Passo dello Stelvio

Sommarens andra topp var Stelvio. Stigningen börjar precis utanför Bormio, eller till och med inne i Bormio, så det var bara att sätta sig på hojen utanför hotellet och börja trampa. Det var nån sorts motorcykelträff så det kryllade av motorcyklar både i byn och i bergen runtom. Det var självklart en hel del vanliga cyklister också, bland annat delar av Katusha-laget. Det var skön stämning på berget trots att det var så mycket folk. Många av motorcyklisterna hälsade när de var på väg ner.

Backen var riktigt läcker hela vägen upp och uppe på toppen finns det hotell, restauranger och butiker. Jag köpte en snygg keps som minne. På andra sidan finns de kända serpentinerna ner mot Prato. De ser grymma ut på bild, men det är inget mot vad de gör i verkligheten. Det är ren serpentinporr!

Skaplig utsikt.


Hmm.. Det där kommer svida i benen..


Huvudet under armen?


Vägen ner till Bormio.


Dit nånstans ska jag.


Lekstuga på berget.


Jag kan inte sluta le..


Några svängar kvar bara..


Full fart på toppen.


KBCK spolar kröken-klistermärket saknas.


Serporna ner mot Prato.


Och samma väg upp.

/Johan

Morgonrunda med Matte.

Följande orter fick en morgongåva från KBCK idag. Barkarby, Stäket, Bålsta och Sollentuna. Grattis och varsågod. De nya däcken var riktigt sköna och snygga. Det blev som vanligt en hel del sprätt och ryck för att klämma ur de sista energidropparna ur våra gubbiga kroppar. Efter 85 glada kilometrar duschade jag, bytt om och åkte iväg och köpte ett nytt badkar. Nu väntar vi på att några kompisar ska komma förbi på middag sen ska jag dricka vin till världen hamnar på sniskan.

Vad odlar de här? "Det vete faan."


Är det Dugast?

Tack för idag Matte.
/J

New tires on the block.

Min cykel kändes inte så fort igår. Jag klurade på om det berodde på pollen, världsekonomin eller solstormar. Så efter en hel natts grubblerier kom jag på att det var däcken det var fel på. De däcken jag hade var helsvarta, och det jag verkligen behövde var däck med ljusa däcksidor. När jag fräste förbi Alviks cykel idag för att snacka lite strunt med Markus så pratade han sig varm om Bontragers nya däck. Döm om min förvåning när de fanns just med ljusa däcksidor. Nu är de monterade och klara och jag har fyllt min semesterfeta kropp med mozarella och vin. Imorgon blir det premiär med Matte. Jag räknar med att däcken täcker upp för min miserabla form.

Om man kisar så ser det ut som FMB tuber.

/J

Passo del Mortirolo.

Den första toppen jag tog i somras var Mortirolo. Den ligger i närheten av Bormio så jag passade på att cykla upp för den när jag ändå var där. Den anses vara en av de värsta Giro-stigningarna. Den är smal, ful och hård som knytnäve. Backen är 12,4 km lång och har en stigning på 10,5% och en maxstigning på 18%. Vägen är smal som en svensk cykelväg och går oavbrutet uppåt så det finns inget ställe att vila på, och eftersom den går genom skogen hela vägen så man får aldrig nån riktigt koll på var man är. Plus att man blir kokt som en kräfta i den fuktiga och varma luften.

Jag körde mer eller mindre non stop från Stockholm till Bormio. Efter incheckning på hotellet åkte jag direkt till Mazzo di Valtelina där stigningen börjar. Efter cyklingen åkte jag tillbaka till hotellet och gick ut på stan för öl och middag. Jag hade inga större problem att somna den kvällen. Bormio var verkligen mulligt, mer om det senare.

Aperto, ah grazie.


Spegel spegel...


Första svängen.


Ut genom byn.


Kul höjdprofil..


Ahh fap fap fap..


Tighta svängar.


