Happy Yardsale!

Nyss hemkommen efter en strålande dag på Långholmen. Jonas och Tille hade styrt upp en klassisk yardsale under långholmsbron. De hade verkligen lyckats att få till den där gemytliga uteliggarkänslan. Jag hade såklart misslyckats med pengaplaneringen. Det som jag trodde var en bunt hundringar visade sig vara några skrynkliga tjugor. Här fanns allt från Gurras Campagnolo Delta-bromsar och Zipphjul till Oskars hög med skrot. Jonas stod vid grillen och langade korv och surkål. Det var allt jag hade råd med så mitt enda köp blev en stark korv och en cola. Men det var så pass gott så det var ändå ok.

Tille pekar på nånting.

Bern och Rytz showar medan Matte gräver i fyndlådan.

"I krysset eller?"

Mr cash!

Fräscht med klädställning.

Vy över yardsalen.

Jonas grillar, Oskar pillar och Nypan gillar.

Fresh och crisp!

Stalle mäktar i keps.

Oskar i hans fyndhörna.

Marknadens ena sida.

Gurra tar en lov runt området.

Tille har pinne.

Härmed dubbar jag dig...

DÖDSSNÖKAOSET kom som en överraskning när jag satt med grabbgänget på puben igår. Det blev riktigt fin cirkuscykling på isvägarna hem med sommardäck och 17-18 öl innanför västen.
Idag är pendlaren beväpnad med 480 dubb och jag med lätt pannknack. Vintern kan komma. Idag är det fredag. Bring it!

Kan de inte bara hålla käften?

I den grisiga efterbörden av Lance-gate, där han äntligen blev fälld och strippad på sina medaljer, ställer sig det ena cykelproffset efter det andra och skjuter sig själva i huvudet. Jag menar inte de som har erkänt sitt dopande och vittnat mot Lance, de är på nåt dubbelkukat sätt de enda "hederliga" i den här soppan.

De jag snackar om är Valverde, Sanchez och Contador som tyckte att det var orättvist mot Lance och att han omöjligt kan ha gjort något fel. Det kanske inte är så jätteförvånande att ett gäng spanska dopingcyklister blundar för sanningen och fortsätter leva i sin lilla ostkupa. Men det man verkligen blir förvånad över, och ledsen, är när gamla hjältar som  Eddy Merckx och Miguel Indurain vaknar till och minsann vill säga sin mening och försvara Lance och försöka klamra sig fast vid omertan, och indirekt säga att det är ok med dopning inom cykel.
Alltså allvarligt, kan de inte bara hålla käften?

Bloggtopplistor hit och dit.

Fick just ett mail från ett företag som heter Cision som säljer verktyg för PR och media-analys. De tar varje månad fram en lista på svenska bloggar i olika kategorier. Så här skriver de själva om listan:

"Bloggarnas placering i topplistan grundas på en metodik som utgår från inlänkar, relevans, hur ofta bloggen uppdateras, antal läsarkommentarer, aktivitet i sociala medier och mängd bloggar i bloggrullen. Din blogg har alltså baserat på detta vunnit en plats i vår tio-i-topplista."

I min kategori "sommarsporter" så hamnade jag på tredje plats, pallen liksom. Det festliga var att Öijers tramsiga cross och pendlar-blogg hamnade först på 8:e plats. Ha, där fick du! 
Men Falun kan ändå vara stolta över sin fina Adam Steen som kammade hem guldet i kategorin "Friluftsliv".

Så nu vet ni det, om ni vill läsa om relevanta sommargrejer så stannar ni kvar här, och om ni vill läsa om friluftsliv så klickar ni er vidare till Adams friluftsblogg. Själv ska jag förlänga sommaren med en timme på Moanarken.

Ni missar väl inte Kadens?

Spring genast och köp nya Kadens, tejpa byggplast på väggarna och sätter er sedan bekvämt och bläddra fram till sidan 78. Enjoy...

/J

En påse blandade bittermandlar.

Jaha, nu skulle jag kunna skriva en uppsats i hur mycket jag asvkyr Lance Armstrong och hur jag skulle vilja åka hem till honom med min gamla Giro Pneumo Lone star edition-hjälm fylld med bajs och trycka den över huvudet på honom. Jag skulle kunna skriva nåt tårdrypande att han var min stora idol under många år och nu bara kommer bli ihågkommen som en simpel fuskare. Jag skulle också kunna skriva en massa dravel om hur jag tror att det här är början på något nytt inom proffscyklingen. Början på en ren sport. Att nu minsann har de lärt sig att det är fel att försöka vinna genom att fuska. Den nya generationens cyklister. Nu vänder vi blad och blickar framåt. Men det kommer jag inte, eftersom det alltid kommer finnas fusk och dopning inom proffsidrott. Det som har skrapats fram ur cyklingens rövhål är precis vad som skulle skrapas fram ur de flesta andra sporter om man bara skrapade hårt nog. Inga undantag. Så länge det finns pengar att tjäna så kommer det alltid finnas de som kommer ta genvägar. Med lite tur så hittas de snabbt och plockas bort för alltid. Den kampen får aldrig läggas ner.

