Vad gör man inte för en öl i Åre?

 Sedan jag cyklade downhill i Åre första gången för 20 år sen har jag haft en idé om att cykla upp dit och ta en öl på Broken. Det har av olika anledningar inte blivit av, förrän nu.

Jag är mitt i uppladdningen för Sverigetempot och håller på att trimma långcyklarbenen och testar utrustningen och planeringen för loppet. Om ni har läst bloggen eller sett mina tramsiga youtubefilmer tidigare så har ni sett att jag har testat köket och tältet och all utrustning på olika rundor. Den här rundan skulle bli 60-65 mil.

Den här helgen var det dags att sy ihop alla delarna. Bikepackväskorna, övernattning i tält, koka mat på köket och cykla långt. Skulle det funka att få med allt på cyklarna eller skulle det bli kaos av allt? Skulle vi spränga köken och somna gråtande till knastret av våra nedbrunna tält?

Eftersom alla brevetloppen är inställda i Stockholmsområdet får man hitta sina egna utmaningar. Nu var det äntligen dags att plocka fram den där gamla idén om ölen i Åre. Calle och Jocke nappade direkt. Tyvärr fick Jocke förhinder så det slutade med att det blev jag och Calle som körde.

Då Calle bor i Bålsta så bestämde vi att vi skulle starta därifrån. Det var två fördelar med det. Det är snäppet närmare och man kommer snabbt ut på fina vägar. Planen var att cykla 40 mil första dagen så vi skulle ha max 25 mil dag två. Vi bestämde att vi skulle starta 05:00 för att inte behöva cykla hela natten. Sagt och gjort. 03:20 ringde väckarklockan och någon minut efter 05 rullade vi från Bålsta. Mot äventyret!

 

Cyklarna kände riktigt bra trots att de vägde 20 kilo med all packning. Det var såklart både tyngre och långsammare men så länge man inte försökte spurta eller sprätta i någon backe så märktes det inte så mycket.

 

Jag hade lagt upp spåret i Komoot. Som vanligt hade jag inte dubbelkollat vägarna utan räknade med några överraskningar på vägen. Jag hade däremot kollat hur det låg till med butiker eller bensinmackar utmed vägen. Man blir lätt bortskämd när man cyklar omkring i Mälardalen eller söderut. Här finns det alltid någon nattöppen mack att handla på. Däruppe, norr om muren, finns ingenting. Bara vildlingar och järv.

Milen rullade på riktigt bra. Vi hade fint väder så vi kunde köra kort-kort. Komoot drog oss på supermulliga vägar och vi var på gång mot äventyret. I Gävle guidades vi helt suveränt genom stan. Det hade varit svårt att fixa själv utan lokalkännedom. Just här älskade jag Komoot. Den tog oss på småvägar genom byar som säkert inte hade sett folk på flera år. Byar där tiden stod still. Där man fortfarande mjölkade korna för hand och barnen sprang i träskor till folkskolan. Tänk Emil i Lönneberga.

Min rosaskimrande Komoot-kärlek fick sig en törn när den drog ut oss på E4:an mot Tönnebro. Där stod vi snopna och undrade hur fasen vi skulle komma runt det. Att cykla på E4:an var en säker död och att försöka runda det skulle ta halva dagen. Då kom det en snäll man i en bil och tipsade om en grusväg från Axmar bruk någon mil bort som skulle ta oss dit vi skulle. Det var en jäkla fin grusväg och vädret var fortfarande bra så det var inget att hänga läpp för. Stort tack till dig bilgubbe. Du räddade oss från en rejäl omväg.

 

Ljusdal passerades. I Bollnäs åt vi en tunnbrödsrulle och kände oss nöjda. Ronny och Ragge med bikepackingcyklar liksom. Det var stora fina vägar att sträcka ut på. Såna där vägar som man skulle vilja ha en riktigt bra ljudbok i öronen. Några mil till rullade på. Strax var vi i Järvsö.

 

Tack vare butikskollen så visste vi att det sista stället för att fylla vatten och mat var i Järvsö. Om vi hade missat det så hade vi inte hittat något förrän i Åsarna klockan 09 dagen efter. Då hade vi med all säkerhet blivit järvmat innan solen gick upp. Vi fyllde lite extra vatten och drog på oss kvällskläderna. Sen iväg mot de okända vidderna.

 

Vid tiotiden började det bli lagom att leta efter ett nattställe. Det hade just börjat regna också så det skyndade på det beslutet. Istället för att ta natt efter 40 mil så stannade vi vid 37 mil. Vi hittade en undanskymd plats vid en grusväg som verkade vara ett populärt toalettstopp. Skogen var full av små vita pappertussar. Vi tog seden dit vi kom och pinkade mot varsitt träd innan vi slog upp våra tält och kokade mat. Sen somnade vi snabbt i duggregnet.

 

 

 

03:00 tickade mitt randonnéhjärta igång igen. Upp och hoppa alla bagarbarn, det blir randofest hela dan! Vi kokade lite frukost och rullade ihop våra tält och sovsäckar och rullade vidare mot den första öppna butiken i Åsarna. Dit var det ca tre timmar. Nu följde vi inlandsvägen. Även den en sån där ljudboksväg.

 

 

Tre timmar senare staplade vi in på Tempo i Åsarna. Nu såg vi så där härligt härjade ut. Påsiga ögon och fiskmås-uttryck i ansiktet. Efter frukosten i Åsarna kände vi oss genast på bättre humör. Nu var det bara 16 mil kvar. 16 mil i motvind skulle det visa sig.

Jag vet inte riktigt vad som hände men vi stannade inte något mer innan vi kom till Åre. Med tanke på det så var det inte så konstigt att vi höll på att svimma av utmattning och hunger de sista dryga milen innan Åre. Motvinden var som klister. Tungan var som sandpapper och magen knorrade som en snarkande ölgubbe.

 

Strax innan 16 kom vi äntligen fram till Åre torg. Broken höll just på att öppna. Vi ställde cyklarna mot staketet och beställde varsin öl och en hamburger-tallrik. Sen slank det ner en öl till innan vi cyklade ner till hotellet.

 

 

Jäklar vilken resa det blev. Riktigt läckra vägar som inte ber om ursäkt för sig. Här kan man bonka sig till stenåldern om man slarvar eller inte är förberedd. Vi fick med oss en massa lärdomar till Sverigetempot. Att packa med tält och grejer gav en ny dimension på långcyklingen och att sova på en improviserad grusvägstoalett gav det ännu en dimension till.

Fem veckor kvar till Sverigetempot nu..

Snart kör vi!

/Johan

Kommentarer