Vindpinad höstrunda.

Lördag morgon och klockan börjar pipa vid sju. Jag skulle träffa grabbarna 08:00 utanför Knallen.

När jag närmade mig Vivo Knallen såg jag två män som stod och kramades på parkeringen. Det visade sig att det var Nypan och Skogling. När jag sladdade in på avbröt de genast förspelet. Jag frågade aldrig vad det var jag sett. Hur skulle jag lägga fram frågan utan att låta homofobisk eller svartsjuk? Nästa gång, om de står med brallorna i knävecken och kramas sked mot butiksväggen, då blir jag tvungen att fråga. Men först då.

Nåväl, den här lördan skulle det bjudas på cykelbuffé. Skogling, Danne och SolnaJohan skulle cykla en 10-mila med fika i Bålsta, Nypan skulle köra en liknande runda men utan fika och jag och Ari skulle köra en 20-mila. Vi skulle allihop cykla mot Bålsta.

Det var först meningen att jag skulle hängt med på 10-milaren. Men strax efter 22 på fredagkvällen kläckte Linda ur sig att hon tänkte shoppa kläder hela lördan. Helt plötsligt fick jag dubbelt så mycket cykeltid.

I Jakobsberg stod Ari och väntade. Efter en snabb handskakning cyklade vi vidare mot Kungsängen där dagens andra par stod och väntade. Lite snabbt snack och sen var vi på väg igen. Tempot var högt och fint. Luften var skön att andas.

I Bålsta vinkade Skogling, Danne och Johan hejdå och vi fortsatte mot Skokloster. Det var skön medvind och hojarna susade fram. Strax innan Skokloster såg vi en jättestor fågel i ett träd. Antagligen en örn. Nypan trodde det var en skata och Ari var tvärsäker på att det var en finsk talgoxe.

Vid avfarten mot Sigtuna vinkade vi hejdå till Nypan. Han skulle hem och ta hand om nåt barnkalas eller fotbollstävling eller nåt. Jag och Ari fick åter igen medvind och vi tog sikte mot Sigtuna.


Efter en dubbel kaffe, en stor brie och salamimacka och lite PBP-snack med Hovets audaxgäng på Tant Brun stack vi vidare mot Märsta och därefter Arlanda.

Vid Arlanda trasslade vi in oss bland flygbussar, terminaler, Boeing 747:or och taxibilar. Som tur var så hade vi fortfarande medvind så vi kunden cykla därifrån i 45 km/h och svänga av mot Långhundra.



Farten låg kring 40 och vägarna var så där snygga och perfekta som man kan önska. Milen tickade på fint. Jag började tänka på hur jävla stark och grym jag var som kunde ligga och mala på i 40 utan att bli andfådd. Jag är nog fan bäst i hela världen...

Tills vi vände i Almunge och cyklade mot vinden. Det var minst 10 sekundmeter rätt i facit på tillbakavägen. Nu var det 7 mil hem och vinden pinade mina stackars ben till bristningsgränsen. Ganska snabbt kom krampen krypandes. Energin sinade och benen var som stela pinnar. Ari tog snabbt ansvaret och plogade oberörd vidare i motvinden.


När vi väl kom till Upplands Väsby var jag tvungen att ladda energi på OK/Q8. En Cola och en ny laddning sportdricka i flaskan. Coca Cola måste vara världens bästa cykeldricka. Efter Cola-laddningen gick de sista milen ganska smärtfritt.

Hemma i soffan gjorde jag mitt bästa med att fylla upp benen med vin. Det gick rätt hyffsat faktiskt. Jag kanske inte är världens bästa cyklist. Men jag är bra duktig på att dricka vin i soffan. 18 mil slutade mätaren på.

Tack Ari för draghjälpen.
/Johan

8 kommentarer:

Patrik Skolling Möller sa...

Ha ha ! Jag skall genast sluta blogga. ;)

-Skogling

Anonym sa...

cykelbuffé.

Vilket fint ord!

Johan Andersson sa...

Som poesi.... Patrik med brallorna nere ger ju en skön tanke.

Tobbe Arnesson sa...

Jag tycker du är bland de bästa cyklisterna faktiskt, snabb, hård och vindrickande. Inget renlevnadstjafs!

Cola är oslagbart som cykeldricka, kompletteras gärna med en butterkaka. Cykelpolarna blir alltid glada när man halar fram en butterkaka i skogen. Dessutom kan man inte skriva butterkaka utan att skriva butt, bara en sådan sak!

Anonym sa...

Bborde nog cykla mer lvg, verkar skönt... ;~)

Nypan sa...

Vi hade bara småhånglat lite för att hålla värmen. Inget mer utan dig, vi lovar!
Ja jävlar anamma vilken vind det var den dagen, och vilken cykelpoesi! Lite synd att jag inte hade mer cykeltid den dagen. En briemacka på Tan brun medan man dreglar över de söta servitriserna är ju som balsam för en vindpinad cykelkropp. Det hade jag gärna tagit del av.
Bra det där med vinet. Jag vet att du är duktig på det, men tycker nog att vi bör träna lite mer på grenen "lagtempo" i vindrickning.

/N

Jörgen sa...

långpass, härligt. Precis vad jag skulle behöva. Släng gärna iväg ett mail nästa gång om du har lust så kanske jag kan hänga på.

/J

Tobbe Arnesson sa...

God Jul mollo!