En månads paus från cyklandet och ett ryck i kalsongerna

Det blev lite längre paus efter Sverigetempot än planerat. Först för att jag hade en massa grejer som behövdes göras hemma, alltså sånt som jag hade skjutit på eftersom jag cyklade varje helg. Jag hade också lite trassel med baksidan på vänsterknät. Det svullnade upp på loppet och tog några veckor att läka ut. Nu är det mesta borta.

En månads cykelpaus gör inte direkt underverk för varken vikten eller formen. Nu väger jag nästan lika mycket som jag gjorde vid årsskiftet innan jag började gå ner. Inte för att det spelar någon roll egentligen men kroppen har en jäkla förmåga att samla på sig fett men en jäkla oförmåga att göra sig av med det. Den är som en manisk samlare på fett. Hur var det nu med jojo-bantning, var det bra eller dåligt?

Hur som helst. Nu har jag kört några kortare svängar för att hitta benen igen. De känns faktiskt inte så jättedåliga som man skulle kunna tro så det finns hopp. Idag fick jag ett ryck och körde allt vad jag hade i en lång backe. Jag avslutade någonstans strax under maxpuls med kroppen fullständigt chock-marinerad i mjölksyra. Benen gjorde bra ifrån sig. Jag har såklart ingen wattmätare så jag går på känslan. Lungorna däremot. De gick typ sönder. För att inte snacka om luftrören. De känns fortfarande som att jag har kört en toaborste upp och ner i medium pace.

När jag ser tillbaka på årets cykelträning, om man kan kalla det träning, så har jag nästan bara kört distanstempo, även på Zwift. Det har varit bra för långcyklingen men jag har tappat rätt mycket av styrkan och farten som jag hade förut. Jag kan typ cykla hur länge som helst men när farten går upp så tappar jag orken. Förr i tiden kunde jag vara med och dra sönder rando-klungor, nu är det jag som blir sönderdragen. 

Vad dillar jag om egentligen? Jo att jag måste lägga om min cykling. Jag kommer fortfarande fokusera på långcykling men jag måste lägga in några hårda pass också även om jag inte vill. Man får se det som ett äckligt penicillin, det smakar skit men om du ska bli av med urinvägsinfektionen så får du allt svälja det doktorn har skrivit ut. Och nu har doktor Mölleborn skrivit ut hårda intervallpass 1-2 gånger i veckan. 

När jag ändå håller på och lovar saker så kan jag ju lika gärna skriva att jag ska börja köra benstyrka också. Det gjorde jag förut och det funkade prima. Man kan aldrig bli för stark i benen. Jag trodde att jag skulle bli mätt på cykling efter Sverigetempot men jag är mer motiverad än någonsin. Nästa år börjar nu. 2022 ska gamla Mollo tillbaks. Men först lite rödpang. 



Inga kommentarer: