Grus och tält en torsdag. Fäbodjäntan och ett nytt Youtube-mästerverk!

Min hjärna har gått på högvarv den senaste tiden. Jag har blivit manisk på bikepacking, grus och långcykling. Mina sociala medier är fyllda till bredden med folk som cyklar, tältar och håller på. Alla förutom jag. 

Igår (torsdag) gjorde jag slag i saken. Slog näven i bordet så att säga. Jag packade cykelväskorna med tält, kläder, mat och kök. Sen frågade jag Linda om det var ok att jag stack ut och cyklade en sväng och sov i tält. Det var ok. Hon såg nästan lättad ut. Gubbjäveln skulle äntligen lämna huset.

Packad mitt på dagen en torsdag..

Jag har lite planer för hösten som innefattar grus och tält så för att testa för kommande äventyr så bytte jag till grushjulen. Sen stack jag ut på vandringsleden som går från Ekerö och slutar längst ut på Munsö där färjan går till Adelsö. Det är en riktigt fin väg som är kul att både gå, springa och cykla på. Det är blandat stigar och grusvägar och vattnet är alltid nära till hands om man skulle bli sugen på ett bad eller bara vilja dränka sig.

Målet för dagen var Laxsjön som ligger ute på Munsö. Det är bara en liten landremsa på några meter som skiljer sjön från Mälaren. Namnet har den fått för att de har planterat in lax och öring i sjön. Jag hade en tanke att filma med min GoPro och göra världens fetaste gravel bikepacking-film. Jag har köpt en bröstsele så jag kan ha kameran på bröstet så där fräsigt så man ser två armar som håller i styret medan vägen swishar i tusen kilometer i timmen framför. Nu jäklar skulle det filmas! 

Så himla glad över bröstselen

Jag cyklade omkring och filmade för fulla muggar. Höll in magen och spände vaderna så fort jag var i bild. Cykeln kändes riktigt bra på stigarna trots packningen. Den är fan rätt bra den nya hojen. Sjukt coolt att man cykla landsväg ena dagen och sen ge sig ut i skogen och studsa på rötter dagen efter.  


Färist, javisst!


Efter en och en halv timmes intensivt actionfilmande kom jag till Laxsjön. Det var lite för tidigt att göra kväll så jag fortsatte på vandringsleden tills jag kom till färjan. Där cyklade jag tillbaka upp till Munsö-kyrka och in på grusvägen så man kommer till sjön igen. Nu var klockan halv åtta så det var lagom att slå upp tältet och laga mat. Jag tog ett halvt varv runt sjön och hittade ett bra ställe med en sån där ihop-byggd bänk och bord. 

Åh, ett bänk-bord. Här slår jag läger.

Innan jag packade upp grejerna så kom jag på att jag kunde göra en sån där video där jag visar vad jag har i väskorna. Jag skruvade på kameran på ett fäste som man har på huvudet sen körde jag igång. Jag packade ur väskorna och pratade och berättade. Så mycket underhållning. 

I en av de små väskorna som hänger på styret hade jag packat ner kvällens piece de resistance, en burk Cycles Gladiator Pinot noir från USA. Den hällde jag varsamt ner i min kaffekopp och lät den lufta ett tag så alla smakerna skulle hitta fram. Sen var det dags att slå upp tältet. Det gick utan något större gnissel. Det går liksom inte att göra fel med det tältet. Man ska vara bra kass för att inte lyckas. När det var klart så var det dags att avnjuta en portion frystorkad tikka masala. Den gifte sig nåt makalöst fint med pinot noiren. Tonerna från de mjuka tanninerna och den välbalanserade syran gick hand i hand med den kemiska currysmaken i maträtten. 

En pinot noir på väg att dekanteras

Tidigare på dagen hade jag pratat med Anders (Nypan). Han var helt begeistrad av en pod som han hade lyssnat på så han knappt kunde sluta prata om det. Den podden måste jag bara lyssna på. Den verkar ju helt amazing, skicka gärna länken. När jag var klar med middagen och smuttat det sista av vinet var det dags att krypa till kojs. Jag blåste upp liggunderlaget och rullade ut sovsäcken och kröp ner. Sen lyssnade jag på podden som handlade om Fäbodjäntan. Vilken lyssning! Jag lät mig försvinna bort i tankarna och drömmarna, bort från tältet och Munsö. Bort från bikepacking och gravel tills jag fann mig själv i Orsa på 70-talet med en näverlur i handen. Här ska blåsas i luren!

Fädbodjäntan i ett enmanstält

Vid femtiden vaknade jag. Luren var borta. Den hade aldrig funnits. Inte i mitt tält i alla fall. Jag glodde håglöst en stund sen öppnade jag tältet och kisade ut i morgonsolen. En ny dag. Det var varken kallt eller varmt, det var fredag. Jag kickade igång spritköket och bryggde mig en kopp pulverkaffe. Sen rev jag tältet och packade ihop allt på cykeln. Gopro-kameran gick varm hela vägen hem. Nya vinklar, snabba svepningar över fälten, jag berättade om vägen och de alla djuren som gömde sig i buskarna, bröstselen gick varm. Sen dog kameran. Tvärdog. Jag bytte batteri och försökte ladda och allt möjligt. Jag gjorde till och med Heimlich och HLR. Inget funkade. Död bara. 

Det luktar fredag!

Halv åtta var jag hemma igen. Jag hade precis missat Linda när hon åkte iväg, skönt. Ivrig som en panda i chokladbutik laddade jag upp filmerna på datorn. Det tog ett tag så jag hann logga in på jobbdatorn och svara på några mail under tiden. Sen var det dags att se underverket. Först hittade jag inte filerna. Efter ett tag gjorde jag det men märkte att datumet såg helt tokigt ut. Typ som att kameran hade blivit nollställd. 

Med darrande fingrar dubbelklickade jag på filen och tittade på första filmen. Bytte snabbt till nästa eftersom ljudet bara brusade. Mer brus och en gubbe. Bytte till nästa där man bara såg ett styre. Nästa, brus. Nästa, tokig vinkel. Brus, styre, gubbe, nån stig, styre. Hålögd. Stirrande på skärmen. Jag som verkligen hade lagt manken till för att göra den mest episka gravel bikepacking-filmen nånsin. Jag gråtsväljer och inser att jag har hållit in magen och putat med läpparna helt förgäves. Hela sekvensen där jag packar upp väskorna är helt keff. Kameran filmar upp i trädtopparna medan jag pratar engagerat om vad jag har i väskorna. Om jag lyckas klippa ihop något från det här så ser ni det på egen risk. Nu är det fredagkväll och jag önskar er alla en trevlig helg om ni har orkat läsa hela vägen hit. 

/Johan 



Kommentarer

Nypan sa…
Vilken härlig egentid du ändå fick 🙂
Tycker du ska cykla i folkdräkt nån gång, med näverlur runt axeln.
Unknown sa…
Ja, jag vill gärna hänga med någon gång!!!!
Rickard Vilund sa…
Kul läsning!
Nypan, klart vi ska! Där kommer vi få hur mycket egentid och nävertid som helst.

Unknown, det är bara att hänga med!

Rickard, tack!