60-svinvarma mil.

Klockan 04:00 drog väckarklockan igång sin glada melodi. Jag hoppade upp som en lekande lax och satte igång att bre mackor och blanda sportdricka. Sen packade jag in cykeln i bilen och satte fart mot Täby. På vägen plockade jag upp Nypan skulle hänga med oss till Södertälje för att sedan köra Mälaren runt.

Vid Hovets klubbstuga stod det vanliga gänget och snackade cykel. Bengt satt på sitt randonnékontor och delade ut startkort, Peter Tonér skulle köra den här rundan som en sista formtoppning inför SverigeTempot, Amir skulle avsluta sin första brevetserie, Tommy sa nåt på skånska som jag inte riktigt förstod, men han såg glad ut så det var nog bra. Bengt hade bytt sin titan-Merlin mot en knallblå Bob Jackson med skärmar och styrväska. Ari såg sur ut som vanligt.

2 minuter innan starten kom Calle med sin skåpbil, han trodde att det var samling 06 så han blev lite stressad när han förstod att han hade 2 minuter på sig att klä om, fixa cykeln och packa med sig allt han skulle ha under de kommande 24 timmarna. Startkortet hade jag redan hämtat ut.

Starten gick och klungan rullade iväg på småvägarna genom Täbys villaområden. Kvar stod jag, nypan och Calle. Några minuter senare kunde vi också sticka iväg men då var klungan redan långt bort och utom synhåll. Nästa stopp var Järna så det gällde att vi kom ifatt, helst innan dess. Kruxet var att ingen av oss hittar speciellt bra i det här området så vi körde fel vid några korsningar och kom ännu längre från klungan. Jag var milt sagt irriterad nu.

Vid Aspudden stod Vic, Mattel och Tillman. De skulle göra som Nypan och hänga med till Södertälje för at sedan vika av mot Strängnäs. Vi satte ordentlig fart och försökte komma ifatt den andra klungan som hade passerat dem 4-5 minuter tidigare. Det är alltid spännande att starta en 60-milare med några mil i hårt tempo. Efter 6 mil, strax innan Järna, kom vi äntligen ifatt dem.


Efter stämpling och stånde fika på Statoil i Järna rullade vi iväg mot Katrineholm. Klungan rullade på bra och tempot var fint. Nu kunde jag äntligen lugna ner mig och snacka lite med folk i klungan. Det hade redan börjat bli varmt och mina ben kändes gamla och stela. Efter ett tag släppte Tommy för att hålla sitt eget tempo.

I Katrineholm stannade vi på grillen vid rondellen för att stämpla och äta. Nu var det ännu varmare så det gällde att dricka ordentligt. Två hela flaskor hade gått åt från Järna och på grillen drack jag minst 1,5 liter till. Nu var klockan strax efter 11 så det skulle bli ännu varmare. Efter en kvart kom Tommy insladdande.



Milen rullade på och efter tag stannade vi i Örebro för att stämpla, den här gången på en Ica-butik. Samma procedur här, fylla flaskorna och försöka dricka så mycket man kunde. Den riktiga utmaningen började mellan Fellingsbro och Grängesberg. Här var det fantastiskt varmt och som lök på laxen ordentligt backigt. När vi väl kom till Grängesberg tog vi ett ordentligt stopp. Jag drack minst 2 liter vatten till maten. Calle kroknade i sista backen innan Grängesberg. Men han repade sig bra under pausen.
Här sa vi också hej då till Bengt och Hasse som skulle sova på vandrarhemmet. Efter pausen hade vi bara 24 mil kvar.


Nu började det äntligen bli lite svalare. Milen rullade på lika bra som tidigare. Men klungan blev mindre och mindre. Nu var det jag, Ari, Calle, Peter, Amir och en kille från Borlänge kvar. Vi höll ett jämnt och bra tempo och alla gjorde så mycket de orkade. Solen började gå ner och vinden var helt stilla. Med 42 mil i benen kom vi till Fagersta för ännu en stämpling. Här passade vi på att äta och fika ordentligt. Klockan var nu runt 23 och macken i Sala skulle vara stängd när vi kom dit så nästa ordentliga stopp skulle dröja till Uppsala. Efter fikat drog vi igång lamporna och sa adjö till byns fyllon. Ännu en gång hade Tommy anslutit till vår klunga.

