Nya glasögon gör susen för humöret.

Den här årstiden kan det vara lite svårt att få glasögonen att fungera bra. Men antingen är det strålande sol eller så är det kolmörkt. Samtidigt är det just nu man verkligen vill ha dem för skydd mot skräp i ögonen. Man behöver något som fixar allt det där. De som både tar solen och som fungerar när det är mörkt. Såna man kan ha på sig dygnet runt alltså. Lösningen är såklart Fotokromatiska glas. Det är ingen nyhet direkt. Jag har använt såna i många år men med tanke på hur bra det funkar så borde alla ha såna. 

Efter att mina trotjänare som varit med på både Paris-Brest-Paris och 1001 Miglia plötsligt gick av så har jag kikat efter ett par nya. Oakley har flera som ser bra ut men de är snäppet för dyra för mig. Som av en händelse hittade jag ett par Endura på Cykelkraft som de för tillfället hade rabatt på. Jag högg direkt. Endura gör bra grejer och rabatt är alltid bra. Win-win liksom!

Jag blev inte besviken. Kvaliteten på glasögonen känns klart premium. Inte alls som många lågprismärken som man undrar om de ens kommer hålla den första rundan. 

Nu har jag kört några rundor med dom, jag har till och med haft dem på områdets vårstädning, och jag kan verkligen rekommendera dom. Se så låt pengarna rulla! Köp fotokromatiska glajjer!

Funkar lika bra vid fika...

Som vid punka.

Mallorca 312 i bilder

 

Jag lever!

Hoppla. Här var det tydligen ett tag sedan jag skrev nåt. Om ni helt har missat att jag har flyttat över bloggandet till Bicycling så får jag väl påminna om det igen. Säsongen har dragit igång med full fart. Förra helgen var vi i Båstad med Stockholm CK och nu i helgen kör vi Barkarbys 20-milare. Vi får väl se hur det blir med uppdateringarna här. 

Hyfsad helg trots att jag hoppade Vättern.

Jag hoppade av Vätternrundan i sista sekund. Allt körde ihop sig så den enda utvägen blev tillslut att stryka det helt. Jag lyckades få loss några timmar på lördagen så jag och Skogling kunde cykla en sväng. Tack för hjälpen morsan! Vi hann även med en strålande afterbike i solen och hann diskutera de viktiga sakerna i livet. Vin, cyklar och berg. Vi hann även med att se när Carl Philip gifte sig med sin Sofia. Jag tror jag såg en liten tår i Skoglings öga när Sofia sa ja. Idag lyckades jag också att få loss några timmar för cykling. Den här gången nappade Nypan och vi cyklade ut till Ådö och tillbaks. Dessvärre har jag lovat mig själv att dra ner lite på vinet så det blev ingen afterbike idag. Ja det var väl typ det som hände i helgen. Tjena mors!

Actionfotograf: Skogling

Trasiga hälsenor igen.

Sitter just nu och tejpar mina hälsenor med kinesiotejp. De tål tydligen inte långcykling. Jag har haft de här problemen flera år men förra året träffade jag en suverän kiropraktor som hjälpte mig. Det som funkar just nu är just den där tejpen. Och Voltaren. Och vila. Och vin.

När man inte har möjlighet att cykla så är det lätt att börja snegla på garderoben istället och försöka hitta nåt som borde köpas. Förra veckan var det hjälmar och den här veckan är det cykelbyxor som gäller. Jag har några favoriter sedan tidigare. Bland annat Endura FS 260 Pro SL som jag fick när jag körde Alpentraum förra hösten. De har riktigt bra padding och fin passform. Men samtidigt blir jag sugen på hur POC är att cykla i. Risken finns ju faktiskt att jag kommer köpa deras hjälm och då skulle det vara fräsigt att matcha. Ja det är så tankarna går nu i alla fall.

Hälsenorna då. Ja, jag får ta och softa ett tag och se vad som händer. Det börjar tyvärr se lite mörkt ut för Vätternrundan. Distansen är inget problem om man tar det lite piano. Och det är väl just piano vi absolut inte kommer ta det. Tror det kan bli rätt kärvt att hålla 42 km/h i snitt med skrikande hälsenor. Jag kommer sticka ut en sväng imorgon och se hur det känns så om ni ser en liten gubbe helt inlindad i kinesiotejp så är det jag.