Heja Basso!


Pantanis kurva.


Uppe snart?


Äntligen ute från skogen.


Sista svängen.


Då var det bara ölen kvar för idag.

Grazie mille.

/J

Verklighetscykling.

Efter 3 veckors overklighetscyklande i Europa så fick jag äntligen den verklighetscyklingen som jag behövde för att landa. +35 grader i Toscana eller överdrivet kurviga alpvägar med överdriven alp-utsikt tröttar ut sinnet på en enkel man som mig. Och om det inte räckte med regn, motvind, punka, krampkänning och riktigt trötta ben så fick jag stressduscha och åka iväg och köpa kakel efter rundan också. Nu är jag tillbaks till verkligheten. Om en vecka är semestern slut också. Välkommen hem Johan..

Oh vad härligt med regn och vind på näsan.


Nämen punka, vad trevligt!

Tack Bålsta.
/J

Tour de France!

Idag körs sista etappen på Tour de France. Med all säkerhet blir det Cadel Evans som vinner. Den här upplagan har varit den bästa på bra länge. Det har varit allt från favoriter som vurpar bort sig, favoriter som inte håller i bergen, vilda attacker och en Voeckler som vägrade ge upp den gula tröjan. Till slut gick han på pumpen och blev tvungen att ge sig på den sista bergsetappen. Gårdagens tempolopp var minst sagt spännande. Cadel körde till sig totalsegern på ett riktigt härligt sätt. Andy den stackaren hade ingen bra dag på cykeln och det fick han betala dyrt för. Det har varit en helt fantastisk Tour och jag tror att vi har några nya storcyklister till nästa år.

Jag och några av våra episka bergsryttare från KBCK var nere i Briancon och fick chansen att se den 17:e etappen, den som Edvald Boasson Hagen vann. Jag och Markus stog nere i byn medans Tille och Viktor cyklade upp en bit i backen. Stämningen nere i byn var magisk. Carrefour hade ordnat med storbildsskärm, musik, tävlingar för barnen och allmän underhållning. Vägarna var kantade med all sorts människor. Och alla var lika uppspelta och förväntansfulla som vi.

Först kom karavanen med reklambilar, sponsorbilar, konstiga fordon, märkliga fordon, idiotiska fordon, teambilar, teambussar, fotografer på MC, poliser på MC, reportrar på MC, polisbilar, brandbilar, plogbilar (!), egentligen vartenda fordon som finns. Sen tunnades det ut och det kom spridda motorcyklar och polisbilar, en röd kommisariebil, sen hördes helikoptern. Sen kom de, cyklisterna. Folkets jubel visste inga gränser. Alla ställde sig upp och skrek. Cyklisterna dammade förbi och jag hann bara uppfatta en av dem, Edvald Boasson Hagen. Sen var deras utbrytargrupp följt av några teambilar förbi. 7 minuter senare kom storklungan. Jublet var nu ännu större. De 100 cyklisterna blåste förbi lika snabbt som den första gruppen. Följet med bilar var större och efter ett tag när Voiture Balai, kvastbilen, åkte förbi var det hela slut.

Så här är det i varje by, på varje etapp under Tour de France. Det här är inte bara en cykeltävling. Det är den franska själen. Utan Tour de France skulle Frankrike inte vara Frankrike. Det är cykelkulturens kärna. Utan Tour de France skulle cykling vara som vilken sport som helst. Det här är större än allt. Det är tillgängligt för alla och helt gratis att titta på. Varje etapp har ca 1 miljon åskådare. Tour de France är allt man behöver. Jag älskar Tour de France. Jag måste åka ner igen för att uppleva det här. Det borde alla göra. Vive le Tour!

Jättestor polkagris-cykel.


Bergspris mitt i byn.


Tille kunde inte hålla sig.


Nu kommer de!


Rykk Edvald, RYKK!!


Tjejen med tidstavlan.


Europcar drar klungan.


