Bålstarundan med bonk, tussilagos och Bockstensmannen.

Linda var hemma och på bra humör idag så jag passade på att köra en sväng runt Bålsta igen. SMHI bjöd på lite mindre vind och lite mindre värme. Tjocka KBCK-jackan åkte på för säkerhets skull. För säkerhets skull så höll jag bra tempo hela vägen. Tänkte att jag skulle vara lite elit och köra ett fartpass nämligen. Pulsen låg fin runt 85% de första 6 milen. Sen tog jag slut. 3 mil kvar nu. Ville dö, lägga mig i diket och komma upp i vår som en tussilago.

Precis när jag höll på att leta efter ett bra ställe att lägga mig på (det ska helst vara en mosse så man kan bli uppgrävd om så där 1000 år som Bockstensmannen.) så kom det en annan cyklist bakifrån. Jag tog en portion HTFU och la mig på rulle. Det visade sig att det var Peter Agelii, den gamla triathlonräven från Väsby. Vi surrade lite och jag fick faktiskt lite fart på benen igen. När jag sen svängde av åt mitt håll så dog jag igen. Men bara precis så mycket så jag kunde hasa mig hem de sista milen. Nu är jag helt slagen. Linda har stuckit till Vällingby och ungarna gör KAOS här hemma. Jag skulle helst vilja skrynkla ihop mig som ett kolapapper i soffan. Men det får jag spara till nån annan dag. Livet på en pinne!!

Vackra vyer utanför Lilla Paris.
Tänk vad kul man kan ha på cykel.
/J

4 kommentarer:

Nypan sa...

Jag tror att det är dina grenspecifika muskler som spelade dig ett spratt helt enkelt.
Lilla Paris måste ha visat sig från sin mest grandiosa sida igår.

Johan Mölleborn sa...

Jag har nog fått soffspecifika muskler. Hela rundan var magisk. Det kändes som att det var kväll hela vägen.

trirobban sa...

Peter Agelii är från Bro och tävlar för vilda väsby, är nästan grannar.

Johan Mölleborn sa...

Jag hade för mig att han bodde i Bro, men jag vågade inte skriva det om han skulle ta det som en förolämpning. :D