Men jag kommer nog som de allra flesta fortsätta att titta på sport, och i synnerhet cykling. Jag kommer garanterat sitta bänkad framför Eurosport när nästa års Tour de France drar igång. För att inte tala om vårklassikerna. Då kommer jag sitta med ansiktet fullt med pommes och mayo och försöka trycka in en flaska Duvel till i munnen. Nog om det. Skönt att han åkte dit till slut.

My work here is done!

/Bittra gubben i Hässelby.

En pulskurva! Fett!!

Det har varit alldeles för lite pulskurvor här på siståne. Nu blir det ändring på det. Så där ser 12 minuter på 300 watt ut. Som ni ser släppte jag alldeles för tidigt så 15 minuter borde vara möjligt när jag är på humör.

Långt från döds.

Nu ska jag göra kväll. Först en dusch sen matlagning och vin.
/J

30 minuter kvar...

Såg just på Funbeat att jag har 30 minuter kvar att träna innan jag nåt mina 10 timmar för veckan. Jaha då är det väl bara att göra som den säger. Både Monarken och räsern står redo. Räsern tvättade jag idag så den får vila ett tag till, kanske till i vår. Det får bli nåt snabbt och smärtsamt på Monarken. Det går inte att gömma sig när man har alla möjligheter till att träna.  

Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt...

Regndistans.

Vaknade med en känsla av mjältbrand, digerdöd, folkmord och lätt förkylning i kroppen. Amir meddelade att han skulle stanna hemma så jag och Lisa hann se klart på Bamse och hans vänner innan det var dags för mig att sticka ut. Grymt osugen på att cykla i regnet egentligen men efter ett tag så hittade jag ändå ett bra flyt. Benen kändes ganska pigga och jag fick ett antal lystna blickar efter mig så jag visste ju att det såg bra ut också. Fräste ut till Bålsta och körde svängen över motorvägen tillbaka till I1. Där skjöts det och härjades i skogen. Vilken tur att jag inte tog min älgkostym på mig, eller den där vargpälsen med huvud och allt som jag stog och fingrade på innan jag stack iväg.

Nu har jag just recovery-ätit 2 kokta korvar och ska väl slänga in mig i duschen innan jag cyklar över till ProffsBjorre för en episk öl och filmkväll.

 Ha en härlig lördag!
/Johan

Rövdäck!

Dramat med mina pendlardäck fortsätter. Tidigare i veckan var bakdäcket platt när jag skulle till jobbet. Eftersom det dessutom var pyspunka på framdäcket så lät jag skiten stå och tog mördarbilen istället. Igår kväll bytte jag slangar både fram och bak och idag cyklade jag till jobbet, iförd min nya supercrispa Duveltröja. Tror ni inte att bakdäckshelvetet punkade igen! Mina Conti Sport Contact körde jag i 3 år utan en enda punka. Jag blir snart lika arg som Lisa Ström!

Spegel spegel säg vem som crispast är!

Cykelverkstad i hallen.

Äntligen agerar SCF!

Cykelvärlden brinner av dopningserkännanden och skandaler till höger och vänster. USADA jagar Lance Armstrong och levererar dagligen chockerande vittnesmål om hans skräckvälde och utstuderade dopningsprogram. I Europa drar man igång en jätteutredning mot Michele Ferrari och det härjas runt rejält bland fuskarna. Det verkar vändas upp och ner på varenda sten för att hitta fuskare. Ett riktigt stålbad skulle man kunna säga. Och det är ju toppen för det verkar ju finnas en del att reda upp.

I Sverige har SCF också tagit i med hårdhandskarna. Nu har de nämligen slagit till mot de avskyvärda cyklisterna som roar sig med att cykla ICKE SANKTIONERADE LOPP! Så skönt att vi äntligen gör något åt det ofoget!

Ett antal licensierade cyklister som deltagit iden icke sanktionerade tävlingen Malmö Veloclassic har av Svenska Cykelförbundets disciplinnämnd tilldelats en reprimand (=varning) för brott mot SCF:s tävlingsregler 1.2.019.

Läs mer om det fasansfulla brottet på SCFs Disciplinnämnd. 