Vad?

Våren är här! Och med den kommer långcyklingen.

Äntligen har våren kommit. Den är väl en månad försenad men det är inte värre än hur tågen fungerar i landet. Den här veckans cykelpendling så bra så man skulle kunna betala för den. Detta trots att mina luftrör var mindre än en loppas luftrör. Pollen, om du läser det här, skit på dig.
Imorgon är det dags för den sista kvalificerande breveten. Barkarbys 60-milare som går upp till Rättvik och tillbaks genom Falun. Kroppen och knoppen känns riktigt bra och jag ser verkligen fram emot att susa omkring i Dalarna (Fjällen som vi Stockholmare kallar det) mellan gårdar med pyntade midsommarstänger och jättestora dalahästar. Jag ser också fram emot tröttheten och kylan som kommer på natten när vi är någonstans mellan Falun och Heby.

Gubbe ler ikapp med solen.

I´ve got frikking goats on my pendlarväg!!

Mallorca 312.

Klungspurt om plats 111. Jo jag tackar jag. Mer text om Mallorca 312 finns på Bicycling. 

Foto: Mona Ramström

Han köpte nya däck. Det som hände sedan kommer få er att...

Obs det här är ett helt oköpt inlägg. Ibland blir man bara imponerad när en del saker bara håller, år ut och år in. För två år sedan köpte jag Continental Gatorskin-däck och Foss-slangar. Efter ganska exakt två år fick jag äntligen punka på pendlardäcken. Jag skriver äntligen för att de har rullat två hårda år på pissdåliga cykelvägar i Stockholms förorter. Genom byggområden, på grusvägar och på allmänt hopplöst misskötta cykelvägar och sånt som knappt ser ut som cykelvägar.

När jag pillat bort de två stora stenarna som antagligen hade orsakat punkteringen så testade jag att pumpa upp däcket igen. Nu har det hållit trycket i två timmar. Ska bli spännande att se hur det ser ut imorgon. Med tanke på hur sällan jag bloggar nu för tiden så kommer ni nog aldrig få veta hur det gick. Eller jo, jag ska ju cykla på riktigt på fredag. Håll er tighta till dess.

Så gott som punkasäkra

En månad kvar till Mallis.

Här uppdateras det i sån rasande fart så jag knappt hinner med själv. Vintern är snart helt borta och det börjar bli dags att spänna vaderna inför Mallorca. Men innan dess ska jag ta steget ut på vägarna. Jag har mer eller mindre tränat inomhus hela vintern. Den sista månaden har jag även testat på magsjuka och den årliga dödsförkylningen. Formen känns helt ok ändå. Jag är ju ändå bara en fet motionär. När som helst kan det dyka upp bilder från riktig utomhuscykling här. När som helst.

 

Vilket jävla härj!

Körde två timmar spinning med Nypan och Axel ikväll. De första 60 minuterna låg jag på 85-90% av maxpuls och de sista 45 körde vi Sufferfest revolver med 16 stycken 1-minuts maxintervaller. Sen ramlade jag av cykeln. Moar is moar! 

100 dagar till Mallorca!

Idag är det 100 dagar kvar till Mallorca 312. Det firade vi med 75 minuter spinning innan jobbet. Pepp! 

Sommaren 2015. Bring it!!

Nu nystas knutarna upp, en efter en. Sommaren 2015 börjar så sakta ta form. Igår kom nästa års brevetkalender och i söndags bokade jag ett hus på Mallorca i två veckor i juli. Vi hittade ett mulligt hus i Valdemossa pool och skön veranda. Jag spenderade några timmar igår med att rita gps-spår i Bikeroutetoaster. Det var inte så jättesvårt att hitta bra rundor faktiskt. Två veckor efter Mallorca är det dags för Paris-Brest-Paris. Om allt går som planerat så kommer jag ha ganska bruna ben när jag står vid starten i Guyancourt. 

På väg mot en bra vinter. Tror jag.