Natten blev precis så fin som jag hade tänkt. Helt vindstilla, friskt luft som äntligen svalkade lite. En jämn och bra klunga som samarbetade fint mil efter mil. Visst, folk var trötta, men ingen gnällde eller krånglade. Nånstans mellan Sala och Uppsala hoppade Peter Tonér av för att sova. Han hade sett riktigt sömnig ut de sista timmarna. Eftersom han är så pass erfaren långcyklist så lät vi honom stanna själv. Han ville hellre sova i diket än att somna på cykeln och köra av vägen. Nu var klockan runt 2-3 och vi hade 10 mil kvar.

På Statoil i Uppsala delade vi bord med tre killar som var på väg hem från krogen. De tyckte att det lätt helt rubbat att cykla 60 mil på ett dygn och den ena killen sa att han inte skulle göra det ens om han fick en miljon för det. Folk är bra konstiga, cykla som är så skoj. Strax innan Märsta kom vi ifatt Tommy för sista gången. Han gnetade på i sitt eget tempo. Han gjorde inget försök att hänga med utan fortsatte själv.

Efter 60 mil och lite över 24 timmar kom vi fram till Shell i Täby för den sista stämpeln. Både Calle och Amir hade nu kört sina första 60-milare och båda var riktigt nöjda och glada. Det firade vi med en fika och lite skönt cykelsnack. Cyklingen gick riktigt bra trots den stressiga starten. Formen känns bra inför LEL och nya väskan funkade precis så bra som jag hade hoppats.

Tack alla för en suverän runda.

/Johan

Jag är inte död. Jag har bara inte haft tid.

Skogling skrev nyligen att han har haft det lite segt på bloggen. Som ni kanske har märkt så har även min blogg hankat efter lite. Anledningen till det har varit att jag har varit ganska mätt på cykling ett tag. Det är lättare att ta tid för cyklingen under vintern och våren. Nu på sommaren är det så mycket andra saker som måste bli gjorda.

Men lite cykling har det blivit i alla fall. Förrförra helgen var det Vättern och i söndags var jag ute med Nypan och Amir och 2 andra killar (Robert och Stefan) som jag inte hade hojat med tidigare. Det var ett riktigt bra gäng.

Vi tog en sväng ut mot Bålsta och Skokloster. Mina ben kändes gamla och trötta de första milen men sen vaknade de till. Det blev en hel del ryckande i backarna och på skyltar. Tempot var bra hela rundan och efteråt sladdade jag och Nypan in på min altan och körde en riktig KBCK-after bike. En sån där after bike som sitter kvar länge i kroppen och får sambon att bli riktigt grinig.

I helgen blir det äntligen lite långcykling. Då ska vi köra Hovets 60-milare. Vädret ser ut att bli toppen så det är upplagt för skrattfest. Ska testa min nya sadelväska, Rixen & Kaul Contour Magnum, som jag köpte på Norvelo för ett tag sen. Monterade den igår och den ser verkligen prima ut. 890 mil står mätaren på just nu.

/Johan

Vätternrundan.

I höstas blev jag medbjuden på Microsoft/Zippers Vätternrundasatsning. De hade som mål att köra runt på under 9 timmar och ville ha hjälp med farthållning och allmänt sällskap. Ambitionerna var många och olika. Några hade inte cyklat nånting under vintern medans några andra hade kört stenhårt med spinning och vintercykling. Förberedelserna olika, men alla ville köra på 9 timmar.

Sist jag körde Vättern var 2006 i Leos gäng, då gick det på 8:20. I år hade han samlat ihop ett gäng riktigt starka gubbar. Nu siktade de på sub 8. Med de namnen i klungan var jag säker på att de skulle fixa det. Det hade självklart varit kul att hänga med där men jag tycker faktiskt att det är lite farligt att dundra fram på det sättet. Så länge de inte stänger av biltrafiken så känns det lite för osäkert.

