Nästa år, då jävlar!

Mina bokstavskombinationer tillåter inte ett planlöst cyklande. Jag måste ha ett stort lopp eller utmaning för att tycka att det är värt att sticka ut tidiga helgmornar och cykla dygnet runt. Annars bryter jag ihop. Även om jag verkligen tycker om att cykla så hittade jag för många ursäkter för att inte göra det. Utan mål så sätts allt ur spel och jag tappar lusten till allt. Jag visste inte hur viktigt det var för mig innan, men tydligen är jag en sån där allt eller inget-människa som inte klarar av att göra något halvdant.

Linda tycker att jag borde kunna cykla som "vanliga gubbar" gör. Inte för att jag vet hur vanliga gubbar cyklar, men det låter inte särskilt lockande. Jag vill ju cykla långt, bli svintrött, grina i regn och pissväder, se nån annan bryta ihop, känna mig som utskiten äppelmos, fundera på vad fan jag håller på med, bita ihop, komma i mål och känna mig som kingarnas kingking!

I år blev det bara pannkaka av alltihop. När jag inte ens har lust att cykla så är det inte någon vits att blogga heller. Ingen vill läsa om gnäll och självömkan. Men efter regn kommer sol som de säger. Det kommer ju förhoppningsvis en sommar till nästa år. Nu har jag i äntligen fått tillbaka lusten och kommit på vad jag ska göra nästa år. Då är det Sverigetempot som gäller, äntligen! Och äntligen kommer det vara långcykling för hela slanten Igen. Men innan dess kommer det bli väldigt mycket nakencykling på Monarken. Det lovar jag!

Man blir ju så glad av att cykla!

Fapfap-varning i senaste Bicycling!

Missa inte det senaste numret av Bicycling. Tidningen är i vanliga fall läsvärd. Men just det här numret är extra fapfapfap-vänligt. Redan på sidan 22 börjar det rycka i baguetten och vid sidan 31 kan man pusta ut och tända en cigg. Se så, spring iväg och köp nu.

Den där Mölleborn är väl för trevlig ändå.

Sitter och drömmer lite.

Det här cykelåret har ju som sagt gett en hel del att önska. Det har egentligen inte blivit nånting, förutom Vättern då. Eftersom jag inte fick köra LEL så har jag inte haft något att sikta mot. Då har det inte heller funnits någon anledning att sticka ut och köra de där långa rundorna, förutom att det skulle vara kul att komma ut.

Men nu sitter jag här och funderar på om jag inte borde kunna unna mig nånting kul i höst ändå. Le 1000 du sud startar den 4:e september och ser riktigt jävla mullig ut. Samtidigt så har jag planer på att åka ner och cykla i Toscana samtidigt som cykel VM går där. Eller så åker jag över till England och kör Land's end to John o'groats. Jag får panik av att inte ha några vettiga planer och vill verkligen inte slarva bort det här året. Hjälp!

Tråkigt område att hoja i!

Trist profil också!

Gud vilken tråkig runda!

Gotland Ring.

Dagens utflykt gick till Gotland Ring. Linda tog med ungarna i bilen och jag hojade. Nu sitter vi ock kollar på en Nissan GTR som fräser runt, varv efter varv. Hemvägen blir nog via Ar och Fårösund. 

På väg mot Othem.

En strandfabrik.

Smidigt cykelställ.

Viktor spejar ut över målrakan.

Alla vägar bär till Roma.

Kort rapport från dagens runda. Körde 7 mil runt Roma och alla små mulliga vägar mitt på Gotland. Direkt efter cyklingen gick jag ner till badet där Linda badade med ungarna. Ett snabbt dopp och sen lunch i skuggan. Nu ska vi fortsätta bygga på altanen i några timmar och ikväll ska vi kolla på traktorslalom. De är väl för påhittiga de dä gotlänningarna! 

En av tusen kyrkor på öjn.

Ryss-stopparen!

Klassisk tomtebild.

Rauksträcka. 

En mil kvar till ölen.

Titta, jag håller inte i styret.

Uppvärmning på Gotland.

Vi kom till Gotland igår och blev välkomnade av ungarna som har varit här en vecka med mormor och morfar. Båtresan gick förvånansvärt bra när vi inte hade några barn att hålla reda på. Nu kunde vi i lugn och ro iakta alla andra stressade föräldrar som jagade omkring och försökte muta sina barn med glass och godis. 

