03:50 pep klockan och jag studsade upp som en brandsoldat, bredde en jordnötssmörsmacka med sylt, hoppade i cykelkläderna och spann iväg på pendlarMeridan. Tempen låg på -10.
Det var mörkt, kallt och folktomt på gatorna genom Backlura och förbi Hässelby. Hjärnan är lite rolig vid den här tiden. Tankarna fladdrade runt bland gamla minnen och saker jag skulle vilja göra. Ögonen tårades av kyla och sömn. Jag tänkte på Mallorcacykling och gott vin, snygga städer och Viktors (min son) roliga kommentarer.
Vid Vällingby mötte jag en ambulans med blåljusen på och körandes i full fart mot nån stackare i Västerort. Då kom jag att tänka på en natt för 7 år sen när min mamma ringde och sa att pappa hade dött. En cancerknöl i hjärnan såg till att han inte blev mer än 58 år. Jag skänkte honom en tanke och cyklade vidare mot Ekerö.
Originaldäcken till Meridan är verkligen sega. Men sega däck ger starka ben. Motståndet är samma som med dubbdäcken, men man slipper knattret. Utmed staketet vid FRA gick en väktare en rond med sin hund, det såg rätt mulligt ut. Vid Ekerö-centrum åt jag hälften av mackan och konstaterade att slangen till camelbaken hade frusit. Jag hade lyckats få i mig en deciliter i alla fall.
Vägarna var torra och grå. Nu började solen gå upp också. Det såg ut som att det brann i horisonten. Jag trampade och njöt av skådespelet, men jag hade ryggen emot så jag var tvungen att vrida på mig för att se helt. Ute vid Kungsberga vänder man tillbaka så där fick jag dagens första solstrålar rakt i ansiktet. Wow.
När jag kom tillbaka till Ekerö-centrum hade jag lyckats tina upp slangen till Camel bakan. Det firade jag med resten av mackan och några klunkar vatten. På Drottningholmsbron morsade jag på min granne Magnus som var på väg ut till sitt jobb på Ekerö.
Efter nästan 4 timmar satt det fint med en recovery i omklädningsrummet. Jag stog några minuter extra i duschen för att få tillbaka känseln i fötterna. Jag hade nog dragit åt skorna lite för hårt så tårna höll på att krackelera av kylan, trots vinterskor och överdrag.
Våren är på gång!
/Johan
20 kommentarer:
03.50 pep klockan.....
Är du inte klok?
Förutom det så lät det ju helmysigt. Nu förstår jag varför jag alltid är värdelös i allt jag gör, jag är inte ambitiös nog.
Fan Mollo, du är en inspiration. Nu när man tänkt cykla långt(nåja) i sommar får du bli min guru. Så fort övertiden är avklarad på jobbet blir det övertid på cykeln...
Det låter totalt crazy och jävligt najs :).
Orkar du verkligen jobba ngt efter en sådan där morgontur eller är du hjälteförklarad på jobbet och därmed kan ta dig en tupplur då och då utan att kollegorna klagar :)?
Tyckte väl klockan var mitt i natten... Tok-gubbe...
Supermulligt!
Klok och klok. Det är svårt att hinna med cyklingen på kvällarna. Då är det ju så mycket bra på tv. :D
Plus att det är bra att kliva utanför bekvämlighetszonen ibland.
jag är faktiskt riktigt pigg nu, kan bero på de 5 kopparna kaffe.
Mina kollegor skakar bara på huvet när jag säger nåt, så jag håller det här som en hemlis.
/J
du vet att sommartiden inte börjar förrän på söndag va? :)
inte helt enligt normen att kliva upp och hoja 10 mil innan jobbet men (nej, det är inte helt ok ändå) det måste ju ha varit en helt sjukt fin morgon.
imponerad av rundan och bra beskrivning av din morgon. :)
Krockade med bilen i går morse, påkörd bakifrån när jag stannade för gult, bilen bakom trodde jag skulle köra...
Motivationen att cykla ökar markant när man inte har en bil att sätta sig i en kylig morgon.
Förra gången bilen stod lite längre på verkstan resulterade det i att jag började cykla ordentligt igen, gick ner 30 kilo och året efter cyklade min första vätternrunda. Undrar vad som händer den här gången...
Magnus, låt bilen stå. Du har alldeles för mysig pendelväg för att inte cykla.
/J
Snygg förebild Mollo! Att kliva utanför sin komfort zon är både nyttigt och värde skapande.
Någon skrev så här på min blogg i förra veckan: "Heter bloggen jansson99 för att du inte är riktigt 100?"
Bigmollo99 skulle också funka.......
Tufft att gå upp före 4 på morgonen för att cykla, men jag känner igänn känslan Du beskrev om soluppgång. Jag har kört oändligt många skidpass med start innan solens uppgång. Men det är klart, det är skillnad på Kiruna i december och Crackville i slutet av mars!
Det där lät fint tycker jag.
Komemr själv börja med det några dagar varannan vecka har jag tänkt. Men inte Ekerö. Kittlas mer av tanken på att vara ute vis skokloster klockan 6 på morgonen.
Keep up the good work!!
Inget är så jäkla awesome som att ligga längs landsvägen!
Hoppas vi ses på landsvägen!
jäklar vilket pannben du måste ha
hmm själv bangade jag för kylan......men inte nästa gång
tack för bra inspiration, den behövs imellanåt:)
Fan Mollo, har du också börjat cykla vilse :-)
Härligt inspirerande läsning.
Vet precis vad du menar när du inte berättar för dina kollegor på jobbet om din extra långa pendling.
Gör nämligen lika själv när jag kört en extra sväng, dvs. kniper käft.
Man anses ju smått galen ändå.
Onödigt att ytterligare bevisa det för dem.
Ojoj, här fick man inspiration minsann. Jag gillar också att då och då kliva ur bekvämlighetszonen. Men -10 är inte att kliva ur, det är att plåga sig. Det är bara sådana som har svart bälte och 10e dan i morgoncykling som klarar det. Typ du och kitzblitz:)
Härligt, det är något visst med att se världen vakna. :)
Jag skall cykla 11 mil klockan 03:45 bara för det. :)
Tokfrans.
-Skogling
Haha, skönt självplågeri..
Skicka en kommentar