Innan starten på fredagskvällen åt vi en svinigt äcklig pasta och gick igenom de sista detaljerna för loppet. För att klara målet måste vi hålla en snitthastighet på över 34 km/h, de som inte fixar det får tyvärr släppa klungan. Mer planering än så är svårt att göra. Eftersom vi skulle starta 21:18 så kunde vi inte räkna med att få hjälp av andra klungor utan allt jobb skulle vi göra själva.

Strax efter starten drog vi upp ett hyffsat tempo. Den första biten är väldigt platt och bra för att samla ihop klungan. Redan efter nån mil började folk ropa lucka. Innan gränna var vi 11 kvar och nu rullade det på riktigt fint. Vi låg på ett led och turades om att dra. I Jönköping släppte Nypan taget. Han fick nåt knas på magen. Grymt surt ställe att släppa på. Vi andra rullade på. Men nu började folk tröttna. En efter en släppte folk. Efter ett tag var vi bara 6 kvar.

Otroligt nog hängde brorsan kvar. Han har bara cyklat 30 mil i år. Tillslut fick även han släppa med kramp i båda benen. Nu var vi 5 kvar. Ari, Danne, Janne, Jonas och jag. Efter några mils gnuggande i motvinden fick vi hjälp av ett gäng vi körde ifatt. Efter ett tag hade vi fått till ett bra samarbete och milen rullade på. Eftersom tempot var ganska sansat gick det att ta lite längre förningar.

Med 7 mil kvar räknade jag ut att vi skulle klara 9 timmar om vi kunde snitta 35 km/h den sista biten. Janne började se lite krokig ut vid det här laget och vi fick sänka farten i backarna för att alla skulle hänga med. Men på platten gick det att trycka på lite så farten var bra ändå.

Efter 8:56 rullade vi in i Motala och över mållinjen. Efter de sedvanliga ryggdunkningarna och handskakningarna cyklade vi tillbaka till skolan där vi hade vår bas och snackade igenom rundan. Sen började det droppa in Microsoftare. Först in var Calle, min brorsa, som hade kört in på 9:35. Helt otroligt med tanke på att han hade kört ensam de sista 10 milen. En stund senare kom Nypan in.

Efter en ostmacka och lite kaffe gick vi ner på stan för att kolla på målgången och äta en bit. Vi lyckades missa när Happys sub 8-klunga kom i mål och gick istället och åt en fantastiskt dålig pizza som serverades med pappskivor, inte papptallrikar, och plastbestick. Happyklungan kom i mål på 7:38. Helt otroligt starkt jobbat.

Sen packade vi in oss i bilen och åkte hem. Väl hemma bjöd Linda på potatisgratäng och smarrigt rödvin. Viktor gav mig en kram och sa att han hade saknat mig. Sånt värmer. Cykla är bra men hemma är bäst.


Tack Zipper/Microsoft för att jag fick vara med.
/Johan

All work and no play makes Mollo a dull boy...

Måste bara gnälla lite. Det har inte blivit mycket cyklande de sista två veckorna. Jobbresor och familjegrejer har tagit den mesta av tiden. Familjegrejerna är självklart kul och ska prioriteras. Däremot hade jag klarat mig bra utan alla jobbresor. De kvällarna jag är borta på jobb tar tid från cykelkontot, och cykelkontot tar tid från familjekontot.

Cykling ska vara kul. Men det är inte kul när man man stressar upp sig för att man inte hinner cykla. Mitt mål med 1000 mil innan LEL har kännts lite stressande när tiden inte räcker till. Just nu ligger jag på 815 mil, vilket är lite för lite.

På lördag är det Vätternrundan, sen midsommar, helgen efter det blir det antagligen en cykeltur upp till Åre eller Hovets 60-milare. Sen är det bara några futtiga veckor kvar tills jag åker till England. Idag är det 47 dar kvar till LEL.

Jösses vad tiden går fort. Snart fyller jag 40 och strax därefter går jag i pension. Innan dess ska Viktor ta studenten och jag ska hinna olja in altanen en gång till. Det vore ju prima om man kunde klona sig själv. Då kunde en Johan sitta på jobbet och knattra dator medans den andra Johan var ute och brände mil på landsvägarna.

