såg även en häst och två jeppar med pilbågar. Och några killar som tränade för Cykel-Vasan. Jo, jag såg ju den läckra cykelmekanikern från Alviks cykel också. Jag kände redan innan att det spände i lycran. Sen såg jag hans vackra tröja. Mitt sjunde sinne uppfattade KBCK-loggan innan jag hann se den. Ännu en lyckad dag att skriva en haiku om i dagboken.

Hälften fick räcka idag.

Hade tänkt köra runt Mälaren idag men var så sjukt trött när jag vaknade så jag ändrade mig till att köra en vanlig Bålstarunda istället. Passade på att sticka itan frukost så jag kunde testa lite nya grejer som jag ska äta i Italien. Det funkade prima. En annan sak som funkar riktigt prima är Michelins nya ProRace 4. Gubbkroppen känns bra och hälsenan verkar ha gnällt färdigt. Fan vad jag längtar till Italien! Två veckor kvar nu.

En dag bortom förorten.

Det pratas nog ingenting om cyklisten som hasade sig förbi Bålsta och Skokloster i förmiddags. En korpulent liten skitgubbe som osade rödvin och bajsblöja. Pedaltagen var kraftlösa och hela uppenbarelsen var skrattretande meningslös. Det enda som inte var spyfärdigt fult var tröjan som täckte hans bleka kropp. Han var alltså en sån där episk ryttare från succéklubben KBCK. Var gick det fel? När spårade han ur och sjönk så här lågt? Som after bike åt han två kokta korvar. Värdelösheten i det går inte ens att illustreras med en bild och tusen ord. Vi slutar här..

Fjället runt. Kött fifan.

Jag fick lite tid över till cykling mellan äventyrsbad och Sean Banan. Jag hade ritat en runda som jag trodde var 65 km ungefär. Jag startade från Högfjällshotellet och körde mot Hamar sen höll jag vänster hela varvet tills jag kom till Dalälven. Där tog jag gamla fjällvägen på andra sidan älven än där 71:an går. Vägarna var riktigt härliga och bjöd på en hel del backar, speciellt sista backen upp till Högfjällshotellet som är 1 mil lång. Precis när jag svängde upp i backen så ringde Linda och lät stressad. Jag hade tydligen sett fel, rundan var 84 kilometer så jag hade 30 minuter på mig att köra upp och duscha och byta om. På den tiden hann jag äta middag också, 3 köttbullar och ett glas mjölk. Livet är tufft i fjällen. Kött fifan!

Man får ta det som bjuds.

Det har varit soligt och varmt hela dan och jag borde självklart kunna skriva om nån mullig långrunda med stock och bonk och Runekakor, men jag har varit upptagen med att packa och rensa hängrännor. Så nu, innan vi ska gå till morsan på middag så klämde jag av en Tabata på Monarken. Vips så känner jag mig som kingarnas kingking igen!

Pre-wine ride..

Vi blev utbjudna till Ekerö och Stefan och Ania. Jag var lite smart och passade på att cykla ut. Det var helt fantastiskt, sol, medvind, härliga vägar, sprättiga ben och vetskapen om att det skulle bjudas på vin och grillat när jag kom fram. Hur ska jag kunna bli så där härligt anorektisk när jag frestas hela tiden? För att fira solen så sportade jag KBCKs vita sommartröja och ett par vita DeMarchi. Crisp!

Planeringsmöte!

Ännu ett lyckat planeringsmöte kan läggas till handlingarna. Nu är Italientrippen så gott som klar, tror jag..

Inomhuscykling FTW!

Kände mig fortfarande skändad i häcken sen helgens runda så jag körde kort och intensivt för att slippa sitta så länge. Tabata, man glömmer lätt hur vidrigt härligt det är.

Tror skorna är inkörda nu...

Nu ville det sig inte bättre än att den första rundan med nya skorna blev 100 mil. Trots att de är styva som getfarmarballar så var de ändå bekväma. Mycket bra. Bra köpt Mollo!

100 mil på en helg.

Kortversionen, hälsenan höll hela vägen och formen kändes bra. Örebrocyklisterna med Börje och Magnus i spetsen stod för klockren service. Mer text och bilder kommer på Kadensbloggen.

Mot Falun och Sala!

Dag 2. Nu har vi lämnat metropolen Lesjöfors och beger oss mot Sala via Vansbro och Falun. Vädret ser ut att bli omväxlade. Trudelutt!

Örebros 100-milare, första dagen.

Nu har vi betat av de första 14 milen. Vi har precis kommit till Hjo och jag har fått in en grisig köttgryta som lunch. Än så länge har vi haft regn, sol, motvind och ett ekerbrott. Efter lunchen vänder vi upp mot Lesjöfors där vi ska sova.
Mors!

Kvällsrunda utan käpp i röven.

Körde en kvällsrunda med Nypan ikväll och hälsenan kändes ganska ok faktiskt. Tjoho! Jag har ju knaprat Voltaren och vilat några dagar. Det verkar ha gjort susen så nu ska jag vila fram till torsdag då 100-milaren startar.

100 mil i helgen. Regn så klart!

På torsdag kör vi Örebros 100-milare. Det ser ut som att det kommer bjudas på klassiskt randonnéväder. Sommaren 2012, årstiden som gud bajsade på.

20 mil rehab och 3 gånger chock!

Körde vanliga varvet runt Mälaren idag. Det bjöds på motvind från Södertälje som festligt nog höll i sig hela vägen hem. Motvind är rätt trist men är ett visst sällskap ändå. Hälsenan gjorde nästan inte alls ont hela vägen, bara 90% av rundan. En annan grej som fick mig på humör var att jag har lyckats gå upp 4 kilo under de två Gotlandsveckorna. Man blir tydligen tjock av att hetsäta grillat och dricka vin varje dag. Motvindschock, hälsenechock och fetmachock.

Dagens lunch.

Mälarens bästa udde.

Sista Gotlandrundan.

Startade dagen med en snabb runda i morgonsolen. Det blåste ordentligt från väst så jag valde att köra till Endre och vända där så jag fick motvind ut och medvind hem. Vi åker hem imorgon så det här fick bli den sista Gotlandsrundan för den här gången. Nu är det 45 dagar kvar tills 1001 Miglia startar så nu får jag lägga i en extra växel med både träningen och läkningen av hälsenan. Men först kaffe och några ostmackor i solen.
Mors!