Idag körde jag en kort runda förbi Dalhem, Kräklingbo och Gothem. Det var strålande sol och Gotland var så fint som bara Gotland kan vara. Få saker piggar upp så bra som en solskensrunda hår. På hemvägen fick jag skön vind i ryggen och bestämde mig för att hålla bra fart de sista två milen hem. Vid Gothem kom jag ifatt en annan cyklist. Han såg helt kokt ut så jag morsade och körde vidare. Om det inte vore för att min Garmin hängde sig halvvägs så hade jag nog slagit världsrekord idag. Magiskt att Garmin inte kan bygga en cykel-gps som bara funkar. 6 mil och 2 höjdmeter skrapade jag ihop. Det skulle inte skada med ett berg här på ön.

Gotlands högsta punkt!

Hörsne kyrka.

Bara 3! 

Dalhem kyrka.

Skriv ut och laminera. 

Tränas det nåt då?

DÖDSCHOCK (dödstjock) runt mälaren.

Jag cyklade väl runt Mälaren igår. Jag och Amir stämde träff utanför en liten butik här i närheten som ska rivas inom ett år. Sen hojade vi iväg mot stan och snicksnackade om lite allt möjligt. Solen sken och SMHI hade lovat att det skulle bli varmt och fint hela dan. Vi hade lite skön medvind men efter Essingebron byttes den till motvind. Amir fick tyvärr ont i höften efter ett tag så han tog tåget hem från Södertälje. Det ska mycket till innan han klagar så jag förstod att det gjorde riktigt ont. Amir har en inopererad höftprotes från en gammal bombskada från sina vilda ungdomsår i Iran. Protesen har tydligen börjat glappa så det är dags att byta den snart. Hoppas det blir bättre då. Här kan ni läsa lite mer om Amir och hans ben.

Amir kämpar mot pendeltåget.

Jag gnetade på själv i motvinden. Men jag kände mig, trots fetma och allmän pissform, vid god vigör. Men innan Mariefred tog det helt plötsligt slut. Jag blev tvungen att stanna vid den där kiosken som ser ut som en tågstation och som också är en tågstation. Där knäppte jag en cola och en flaska vatten. Sen harvade jag vidare mot Strängnäs. Kroppen blev sämre och sämre och jag ville helst bara lägga mig i ett dike och glömma allt ihop. Jag fick världens blodsockerfall. Händerna darrade och jag var nästan svimfärdig. I Strängnäs blev jag tvungen att stanna igen på en kiosk. Där köpte jag en liter fruktyoghurt som jag ställde i ett svep. Sen en cola till och sen iväg. Fy fan. Benen kändes som två överkörda kattungar och magen kändes som att nån hade kört upp en Fiat Punto från stolgången. Jag hade blocketannonsen klar i huvudet: Gubbe och 7 cyklar säljes, billigt satan. Ännu billigare vid snabb affär!

Samtidigt som yoghurten och colan hade kommit ut i blodet skiftade vinden till medvind och det värsta av sockeranfallet var på väg bort. Nu var jag bara allmänt trött och less. Men 10 mil medvind borde till och med en tönt som jag klara av. Jag var i och för sig på god väg att ringa Linda men hon hade bara skrattat hånfullt åt mig och lagt på så det nöjet ville jag inte ge henne. Jag dör hellre av utmattning på 55:an än att ringa efter hämtning tänkte jag och cyklade vidare till Skolsta där jag var tvungen att stanna igen.

Försöker le trots att jag dör inombords.

Efter 7,5 timmar och 20 mil var jag äntligen hemma. Helt massakrerad. Jag gick till kylen och hämtade en öl och satte mig i soffan för att avnjuta dagens touretapp. Den hade jag tydligen missat att spela in, och enligt alla jävlar på Twitter så var det tydligen den bästa etappen sen Touren startade 1903. Om jag hade haft krafter kvar så hade jag gett mig själv en örfil. Men jag hade i alla fall kört mig vimmelkantig och bränt både armar och ben så jag ska inte klaga. Jag hade också fått en riktig långcyklarkänsla på rundan. Då tänker jag på att det kändes som att jag hade cyklat 100 mil redan efter 10 mil.

Blåsjobb med Nypan.