Så nu har jag gnällt av mig. Nu kan jag koncentrera mig på annat.

/Johan

Blåsigt värre i Alingsås.

Imorse hoppade jag in i bilen och åkte ner till Alingsås för att gå på kurs i två dar. Eftersom jag skulle sova över så passade jag på att ta med cykeln ner. Efter jag checkat in på hotellet så bytte jag om till cykeldressen sen stack jag iväg i blåsten. Jag hade ritat en lagom lång cykelrunda i kartprogrammet hemma.

Jag tog 42:an norrut och svängde av mot Vårgårda. De första milen hade jag härligt medvind och kunde med lätthet susa fram i 40-45 km/h. Efter ett tag kom jag på att jag hade glömt att ta med en extraslang. Pumpen hade jag varit noga med att packa ner. Men en pump gör ingen större nytta om man inte har nån slang, även om den är i kolfiber.

Efter Vårgårda tog jag sikte mot Herrljunga. Här blev vägarna nästan onödigt mulliga. Slingrande, böljande idylliskt så det sved i kroppen. Efter Herrljunga fick jag betala tillbaka för medvinden som jag haft tidigare, nu var det rak motvind hela vägen hem. Och jösses vilken vind. I vissa backar sjönk hastigheten till 15 km/h och på de öppna fälten fick jag verkligen bita i för att komma framåt. Men vägarna var så läckra så det fick gå ändå.






Efter 90 mulliga kilometrar var jag tillbaka på Grand Hotell i Alingsås. Rätt nöjd med att ha cyklat istället för att hängt i hotellbaren. Cykelformen börjar kännas rätt bra nu. Benen har kännts lite trötta ett tag men det är nog på väg bort. I helgen kommer jag passera 800 mil för året så det vore väl fan om jag inte skulle känna mig stark nu.

/Johan

En bra start på dagen.

Imorse rasslade klockan igång 04:30. En halvtimme senare satt jag på hojen på väg mot Ekerö. Det var en strålande morgon och det var redan ganska varmt. Efter en timme när jag kommit till Skå fick jag stanna och ta av mig långbyxorna och jackan. Sen fortsatte jag mot Svartsjö, Kungsberga, Sånga Säby och tillbaka till Svartsjö. Solen sken och hjulen susade. Det är svårt att få en bättre start på dagen än så här.


Efter 3 timmar och strax under 9 mil var jag tillbaka till jobbet.
/Johan

Söndagscykling runt Bålsta

I söndags ringde jag Patrik och chansade på att han skulle ut och hoja. Jag hade slappat hela helgen och kände hur paniken spred sig i kroppen. Han Svarade att han stod i hallen och precis skulle sticka ut. 5 minuter senare rullade vi båda iväg mot Bålsta. För att befästa vår töntighet körde vi med likadana Sverigetröjor från Kalas.

Det blåste riktigt ordentligt hela vägen ut till Bålsta. När vi hade tröttnat på att ligga bredvid varann för att snacka så turades vi om att dra. Farten var bra men man var tvungen att spänna vaderna ordentligt för att ligga kvar över 30.


På hemvägen tog medvinden över och tempot höjdes naturligt. Vinden var dock lite underlig, det kändes som att det blåste från alla håll. Vaderna fick förbli spända hela rundan och de 9 milen susade på riktigt fint. Patrik har blivit ett snäpp starkare sen förra året. Det är kul att gamla gubbar som vi kan fortsätta att utvecklas år efter år. Fatta vad starka vi kommer vara när vi fyller 90!


Väl hemma utanför radhuset berättade min lilla Viktor att han hade vunnit cyklingen. Så var det säkert. Han börjar bli riktigt vass på sin springcykel, självklart av samma märke som pappas cykel. Vi slog oss ner på framsidan och drack ett glas vatten medans Linda pulade med rabatten. Sen kastade Patrik sitt glas i backen och stack hem.

Tack Patrik för en härlig runda.
/Johan

Enköping-Skokloster.