Det har inte varit mycket att skriva om. Jag har inte hunnit ut på några roliga rundor och vinterträningen har precis dragit igång. Det har varit ganska mycket på jobbet och den vanliga höstdeppen har precis dragit förbi så nu kan det bara bli bättre. Känner mig riktigt pepp faktiskt. Nu har de äntligen lagat motionscykeln på jobbets gym. Jag brukar köra 40 minuter på den varje lunch. Det räckte bra förra vintern för att komma i bra form till våren. Pedalerna byter jag förstås ut mot spd.
Idag passade jag på att köra 20 minuter med en höjning varje minut tills jag var uppe i 92% av maxpuls. Efter det körde jag benspark på fullt magasin (jag vet, så jävla cool kille) och avslutade med 2x100 knäböjar. Kommer känna mig som tusen år imorgon.

Hello old friend!

Mitt söndagsmys i siffror.

I söndags körde jag 5x20 minuter på sweetspot. 3,8 watt/kilo. Nu när jag kollade pulsfilen imorse så såg jag att jag råkat köra 5 minuter extra på den näst sista intervallen. Tänk så givmild man är ibland. 

Nu låg jag på 240 watt vilket inte är nåt världsrekord men målet under vintern är att höja det här så mycket som möjligt. Helst upp till en MILJOOON watt. 

2,5 timmar mys till cykel VM.

Vad gör man om man både vill cykla och titta på cykel VM? Jo man rullar ut Moanarken till vardagsrummet och dukar upp för fest. Samtidigt som cyklisterna gnetade sig genom de första tio milen så körde jag 5x20 minuter strax under tröskel. Nu ligger jag med förlamade ben och kollar de avslutande milen och håller mina trötta tummar för Ludvigsson.

App app, titta framåt.

Nu kör vi!

Nu börjar vintern!

Idag kändes det rätt att slå över till vinterträningen. Det är 327 dagar kvar till Paris-Brest-Paris, 262 dagar kvar till Vättern och 215 dagar till Mallorca 312. I år lyxade jag till det med en ny rem och en ny kalibrering till Monarken också. Den gamla remmen var bra trött och hade nog gett upp under ganska snart.

Men till kalibreringen behövs en 4-kilosvikt. Det räcker inte med en hantel eller liknande utan själva vikten måste också vara kalibrerad. Vad gör man då om man inte har nån sån där kalibreringsvikt men istället har en hel burk full med 50-öringar? Jo man kontrollväger ihop 4 kilo 50-öringar istället.

Nu är det dags för vinterns första pass på en nykalibrerad Monark med splitter nu rem. Tråkigt fresh! 

Fyra kilo femtioöringar

Här kalibreras det. 

På med kåporna, sen kör vi!

Sprättelisprätt.

Fick loss en stund på förmiddan så jag passade på att sticka ut i höstsolen. Det är fantastisk luft ute nu så det är svårt att hålla igen på sprättet. Mina hälsenor känns som nya trots att jag spöade de duktigt i alperna förra helgen. Det känns fantastiskt. Hoppas det håller nästa år också. Nu ska jag vila dansbenen så de är i form till en 3x40-års fest ikväll. Mors! 

Ett varv runt Mälaren.

Igår skulle jag köra ett varv runt Mälaren med Nypan och Axel. Men Nypan var mer sugen på att spreja toan hemma så det blev bara jag och Axel. Inte så tokigt det heller. Själva rundan är inte mycket att skriva om förutom att vi såg några hundra motorcyklar som var på väg till en träff i Strängnäs och att vi båda blev trötta i benen på slutet. Min hälsena kändes bra hela vägen. Jag har gått hos Frode nu några gånger och det verkar faktiskt göra skillnad. Idag kör vi födelsedagsfika. Jag fyller 25 om några dagar så det måste ju firas. Har tänkt att ta världsrekord i paj och tårta. 

Tack för en bra dag Axel!

Doppio Americano!

I brist på annat.

Idag gick träningscykeln på jobbet sönder. Nån sån där räsercyklist har väl trampat livet ur den. Vad gör man när man inte kan cykla till jobbet, på jobbet eller har tid att cykla ute på kvällarna? Jo, när kvällens sysslor är gjorda så drar man på sig offerkoftan och hoppar upp på Moanarken. Det är väl för härligt ändå!

Hemmakväll.

Ekerö med nya ben, och början på nåt nytt!

Jag har gått och dragits med ledsna hälsenor de senaste åren. De funkar hyfsat på vintern men så fort jag börjar köra längre lopp så gör de ont igen. Voltaren hjälper för stunden men tar inte bort orsaken till smärtan. På nätet finns flera som erbjuder hjälp mot hälseneinflamation. Jag hittade Idrottsskadeexperterna och därifrån blev jag hänvisad till Engelbrekts kiropraktorcenter och Frode Bakken. Det är inte ofta jag blir imponerad men i fredags blev jag det. Frode brinner verkligen för det här. Han berättade om hur han jobbar och att allt måste vara i balans i kroppen. I mitt fall var det många delar som behövdes redas ut. Han gick igenom hela kroppen och knäckte ut alla möjliga låsningar till och med hälarna. Ryggen knäcktes ut och vaderna fick en omgång med både nålar, massage och kinesiotejp.

Dagen efter, på lördagen, var jag och Amir ute och körde en runda på Ekerö. Helt plötsligt hade jag fungerande ben. Tejpen avlastade hälsenan så jag kunde ta i utan att få ont. Nu kunde jag spurta och sprätta så hårt jag ville. Det har jag inte kunnat förut utan har varit tvungen att hålla en jämn belastning. Det här var bara efter en behandling. Om några veckor borde jag se mer resultat. Jag ser verkligen fram emot våren nu. Funderar på att köpa tio rullar kinesiotejp och linda in hela kroppen på PBP. Det borde göra susen. Eller för att vara seriös. Har ni problem med kroppen, ta kontakt med ett proffs. Det lönar sig.

Ålderskrämpor

Hur peppar man bäst för ett riktigt tufft alplopp? Med ryggskott såklart! Igår knäppte det till i ryggen och plötsligt låg jag på marken och sprattlade. Jag vill betona att det här inte har något med ålder att göra. Det kunde lika gärna hänt en 22-åring, så det så!

Ny banner ba!

Jag tyckte att det var dags att förnya mig lite. Så idag bytte jag ut den bannern bloggen har haft de senaste 4 åren. Jag har ju en och annan bild att välja mellan med Christer Hedbergs bild från Göteborgs 100-milare satt som en smäck. Originalet ser ni nedan. Tack Christer!

Obs! Räkna inte med att bloggen kommer bli bättre bara för att jag har bytt banner. Snarare tvärtom.

Innan kräftskivan.

Idag ska vi på kräftskiva så jag ville inte köra sönder mig, plus att jag är sliten i hälsenan och ena knät. Men två timmar halvsoft cykling bjöd jag mig själv på ändå. Precis som tidigare i veckan så började det regna halvvägs.  På hemvägen började jag tänka på den klassiska filmen Gremlins. Hur skulle den upplevas idag? Har den åldrats med stil? Visst var det väl så att de inte tålde solljus och förökade sig om de fick vatten på dig? Tur att jag inte är en gremlins. Då hade Ekerö varit fullt av små GremlinMollosar i Raphatröjor och Assosbyxor. Plus att jag antagligen hade dött när solen kikade fram mellan regnmolnen.

En kilometer he ifrån blev jag omkörd och prejad av en bil trots att jag höll 40 km/h på en 30-väg. Jag gjorde inget större utspel utan pekade på huvudet som en fråga om det fanns nåt där hos bilisten. Nu ligger jag på soffan och kollar på Arctic race of Norway på Eurosport. Måste säga att jag gillar den tävlingen. Verkligen bra reklam för Norge. 

Dagens paketbild

La prima vera!

Nja nu är det snarare höst. Trots att tröjan heter La prima vera så fick jag smaka på höstregn på kvällsrundan. Men nu har jag sett till jag får en prima vår. För idag bokade jag en resa till Mallis i slutet av april. Det blir samma upplägg som i våras med Mallorca 312. Tråkigt pepp!

Selfie in the rain.

Regnglöt asfalt och stock. Randonnéromantik.

Mälaren runt, bärsärk!

Jag cyklade runt en sjö och bonkade som en klubbad sälunge med två mil kvar, and all I got was a tygmärke and a varmkorv. Men fan vad kul det var!