Jag och Nypan tog en liten förmiddagssväng ut till Bålsta, Draget och I1. Och hem igen förstås. Det var soligt och skönt men det blåste så in i helvete. Om jag hade vägt 2 kilo mindre så hade jag blåst iväg och aldrig landat igen. Om det inte vore för vinden och min havererade kropp så hade den här rundan fått 10 Kenta av 10. Jag börjar faktiskt tro att Nypan mörkar lite med sin träning. Idag var han stark som en 45:åring! Nu ska jag glo på Touren och börja planera för en fet alpresa till nästa år. 

Dagens insikt.

För varje sekund jag ser på Tour de France så hatar jag mig själv mer för att jag inte är där och upplever det på plats. Idag tog jag min gubbkärring-kropp på en sväng med Nypan. Jag är i sån rutten form så jag borde skämmas. Det här cykelåret alltså. Vilket ras. 

Kebnekaise östra leden.

Tidigt i höstas tog två polare initiativet att samla ihop grabbgänget för att åka till Kebnekaise och bestiga den östra leden. Det tog inte lång tid innan vi var 12 stycken som hade tackat ja. Gänget har hängt ihop sen skoltiden och har alltid gjort resor och stökat runt. Men på senare år har det blivit lite tunnsått med sånt tack vare jobb, barn och familjer. Fredrik och Danne la upp en budget, som visade sig hålla sämre än den för Hallandsåsen. Men det var bara att blunda och betala. Den här trippen fick man inte missa. Vi har rätt blandad idrottsbakgrund. Några är hyfsat vältränade, några är normalt tränade och några har tränat väldigt sporadiskt sen högstadiet. I torsdags flög vi upp till Kiruna och gick de 15 kilometerna från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation. Det var en bra uppvärmning. Några värmde mer än oss andra. Vi kom in sent till fjällstationen och höll på att missa middan.

Fredag, uppgång klockan 06:00, frukost och sen uppställning och avgång utanför fjällstationen 07:30. En guide gick längst fram och en längst bak. De höll ett lugnt och stadigt tempo från början för att alla skulle hänga med. Annars är det ganska lätt att tassa på för snabbt och bränna halva gruppen innan man ens har kommit halvvägs. Det låg regn i luften men tempen var helt ok. Guiderna styrde gruppen och såg till att vi stannade två gånger i timman för att vila. Vi peppade varandra och såg till att vi mådde bra. Ingen skulle bli lämnad och ingen skulle tillåtas vända tillbaks.

Efter 6 timmar var vi äntligen på toppen. Alla var med. "De tolv" hade fixat det. Tyvärr såg man inte ett smack på toppen. Det var som att stoppa ner huvudet i en tallrik filmjölk. Vi tog några snygga gruppbilder och high-fivade varann innan vi gick ner till toppstugan där Ångman drog fram en champagne ur väskan som fick gå laget runt. Sen startade vi nerstigningen och folk började snacka om öl och mat och ladda upp för en episk after walk. Och episk blev den. Ja, hela helgen blev episk. Dagen efter tog vi en promenad på 2 mil i dalen nedanför bergen. Det kanske kommer några bilder från det senare. Kebnekaise är ett mäktigt ställe som gör ett stort intryck, i alla fall på en liten skitgubbe som mig. De som säger att det är en lätt promenad upp till toppen kan omöjligt ha gått hela vägen eller ens varit i närheten av Keb. Tack alla för en riktigt grym helg! Jag ser redan fram emot nästa års "vandrarresa"!

12 fördömda män.

Kul med snö i juli. 

Steeen Olsson!

Hoppas ingen hade pissat i pölen. 

Härligt fikastopp utan utsikt.

Redo för att klättra.

Pinsamma glaciärsprickor

Jim kämpar uppåt.

Ok, you wanna play rock?

Dan mäktar i hjälm.

Mange och Danne hänger på berget. 

Suddigt när allt är vitt. 

Tummen upp på toppen. 

Fett jävla gäng!

Kebnekaise dag 1.