Idag tog jag en sväng i blåsten. Jag skulle inviga ett par nya Assos mille S5 och min nya Rapha-tröja. Tröjan hade jag testat under veckan till jobbet, men inte på nån "riktig" cykling. Grym passform och snygghet på båda plaggen. Man känner sig snäppet snyggare i Rapha faktiskt. Och häcken blir snäppet gladare i ett par Assos.

Jag började med 7 mil motvind till Enköping. Strax efter Bålsta kom jag ifatt en stor klunga. Jag la mig längst bak och passade på att vila lite. Killen framför körde på en Cinelli Man Machine. Eftersom det inte finns så många såna så antar jag att det var Nypans gamla ram. Jag hann tyvärr inte fråga för klungan försökte köra nån sorts belgisk kedja och det var dags för mig att glida upp i ledet. Nån minut senare var jag längst fram. Efter 2 tramptag hade klungan släppt lucka. Jag väntade in och trampade till, lucka igen. Då vinkade jag hejdå och fortsatte i mitt eget tempo.

När jag kom till Enköping, Sveriges närmaste stad, så vände jag tillbaka. Nu fick jag vinden i ryggen och kunde lätt äta min macka i 35 km/h. Resan tillbaka till Bålsta gick i 40+. Innan jag kom till Bålsta svängde jag av mot Skokloster och körde ett varv där. Festligt nog hade vinden vänt så jag hade nu motvind igen. Nu började benen kännas rätt spaka. Drickat var slut och energin var låg. För att inte bonka helt stannade jag på Statoil i Bro och drack en Cola. Sen var det medvind hela vägen hem.

156 blåsiga kilometrar blev det idag. Benen kändes stela och gamla. I vanlig ordning somnade jag i soffan när jag kollade på Girot. Girot som förövrigt är riktigt bra. Dagens tempoetapp var riktigt elak och utslagsgivande.

/Johan

Knät då?

Ja, hur är det med knät? Jo tackar som frågar, det är alldeles prima. Efter två veckors vila så verkar det vara tillbaka till originalskick.

I lördags stack jag och Nypan iväg till Upplands Väsby för att köra en sväng med Microsoftgänget. Rundan gick från Vik-skolan förbi Stäket och Bålsta, sen vidare mot Örsundsbro på de slingrande vägarna till Uppsala. Därifrån tog körde vi vägen som är avslutning på Fredrikshofs 40 och 60-milsrundor.

Vi var ca 20 pers som försökte få till en fungerande kedja. Efter ett tag gick det helt ok. Tempot var hyffsat och man kunde glida med och småsnacka med folk. Vid Bålsta svängde halva styrkan av. Det gjorde klungkörningen lite lättare och vi snurrade på mot Uppsala. Där tog vi en fika på Café Fågelsången. Härligt namn och ännu härligare utbud. Här skulle man kunna bli jättetjock.

När vi vände tillbaka mot Stockholm vände vi också tillbaka mot vinden. Efter 5 blåsiga mil var vi tillbaka till Vik-skolan. Där snackade vi igenom dagens övning och gjorde några mindre ändringar i Vätternplaneringen. Den nya planen kommer göra VR roligare för de flesta. Vi kommer att dela upp sub 9-gruppen i 2 tänkta grupper med olika ambitioner. Det var skönt att reda ut den frågan nu så vi slapp göra det mitt i natten i Gränna.

Sen tackade Nypan och jag för oss och cyklade hemåt. Dagens runda blev totalt 20 mil. Knät kändes bra hela vägen så det ser lovande ut inför LEL.

/Johan

Trolla med knäna.

Mitt knä blev lite ledset under förra helgens långtur. Jag har vilat hela veckan och medicinerat mig själv med en mix av VoltarenT, Ipren och chianti. Det har känts bättre och bättre. Så pass bra att jag ville testa knät idag. Imorse kom Nypan förbi vid sju-tiden och vi cyklade lugnt och fint ut till Vikskolan i Upplands Väsby där Microsoft-gänget skulle träffas för en träningsrunda.

Efter lite handskakningar och det obligatoriska prylsnacket delade vi upp oss i två grupper, sen rullade vi iväg. Vi hade lätt vind i ryggen så de kurviga vägarna blev ännu mulligare. Efter 2 mil blev jag tvungen att vända hem. Jag hade lovat att komma hem i bra tid och det är verkligen inte läge att börja tumma på det nu. Linda har varit mer än förstående på den biten.