Jag körde som ledare för Bärsärkargruppen. Det fanns 4 fartgruppen man kunde välja mellan; Audaxgruppen, Mellangruppen, Snabbgruppen och Bärsärkargruppen. Vår grupp var 25 man stark varav tre var utsedda ledare. Toni, Lars-Erik och jag. 

Väckarklockan rasslade igång 04:30. När jag samlat ihop mig själv och det jag skulle ha med så cyklade jag till Barkarby där start och målområdet var. Det var redan fullt med folk på plats. Stämingen och vädret var på topp. Jag hälsade och morsade på folk jag kände och hämtade ut min startlapp. En stund senare gick starten. Vi rullade i samlad klunga in mot stan samtidigt som ett par motorcyklar stoppade all trafik på vägen. De gjorde ett strålande jobb. Vid Botkyrka kyrka stannade hela gruppen och motorcyklisterna vinkade hejdå. Vi samlade ihop Bärsärkargruppen och gick igenom hur vi tänkte lägga upp rundan med lunchstopp och så. Sen satte vi fart. Full fart. 

Det kördes som att det inte fanns någon morgondag tills vi stannade i Läggesta för att fylla på vatten. Kiosken var stängd men Lars-Erik passade på att läxa upp oss och lyckades styra upp en roterande kedja. Det var nog bra det. Gruppen hade antagligen legat spridd över hela Mälardalen om vi hade fortsatt på det sättet. Men kul var det. Vi hade snittat 40 km/h till Läggesta och efter uppläxningen så höll vi nästan samma fart men med mindre arbetsinsats. Milen rullade på riktigt fint och vi kom till Torshälla golfklubb en halvtimme för tidigt. Men de lyckades ändå lassa ut mat åt oss. Fyrtio minuter senare satt vi på cyklarna igen.

Vädret var verkligen på topp. Aningens varmt kanske om man får gnälla lite. Framåt Västerås så började vi leta efter ett bra ställe att äta på. Lars-Erik var hungrig och ville helst äta på Mc Donalds men han blev nedröstad och istället stannade vi på en mack där han stressåt en macka. 5 kilometer senare bonkade han och släppte gruppen. Inte ens Tonis förslag om att köra upp en tempopinne i rektum fick fart på honom. Sen östes det vidare. 

Fler och fler la sig bakom klungan. Till slut var det bara halva gänget som drog. Eftersom jag var ledare så bestämde jag mig för att vara med i rotationen hela vägen. Med facit i hand så kanske jag skulle gått ner och vilat en stund. När vi började närma oss Bålsta började jag få svårt att hålla farten. Till slut blev varje rotation en kamp. Men jag gnetade vidare. Värmen gjorde också så jag blev extra tilltygad. I en backe mellan Bro och Kungsängen tog kraften slut. Helt och hållet. Jag sjönk som en sten genom klungan och kunde bara titta på när de andra susade upp för backen. Jag gjorde några tafatta försök att komma ifatt men benen var helt värdelösa. I vanliga fall kan man oftast skärpa till sig och tvinga benen att arbeta. Det gick inte igår. Jag bara hängde över styret och drägglade med öppen mun. 

Det gjorde inte ett smack att jag bonkade. Jag blev nästan glad av det. Känslan att köra sig helt fördärvad är oslagbar. Man hittar alltid nya sidor hos sig själv. Så länge lidandet inte blir för långvarigt. Nu hade jag bara två tragiska mil kvar så det var inget problem. Den sista biten körde jag tillsammans med en annan kille som hade fått kramp. Han verkade också vara nöjd med dagen trots allt.    

Efter 33 mil och 11 timmar staplade jag äntligen över mållinjen. Helt förstörd. Jag stod först och glodde som nyuppdragen brax sen hittade jag en dunk med kall saft och fick en varmkorv som jag tryckte in i ansiktet. När jag hade hämtat mig så pass att jag kunde konversera tackade jag gruppen för att de hade haft sönder mig sen gick vi till baren och beställde varsin öl. Jag var inte ensam om att vara trött för en stund senare svimmade en i sällskapet. På kvällen hade vi kräftskiva, jag bonkade där också. 

Tack Fredrikshof, Tell Hermanson och Bärsärkargänget för en strålande dag!

Hovet gillar dubbla led.

Salt kille från Swedbank.

Slut som artist.

Recovery!