Sådär, nu är vårt fjälläventyr i full gång. Vi landade i Kiruna vid lunchtid och tog sen bussen till Nikkaloukta. Därifrån gick vi till Kebnekaises fjällstation. Det var en riktigt mullig vandring. Ryggsäcken kändes rätt ok trots att jag fullpackad med kläder, en flaska cognac och en bib vin. Jag har aldrig varit så här långt norrut förut. Och har faktiskt inte varit med om midnattsolen heller. Bilden nedan tog jag strax efter tolv, på natten. Imorgon ringer klockan 06:00. Sen är det toppen av Keb som gäller. God natt. 

Bålsta med Hässelbys näst snabbaste.

Så, midsommarhelgen är över och demonerna ska drivas ur kroppen. Amir och Erik skulle cykla en sväng runt Bålsta så jag hängde med. Vi fräste runt och trivdes i medvinden som halvvägs skiftade till motvind. Vår lilla trio höll bra fart hela rundan och min kropp kändes inte alls så rutten som jag trodde den skulle göra. Fast något sargad var den ändå. Midsommarfirandet slutade med nån sort strongman-stocklyftartävling på Ekerö. Jag är ju svag som en sticka i armarna så jag gick sönder helt. Men det gick bra att cykla ändå. Stock och cykling hör nu ihop. Hemma fanns det spagetti och köttbullar klart så det var bara att sätta sig som värsta proffset och lassa pasta. När Lisa sov middag så tänkte jag blogga lite men det slutade med att jag somnade i en solstol på altanen. nu är det IKEA och Mio som gäller. Mors!

Amir jagar. 

Erik i utbrytning.

Midsommarpendling!

Som vanligt när jag cyklade till jobbet så kantades vägarna av folk som jublade som de har sett Jesus Kristus återkomst. Trosor och rosenblad regnade från himlen och folk sjöng lovsånger och talade i tungor. Jag höll bister min och och pressade pedalerna med såna watt som bara frälsaren själv kan. På jobbet var det precis som vanligt. Skrev väl några avtal, räddade en katt, slickade några kuvert, hämtade några burkar sill och 10-pack nubbar, bildgooglade getter och invaderade Polen. på hemvägen hälsade jag på hos den smala cykelreparatören i Alvik och bytte sill mot att jag fick hänga där ett tag.

Nu ska vi ploppa champagne och fira att Linda har bytt efternam till Mölleborn. Klart bra avslut på veckan. Glad midsommar! 

Nya mål.

Det här året blir nån sorts mellanår på cykelfronten. De enda vettiga cyklingarna blir Vättern och Örebros 100-milare och Mallorca i våras förstås.. Nåt annat fick jag inte köra. Ja, det är JÄTTESYND om mig. Nu är i alla fall Vättern klar och jag kan sluta att ha ångest för att jag är för klen och tränar för dåligt. Nu är det nästa mål som gäller. Helgen efter midsommar åker jag med grabbgänget till Nikkaloukta för att gå upp för Kebnekaise. Så tills dess finns risken att det kan dyka upp fler inlägg som inte har ett dugg med cykel att göra här. Jag har ingen aning om vad Kebnekaise innebär men jag är riktigt laddad. Jag kommer garanterat få gå och garva mycket.

Bilden snodd från internet.

Vätternrundan 2013

Oj vilket episkt lidande det blev. Våren har, som jag har gnällt om tidigare, inte riktigt gått som planerat på cykelfronten. Krascher och bröllop hade gjort kaos med den viktiga vårträningen. Jag visste redan innan att jag inte riktigt hade det som krävdes för att kunna hjälpa till hela vägen så när Leo frågade om någon kunde tänka sig att ta rollen som grindvakt så sträckte jag upp handen. Jag märkte ganska snart att grindvakt är inte detsamma som att ligga längst bak i klungan och fisa och äta snickers.

Vi visste att vi skulle få motvind hela vägen till Jönköping och trodde att vi skulle få medvind upp på västsidan. Innan start planerade vi att om vi kunde hålla strax under 40 km/h i snitt ner till Jönköping så skulle vi kunna jobba ikapp det i medvinden upp. Allt gick enligt plan förutom att medvinden byttes mot kantvind. På västsidan kom vi inte upp i det tempot som krävdes. Vi lyckades höja totalsnittet till 41 km/h men det var långt kvar för att komma upp i de 43 km/h som behövdes för att komma in under 7 timmar. När vi hade 10 mil kvar räknade vi ut att om vi höll 45 km/h hela vägen in i mål så skulle det gå. Men då hade vi 10 mil kantvind och motvind kvar och många av de starkaste gubbarna som skulle göra grovjobbet var redan slutkörda.