Cancellara och Andy Schleck med Contador hack i häl.


Episka ryttare.


Philippes extracykel.


Gröna fingrar..


Nu var det slut.

Merci beaucoup.
/J

Toscana

I torsdags kom jag hem från vår Italienresa. Jag försökte SMS-blogga därifrån men det funkade tydligen inte. Därför fick det bli tyst här ett tag. Men nu är jag igång igen.

Linda flög med ungarna och jag tog bilen så jag kunde få med cykeln och lasta den full med vin på hemvägen. Vi bodde på Riva del Sole i Castiglione della Pescaia. Mellan Follinica och Grosseto. Toscana är som gjort för cykling. Jag har ju cyklat här förut, men den här gången kunde jag ta det i mindre portioner. Det finns hur mycket härliga vägar som helst. Det är inga problem att hitta roliga backar heller. Byarna ligger oftast uppe på kullarna så det är bara att följa skyltarna så får man några hundra höjdmeter direkt. Sen är det nästan onödigt vackert med alla vingårdar och olivlundar.

Jag hade ritat ett gäng rundor i GPSen som jag hade tänkt köra. Chianti road, La strade bianche, Elba runt och Pisa tur och retur. Men när jag väl var där så funkade det inte. Det var ju faktiskt ingen cykelresa. Så jag stack ut nån eller några timmar när det passade med familjen. Men med +35 i skuggan så räckte det oftast ganska bra. Min kortrunda som jag tog några gånger var 4 mil och 600 höjdmeter. Om man ska åka hit på cykelresa så funkar det nästan överallt. Det är nästan lika vackert och backigt i hela Toscana. Nästa gång måste jag bara cykla Chianti road. 222:an mellan Siena och Firenze. Den är fantastikt vacker. Och namnet gör den ännu mer lockande.

Trista vinrankor.


Trist utsikt från Castiglione


Trista oliver.


25% backe i byn. Trist.


Trist katt softar i fönstret.


I'm feeling hot hot hot!


Castiglione della Pescaia.


Scarlino uppe på kullen.


Mullig bergsby.


Gavarrano.


Trist ingång till en vingård...


Kämpa Johan!


Charmig trattoria i Cacchiagrande.


Värmebonkad gubbe.

Det är absolut inte sista gången jag åker hit. Nån gång måste jag göra det som en ren cykelresa också. Men då funkar det nog bättre på våren så man slipper brinna upp på varje runda.
/Johan

Passo Gavia.

Efter en Runekaka till lunch stack jag iväg till Santa Caterina där Gavia startar ifrån. I tredje svängen lyckades jag riva upp däcket när jag skulle luta cykeln mot en mur för att pinka. Hålet var för stort för att laga med silvertejp så det var bara att åka tillbaks till hotellet och byta hjul. Efter en timme var jag tillbaka igen och den här gången gick det bättre. Vägen och utsikten var helt fantastisk. På toppen fanns ett mulligt fik men jag var svårt sugen på öl så jag rullade snabbt ner till Bormio igen. Nu sitter jag på Linate och väntar på familjen. Sen åker vi till Toscana. Ciao!

Stelvio.

Jag får nog göra nåt riktigt trist för få bort det fåniga leendet som jag ådrog mig på passo Stelvio idag. Men först ska jag äta lunch och cykla över passo Gavia.

Bormio och Mortirolo.

I fredags satte jag mig i bilen och körde mer eller mindre non-stop till Bormio. I förmiddags checkade jag in på hotellet och åkte direkt till foten av Mortirolo. Benen var lite slaka 200 mil i bil men kom igång efter ett tag. Backen var riktigt tuff. Smalt brant och allmänt jävligt. Imorgon blir det Stelvio. Den tog jag med bil idag. Herre jösses vilken backe! Ni sitter jag på en pub och testar deras lokala Stelvio-öl och känner mig riktigt nöjd med starten på semestern. Chiao!