Vi stannade vid kyrkan snackade lite om mörkercyklingar och lite planer för mer gruppcyklingar. Sen vände jag och Nypan hem mot Hässelby igen och vi fortsatte att snacka om långcyklingar. Strax efter Stäket mötte vi Skogling som var på väg ut.

Precis innan vi svängde in på min gata mötte vi Linda och min lilla Viktor som var ute med hunden. Viktor satt på sin Specialized hot walk och tog genast upp kampen mot oss. Han spurtade hela vägen till huset och fortsatte sedan att spurta fram och tillbaka. En ny Cavendish kanske?

8 lugna mil blev det idag. Knät kändes ganska ok, men lite stelt. Det är på rätt väg i alla fall. Nästa helg blir det antingen en 40-milare i Örebro eller en 18-milare med Microsoft. Jag skulle helst vilja köra båda, men jag kan inte trolla med knäna, jag kan ju knappt cykla med det ena.

Tack för idag.

/Johan

3 sjöar runt. 107 mil i solsken.

I vintras fick jag en idé om att cykla runt de 3 största sjöarna i Sverige. Alltså Mälaren, Vättern och Vänern. Jag kollade lite på kartor och uppskattade det till strax över 100 mil, alltså helt görbart på 3 dagar. När jag kläckte idén för Ari blev han genast entusiastisk och började leta vägar och rita kartor. Efter en del letande hade vi fått ihop en bra runda och bjöd in några andra cykelsugna att hänga med. Vi blev 6 man som startade.

Dag 1.
I torsdag var det äntligen dags. 05:00 rullade jag från Hässelby för att möta upp de andra. Ari, Tillman, Mattel, Bjorre och Vic mötte upp längs vägen in till stan. Vi trampade iväg den vanliga vägen mot Södertälje. Det var ganska kallt i början men snart kom solen och värmde upp.

Järna, första fikastoppet.

Första fikastoppet var i järna. Nu började det kännas att vi var på väg. Vi stuvade ner arm och benvärmarna i ryggfickorna och rullade vidare mot nästa stopp. Vinden var på väg åt samma håll som vi så farten var hög. På sina ställen låg vi i 45 och surrade på i solskenet. Det var propagandacykling på hög nivå. Vägarna var bitvis helt magiska.

Nöjd skitgubbe.

Fin rull på småvägarna.

När jag åker tåg till Alingsås för att jobba brukar jag sitta och drömma mig bort på de fina vägarna utmed spåret. Nu kändes det riktigt mulligt att äntligen få cykla på dem vägarna med ett skönt gäng polare och sol i ryggen. Det var nästan bättre än jag hade drömt om. Nästa stopp var Katrineholm. Det enda öppna matstället var grillen vid stationen. En stor tunnbrödrulle och cola satt fint.

Kartkoll i Katrineholm.

Grytgöl, vad ska man säga?

Efter 30 mil var vi framme i Motala. Vi lyckades missa en avfart så vi fick köra några mil extra. Men det gjorde inte så mycket för det var en fin väg. I Motala stannade vi på Mc Donalds och fyllde på fettreserverna. Sen satte vi fart mot Jönköping. Vi körde utmed Vätternrundavägen. Det är verkligen platt de första milen. Inte så konstigt att det går undan när man ligger i en stor klunga här. Utsikten var fantastisk. Men solen började gå ner och vi hade 6 mil kvar.

Platt som en pannkaka, men vackert.

Tillmann hjälper så gärna till.

Strax efter Gränna får Bjorre punka. Nu var det kallt och mörkt. Jag vet inte vad som hände men efter den 4:e slangen höll Bjorre på att ge upp. Då kom nån på idén att gå upp till Statoilmacken som ligger precis efter Gränna. Där kunde vi äta och Bjorre kunde fixa sin punka inomhus. När det väl var löst cyklade vi i dubbla led de 4 sista milen till Scandic Elmia. Där var baren stängd så vi fick nöja oss med en öl i receptionen. Cyklarna fick stå i ett konferansrum som de hade fixat utan extra kostnad. Verkligen bra service. 42 mil stannade mätaren på.