Nu kan jag äntligen sova gott på nätterna.

/J

Jag är väl för snäll ändå.

Nu kan inte Linda säga att jag inte ger henne saker i alla fall. Anmälde henne precis till Tjurruset nästa år, ett grislopp på 1 mil. Det ska bli riktigt skoj att se henne efter målgång. Nu är det bara ett år kvar så det är bara att börja träna älskling.

Lånade bilden från Träningseffekt. Hoppas det är ok.

/J

120 minuter njutning.

Firade lite anspråkslöst att jag hade bytt sadel på Moanarken med 2 timmar intervaller. Nu har jag samma sadel som på fincykeln så nu känns det inte som att jag är på fest med ryska sjömän längre. Fizik Aliante to the resque!

En helt annan grej. Jag testade Burger Kings nya x-långa burgare på lunchen. Jösses vilken vidrig skapelse! Fick skrubba munnen med såpa och lyssna på The crying game i en timme för att bli människa igen.

Monarkens sadelfäste från tidigt 1900-tal. Crisp!

20 minuter kvar. Kämpa fetto!

Söndag på Munsö.

Sitter i soffan med skönt trötta ben nu. Har precis fixat det sista inför Lisas 2-års kalas. Men innan dess så tog Amir och jag en sväng till Munsö och tillbaks. Vi sparade på snacket och höll bra tempo istället. Det var 6 plusgrader och regn men det gjorde inte så mycket. Det är bara tio mil och målet var att köra oss trötta. Amir är riktigt stark och envis så det lyckades vi bra med. Kommer garanterat ta det lugnt om det bjuds upp till kosackdans ikväll.

Tack Amir för en strålande runda!

Min brorsa kändisen..

Fick hem den där Vätterntidningen och tyckte att det kändes bekant på nåt sätt. Efter en CSI-liknande undersökning med luppen kunde jag konstatera att det är brorsan Calle som ligger näst längst till höger på bilden. Snacka om KÄNDIS!

Guulasch!!

Blandar och ger lite. Igår bjöd Johan A på gulasch och Belgisk öl i Slöstan. Kul för en bondkille som mig att få se Stockholms finare kvarter. Idag bjuder jag mig själv på 90 minuter Moanark. 2x30 minuter strax under tröskel. Båda två är mysiga på sitt sätt.

Tack Johan för en strålande kväll!
(Två flugor i en smäll.)

Lunchslakt +annat

Jaha har väl Nurmi-intervallat på lunchen igen. Idag smakade det mer blod än nånsin fast pulsen höll sig på beskedliga 178 av 182. 4 slag kvar att spela på alltså. Återhållsamhet är en dygd, men inte på intervaller. Känslan i kroppen var en blandning av pålad spädgris och katt i en stövel.

Annars snurrar träningen på. Jag försöker hålla 10 träningstimmar i veckan. I det räknar jag in Moanark, lunchslakt, helgdistans och nån enstaka jobbpendling. Tanken är att jag ska hålla 10 timmar under vintern och sen öka till 15 timmar i vår. För att hinna med så får jag köra intervaller på lunchen och skära ner på tuppruskandet. Så jävla elit!

Härlig höstrunda med Amir.

Vilken helg! Igår fick man en solchock så man nästan blev på bra humör och idag blev det nästan ännu bättre. Jag och Amir passade på att köra en sväng till Munsö och tillbaks. Det var första gången jag cyklade ut dit men absolut inte den sista. Vi hade motvind hela vägen ut så man fick hålla sig rejält styv för att inte hastigheten skulle falla under skämsgränsen 30. Efter Nyckelby breder vägen ut sig och bjuder in till riktigt skön slätåkning. Jag har fått för mig att det är mycket trafik på den här vägen, men det var riktigt lugnt och de som passerade höll fint avstånd. Sånt uppskattas verkligen. Jag bjöd tillbaks genom att spänna skinkorna och flexa vaderna. Ett snabbt stopp med obligatorisk fotografering vid färjan sen vände vi hem igen. Nu fick vi vinden i ryggen och kunde sträcka ut ordentligt. Det blir inte lättare i medvind, det går bara snabbare. Benen som redan var mosiga efter utresan fick ännu mer mos på hemresan. Efter 10 mil var vi hemma igen. Jag tog ett snabbt bad och mumsade sedan i mig en halv plåt hemgjord pizza. Proffs-söndag!

Svårt att se sur ut när solen skiner.

Amir förgyller dagen för de som väntar på färjan.

Storbloggaren vid väg ände.

Finsällskap i höstsolen.