Där gick luften ur oss lite. Men vi gnetade vidare i samma fart och jobbade hårt mot målet i Motala. Den sista halvmilen slog vi av på takten och samlade ihop de som var kvar av oss. Nån kilometer innan mål blev vi omkörda av rekordklungan. De höll ett imponerande tempo. Nu var det bara de sista svängarna kvar till målet. Genom några rondeller och ner mot hamnen. Precis som förra gången jag körde så respekterade de som låg i svansen att det var Conti som skulle ligga först även över mållinjen. Sånt känns riktigt snyggt. De som hade fått draghjälp visade sitt tack genom att låta oss köra samlat och snyggt hela vägen in i mål. Sluttiden blev 7:17 vilket jag är riktigt nöjd med. Enligt resultatjakt räckte det till en 27:e plats och SNABBAST I HÄSSELBY BA! Det var helt ointressant att försöka kapa nån eller några minuter på slutet när vi ändå inte klarade 7 timmar. Jag hade ändå inte kunnat göra nåt mer. Jag tog självklart förningar i olika omgångar men jag var verkligen inte en av de tongivande i klungan.

Hur kändes det då? Ja, vad ska jag skriva. Det var svinjobbigt och totalt supervidrigt. Men ändå kul på något sjukt sätt. Jag fick övertala mig själv att inte släppa en gång varje minut, i 7 timmar. Jag fick kramp i benen redan efter en mil. Men det släppte efter ett tag. Sen började de krampa igen efter 15 mil. De sista 5 milen var totalt vidriga. Ögonen började klippa av trötthet och magen kändes som att den var ut och in. Benen var helt förstörda men nu var det så nära mål och tempot var mer sansat än innan så det höll hela vägen. Sjukt nöjd och sjukt trött staplade jag av cykeln i målområdet. Vid kravallstaketet stod Amir och hurrade. Han hade klarat sitt mål och kommit in under 8,5 timmar. Grymt bra kört! Ja, bra kört av alla som tog sig runt.

Ett stort tack till alla i Contigänget och ett stort tack till Leo och Natasja som har fixat och donat med allt. Tack också till Duells och Maxim för all support. Och tack till Henrik och Pontus och grabbarna för att vi fick krascha hos er på lördagen.
/Johan

Hyffsat nöjd att var i mål.

Skål!

Imorgon kör vi så det ryker!

Imorgon är det dags att fräsa runt den där sjön igen. Den här gången siktar vi på att göra det på under 7 timmar. Mitt mål är att hänga med gruppen hela vägen och självklart hjälpa till så gott det går. Vi hade en träff idag där Leo gick igenom upplägget och reglerna vi ska hålla oss till. Det lät ju svinlätt med 3,5 minuter stopptid och 43 km/h i snitt. Får se hur lätt det blir imorgon. Jag har startnummer 27164 och startar 09:38. Nu kör vi så det ryker! Men först lite sömn. God natt. 

Godnatt cykeln.

Dagens stora fråga...

Nu när jag packar kläderna för Vättern imorgon så slog det mig plötsligt, vilken färg på kepsen ska vi köra med? Den hårdtyska sotarkepsen eller den spralligt käcka i orange? Det är hit jag har kommit med packningen. Kan bli en tuff dag det här. 

Ying & yang

Dagens tips. Bästa väder-appen!

Jag fick ett grymt tips på min blogg på bicycling.se, som tipsade om ett inlägg på cyclingplus. Det är en väder-app som samlar väderinformation från Klart.se och sedan räknar ut vädret för hela rutten du har tänkt köra. Så om du till exempel ska cykla Vätternrundan eller Paris-Brest-Paris så kan du se vad du får för väder under hela cykelturen. Du sätter enkelt ut startpunkten på en karta. Sen ritar du upp rundan genom att sätta nålar utmed färdvägen. När rutten är klar så bestämmer du starttid och datum. Sen får du en väderinformation för de orterna du cyklar igenom. Jävligt smart! Appen heter Tripweather och kostar 7 spänn.

Sätt ut startpunkten.

Klicka utmed vägen.

Gör klart hela rundan.

Bestäm tid och datum för starten.

Kolla vädret och ta en kopp kaffe.