Glatt gäng med varsin fulöl.

Dag 2.
Efter en stadig frukost rullade vi ner till centrala Jönköping. Det var ordentligt kallt, men vi blev snabbt varma när vi stretade upp för backen ut från stan. När vi väl kom upp så var landskapet fantastiskt. Böljande vägar med hästhagar och åkrar runtom. Första stoppet var Mc Donalds i Falköping. Sen siktade vi in oss på nästa fika i Grästorp. Där stannade vi på en mack och satte oss i solen och njöt.

Vackert och backigt.

När vi kom till Mellerud hittade vi en thairestaurang, som fyndigt nog hette thairestaruangen i Mellerud. De gick nog back när vi kom in. Efter två tallrikar kycklingwok var min mage proppfull. Nu bestämde sig Mattel för att ta tåget de sista 12 milen till Karstad. Han hade haft ont i knät sen lunch dan innan. När inte ens Citodon tar bort smärtan är det dags att erkänna sig besegrad.

Thairestaurangen i Mellerud.

Vi andra cyklade vidare mot kvällen. Vi cyklade genom Åmål för att se om det var så trist som de säger i filmen. Men faktum är att det torget såg riktigt mulligt ut. Det satt några på en uteservering med varsin öl. Där hade jag gärna stannat ett tag. Men istället fortsatte vi mot Säffle. Fan vilken håla. Raggarna höll som bäst på att kröka till i sina bilar när vi tog en sista fika på Mc D. Bjorre började se lite krokig ut nu.

Efter en riktigt mullig mörkercykling på en kurvig skogsväg och en riktigt trist transport på E45:an där Tillman tog en jätteförning var vi äntligen framme i Karlstad. Det var fest i stan när vi kom. Det hade varit jävligt kalas om vi hade kommit hit några timmar tidigare. Men nu fick vi nöja oss med ett par Murphys red ale i hotellbaren. Bjorre gick och la sig direkt. 32 mil fick bli nog för dagen.

Kvällens hetaste gäng.

Dag 3.

Ölen från kvällen innan hade lämnat en lätt huvudvärk och torr mun när jag vaknade. Efter en tallrik bacon och ägg och 3 koppar kaffe kändes allt som vanligt igen. Men mitt knä gjorde fortfarande riktigt ont. Det hade börjat strax efter starten dagen innan och sedan blivit värre och värre. Nån sorts löjlig överansträngning i knävecket. Men knäveck har aldrig legat högt på min prio-lista så efter ett par fina värktabletter var jag på gång igen. Mattel kände sig bättre så han hängde med från start.

Mitt knä kändes lite trist de sista 60 milen.

Efter några mil på otroligt läckra vägar genom skogar och utmed sjöar tackade Bjorre för sig. Han hade varken energi eller lust att fortsätta de sista 20 milen. Det fick räcka med 90 mil för honom den här helgen. Det är ju ändå 3 Vätternrundor på en helg. När vi vände in mot Frövi fick vi vinden i ryggen och vi susade snabbt genom små samlingar med hus. I Frövi stannade vi på den lokala pizzerian. Mattel såg rätt matt ut när han fick in sin. Med proppfulla magar satte vi fart mot nästa stopp i Arboga.

Frövi, hit kan man flytta om man vill ha billig bilförsäkring... ?

Milen rullade på riktigt bra i medvinden. När vi kom till Västerås så kändes det som att vi var hemma. Bara 10 mil kvar. Ett sista stopp på Shell i Bålsta och sen de sista backarna innan skyltspurten i Barkarby som jag missade helt. Jag låg alldeleles för långt bak och när Vic drog igång var det redan kört. Fan, 107 mil och så missar man den enda skyltspurten som betyder nåt.

Det var tur att vi packade med lamporna.

Sista ölen i Barkarby.

Efter 3 dagar och 107 mil stolpade vi in på Welcome hotel i Barkarby och skålade med varsin Staropramen. Det var synd att inte Bjorre var med, det hade han varit värd.

Tack för en fantastisk helg!
/Johan