Jag lyckades till slut smita iväg några timmar. Vädret var ju så sjukt fint så det hade varit haram att inte cykla idag. Tog räsern för att verkligen få valuta för tiden. Cyklade ut mot Bålsta och klurade på lite allt möjligt. Jag tänkte på min egen förträfflighet och att jag kanske inte skulle ha druckit det där sista vinet igår. Det går liksom inte riktigt ihop med att försöka vara bäst i VÄRLDEN på att cykla till Bålsta och tillbaks. Sen började jag tänka på min cykel och hur jävla nöjd jag är med den. Jag har haft den i 3 säsonger nu och har ingen plan på att byta ut den till nästa år heller.

När jag satt där och trampade och mös i solskenet och tänkte på mig själv och cykeln och hur fantastiska vi var så såg jag en skugga bakom mig. Nån låg på rulle. När jag efter en stund vände mig om för att se vem det var så kändes det som att nån med väldigt liten fantasi hade skrivit det här avsnittet i min Truman show. Mannen bakom var nämligen Stefan, Canyons man i Sverige. Vi hade sen sällskap ett tag och sprätte och löjlade oss tills Stefan vände hemåt. Vi hade också tillfälligt sällskap av kille från Happymtb, han med Storcken, men han försvann nånstans när vi löjlade oss. Hoppas det inte uppfattades som drygt, men det är ju så svårt att hålla igen när man producerar såna hutlösa watt.

Rouleur.

Åkte in till stora staden för att köpa sulor till cykelskorna men kom hem med en tiding istället. Kommer nog ta några kvällar att plöja igenom de 170 sidorna...

Nurmi-intervaller och benstyrka.

Körde de nya stekfräscha Nurmi-intervallerna på lunchen, sen staplade jag ut till Smithmaskinen och körde mig vimmelkantig med knäböj. Vilken fest!

Nu ska jag bara försöka överleva eftermiddan för ikväll ska vi planera bröllop och träffa de som driver stället där vi ska ha festen. Benen har redan fått en skön molande värk. Lär kännas riktigt king ikväll, och ännu mer KING imorgon.

Hej husse...

...jag vill ha TABATA!!

Slutet gott allting gott.

Jag har varit trött och sur och hängig hela dan. Vet inte varför. Kanske för att Runekakan lägger ner idag, kanske för att man inte kan vara pigg och glad jämt. Inte ens en äppelpaj efter middan fick mig på humör. Men när vi hade fått ungarna i säng och knutit fast dem i svansen så smög jag in på cykelrummet och rev av en timme på Moanarken. Nu sitter jag i soffan och mår som en prins igen. Tänk att det skulle vara så enkelt.

Runekakan är död, länge leve Runekakan!

Fan också. Mitt favorit-tugg på långrundor lägger ner verksamheten. Idag är tydligen sista dagen de har webbutiken öppen. Jag vet inte varför de lägger ner men jag antar att det är tufft att hävda sig på kosttillskottsmarknaden utan återförsäljare. Framför allt när man säljer en kaka som är "färskvara". Många andra kakor har ju en hållbarhet på upp till ett år medan Runekakan bara håller i en månad. Det var just därför jag gillade den, för att den var helt naturlig. Jag har som tur var några kakor kvar i frysen. De får jag äta med andakt under vinterns distansrundor.

Slut på Runes i 40+

/J

Ådö tur och retur. Med motvind och en skur.

Vaknade lite för tidigt med en känsla av trasighet i kroppen från veckans träning. Jag har ju precis kommit igång efter några veckors viloläge så nu ska det äntligen smaskas på med vinterträning. Frukosten blev som vanligt en härlig stund att tänka igenom sitt liv och se på när barnen häller ut mjölk på bordet och bråkar med varandra. Jag bjöd mig själv på en knäckemacka och en kopp kaffe. Sen ringde jag Nypan.

Båda ville ta det lugnt och köra 2-3 timmar. Ådö-rundan landar precis på den tiden. Mina nya däck, som jag skrev om tidigare, fortsatte att leverera. Imorse var det punka på framhjulet igen, trots att jag bytte slangen sist. Och jag kunde än en gång konstatera att hur tråkiga de är cykla på. Bra köp där!

Rundan gick väl som vanligt. Vi såg ett hus från 1800-talet som jag inte hade sett förut. Nypan berättade att han hade varit där när det byggdes men inte sett det sen dess. Kul! Jag var jättetrött och långsam i benen och mina nyköpta däck hjälpte verkligen till att späda på den känslan. Vi hade rätt kraftig motvind tills nypan sa att vi kunde vara glada för att det inte regnade i alla fall, då kom regnet. Sen hade vi både motvind och regn.  

Den där knäckemackan jag åt till frukost räckte inte speciellt långt så hemvägen blev rätt hungrig. Ibland ler gudarna åt mig så när jag kom hem så låg det en bit hemgjord pizza i köket. Den åts stående. Resten av dagen kommer tillbringas sittande, för idag går Lombardiet runt. Jag håller en tumme för Kessiakoff som har visat storform nu på slutet. 

Grusväg minsann.

Bring it!

/Mr Pizza

Enkelspåriga killen..

Samma svettiga gubbe på sin Moanark, samma glansiga ögon som stirrar in i kameran. I öronen snurrar samma skiva, pass efter pass. Jag har kört Armin Van Buuren, A State of trance 2012 i snart ett år nu. Innan dess var det A State of trance 2011. Enkelspårigt? Jo kanske. Men det finns en skön trygghet i att köra samma musik varje pass. Man behöver inte lägga onödig energi på att uppleva nånting nytt och det blir lättare att koppla bort hjärnan och bara köra. Fast hjärnan är nog bortkopplad hela tiden när jag tänker efter.

Tönt+klant+randonneur +ANNAT

Bytte däck på pendlarhojen igår. Eftersom jag är en tönt så köpte jag ett par som heter Randonneur. Och eftersom jag är en klant så lyckades jag klämma slangen vid monteringen så det var punka imorse. Hann inte byta slang innan jag stack så jag pumpade och höll tummarna hela vägen till jobbet. Däcken var tunga och trista så det var ju verkligen värt det. Peppade upp mig med intervaller och benstyrka på lunchen. Kommer antagligen kännas riktigt crisp imorgon vilket kommer matcha värken jag har i magen just nu. Körde maghjulet för första gången på en månad. Nu känns det som att jag har fött ett barn och fått det instoppat igen. Appropå gravid så åt jag ett paket kakor efter middagen. Bra där!

Over and out from förorten.
/B

Monark-Haiku

Hösten rasar

Drömlikt ångande

Monark hos Mollo.

Tillbaka till sträckbänken.

Fyra dagar på Mallorca sitter nu runt magen på mig. Fyra dagar med sol och bad och vin och drinkar och sena nätter och fullt ös hela tiden. Jag är tröttare nu än när jag gick i mål på Miglian. På måndag blir uppsträckning för herr Mölleborn. Det kanske börjar bli tjatigt för er men tänk då hur det är för mig! buhu snyft cry moan etc etc..

Drar väl till Mallis..

Bara så ni vet.

Grävlingspass med support!

Körde första benpasset på ett halvår i torsdags. Knäböj, utfall, vadpressar och fan och hans moster. Idag är benen segare än ett par överkörda grävlingar. Efter ett par ettor på Monarken så känns det snäppet bättre, som två skadeskjutna rävar. Men dagens behållning blev ändå Lisas grymma support. Det hade inte gått utan henne.

Imorgon åker jag till Mallis med jobbet. Det blir ingen cykling så det blir mest att bygga på bukfetman och stretcha levern, och det är jag ju så bra på!
Por favor!!

Hej 40-års kris!

Jaha då var man tydligen anmäld till Vätternrundan igen. Jag hängde ju med nöd och näppe med i Conti-gänget för två år sen. Då körde vi på 7:12 och till i år har Leo vässat klorna och siktar på att komma under 7 timmar.

Det är tur att jag fyller 40 nästa år för i 40-års krisen finns det tonvis av energi att hämta. Och så har jag kvar mina forta hjul sen förra gången. Det här blir toppen!

Tonis Duvelrunda!

Traditioner är bra att ha, framför allt när det gäller bra traditioner. Igår körde vi Tonis Duvelrunda för tolfte gången, eller andra eller tredje. Ingen vet säkert. Vi samlades utanför Casa del Kitz i Skogås och spände sedan vaderna mot Ankarudden längst ut på Torö. Vägarna dit är magiskt slingrande. De blir också rätt utmanande när folk gör allt de kan för att kränka varann. Ankarudden har en riktigt mullig restaurang där vi passade på att äta lunch. Hemresan blev slitsam. 2 hoegarden och en morotskaka var tydligen inte optimalt för att prestera maximalt. Mina ben kändes som bajskorvsfyllda cementrör. Men inget ont som har nåt gott med sig för två timmar senare var vi hemma hos Toni igen. Där dukades det upp Duvel-buffé och Spanien runt på teven. Sen afterbikade vi så som bara råbarkade belgare kan.

Tack Toni för en strålande dag och tack KBCK för att ni hade sönder mina ben.

1001 Miglia Italia 2012.

Äntligen har jag lyckats få ner Italientrippen i ord. Den finns på Kadensbloggen.