Mallis i mitt hjärta.

Efter en hel vinters längtan var det äntligen dags. En veckas cykling på Mallis. Tidigt som fan kom Anders och hämtade mig. Cyklarna hade vi packat och stuvat undan dan innan. Det var Anders, Patrik, Jan, Kaijan, Fredrik, Oliver och jag som åkte.

Lördag:

Vi landar på Palma flygplats och får ut våra cyklar utan problem. Det var till och med skyltat med cyklar till specialbageutlämningen. Anders hade ordnat med transfer. Av nån anledning hämtade de oss i en stor buss avsedd för 50 pers. Det började bra. Grym proffskänsla.
På hotellet packade vi upp hojarna och skruvade ihop dem snabbt som ögat. Sen stack vi ut på en provrunda för att kolla hojarna och hitta en bra väg ut från Palma Nova. Vi nöjde oss med en sväng till Calvia för fika och tantsolning. 36 kilometer stannade mätaren på.

Söndag: Vädret ser fint ut. Vi hojar upp mot Calvia för att därifrån ta oss till Galilea och vidare mot kusten. Vägarna är jättefina och bilarna visar hänsyn. Alla i gruppen ser glada ut.
Nån mil senare leder vägen in i skogen och börjar sakta luta uppför. Ett tag senare kommer en tvär sväng och uppförsbacken fortsätter mot en annan tvär sväng. Min första serpa tänker jag upphetsat. Den ena svängen avlöser den andra och jag känner hur glädjen bubblar i kroppen. Benen känns pigga och fina. Då och då öppnade sig skogen och man såg utsikten. Helt fantastiskt.

Väl på toppen samlade vi ihop gruppen och alla såg ut som nyfrälsta skolpojkar. Nu gick det nerför. Oliver och Jan tog täten. Det märktes att de gjort det här förut.
Efter en glad och sprallig fika så var det dags för nästa stigning. Inte lika högt den här gången. Men minst lika kul.

Dagens höjdpunkt blev när vi kom ut på kustvägen och hojade mot Andtratx. Helt sinnesjukt mysiga vägar. Man svischade fram i 50-60 km/h och skrattade högt. Ibland gick det upp och ibland gick det ner. Vips så åkte man genom en liten by och vips var man på ett krön och såg inget annat än havet. Här trodde jag att jag skulle sprängas av glädje. Varenda trist vintersekund var som bortblåst. Det är så här man ska cykla. Dagen fortsatte i samma euforiska bubbla och folk skrattade högt i klungan. Efter den sista backen låg jag, Jan och Anders i en liten klunga och stirrade ut mot havet. Sen gick det nerför igen. Brant, snabbt och slingrigt.
Efter rundan satt vi på balkongen och skrattade med våra 1-liters San Miguell.
9 mil blev dagens runda.

Måndag: Idag tänkte vi köra en lugnare platt runda mot de södra delarna av ön. Vi började med den sega cykelvägen genom Palma och irrade runt lite i ett bostadsområde innan vi hittade rätt väg. Vägarna var långa och raka. Jan höjde tempot och stack iväg, jag ville inte vara sämre så jag hängde på. Vi hade nog lite medvind för snittfarten var runt 45 de närmaste 2-3 milen. Vid korsningen till Capo Blanc0 väntade vi in de andra. Anders, Oliver och Patrik kom med varsitt jättesmajl på läpparna.

Nu hängde vi fem ihop och Jan drog upp oss i 45-50 igen. När vi stannade för lunch såg Patrik helt galen ut. ”Jag ska sälja mountainbiken!” skrek han. Efter lunchen drog vi iväg i samma tempo. Mina hjul sjöng och allt kändes perfekt. Fredrik och Kaijan tog en kortare väg mot Cala Major, där vi skulle möta upp dem senare. Men vi hittade dem aldrig så vi fikade och stack vidare, farten låg fortfarande över 40. Känslan att dra en klunga i 45 km/h är svårslagen.
Dagens återhämtningsrunda blev 14 mil.

Tisdag: Idag var tanken att köra Puig Major och Sa Calobra men det regnade på den norra delen så vi bestämde oss för att ta söndagsrundan en gång till. Den här gången tryckte vi på lite mer i backarna och minskade på stoppen. Bästa dan hittils. Känslan att sprinta uppför ett berg och sen snabbt svischa ner på andra sidan är obeskrivlig. Utmed vägen hördes sporadiska tjoanden från gänget.
Lunch i Port Andratx och vidare på en extrasväng. Benen verkar tåla hur mycket berg som helst.
10 mil avverkades.

Onsdag: Hela gänget förutom jag och Jan åkte in till Palma för att turista och kolla i cykelbutiker. Jag och Jan körde istället en lugn runda till Calvia där vi fikade. Sen vände vi hem och sov. Vi var helt enkelt för trötta efter tre kvällars stenhårt pubande.

Torsdag: Dagens mål var La Gomila i Binisalem. Vi trampa den sega vägen genom Palma och tog sedan den trista motorvägen mot Binisalem. Det var motvind hela vägen. Snittfarten låg på 30 strecket. La Gomila var en trevlig butik med mycket Assos-kläder. Jag köpte en undertröja och en keps. Dagens lunch var den bästa på hela veckan. En riktig Mallorcanskt restaurang bjöd på trerätters med vin för 10 euro. Mycket prisvärt och gott. Det var också väldigt trevligt med lite vin mitt på dan.

När vi steg ut genom dörren började det regna. De resterande 4 milen hem regnade det. Men nu hade vi medvind så de första 2 milen in till Palma låg vi i 40-45 hela vägen.
Palmas gator var snorhala och Patrik var inte helt nöjd. Här ville han ta en taxi hem.
9 mil blev det idag.

Fredag: Äntligen dags för de riktiga bergen! Jag, Anders, Kaijan, Oliver och Jan gjorde sällskap till Valdemosa där vi fikade och trivdes som fiskar. Valdemosa var motsatsen mot Palma Nova. Här var det snyggt och städat. Till och med folket här var snygga. Byn låg uppe en bergen så vägen dit var minst sagt svettig.

Efter kaffet skildes skildes vi åt. Kaijan och Anders skulle ta en kortare sväng mot Puigpinyent (stavning). Anders kände av sina knän och ville inte spräcka dem helt. Jag, Jan och Oliver satte kurs mot Puig Major, Mallorcas högsta berg. Vägen dit var helt fantastisk. Väl nere i Soller började nervositeten spridas i vår lilla trio. Backen uppför Puig Major var 14 kilometer lång. Prick en timme tog det att trampa uppför den. Jag tog det lite lugnt så jag inte skulle spränga benen innan Sa Calobra. Pulsen låg konstant över 150 och när jag närmade mig toppen så rök det när jag andades. Högst upp cyklar man genom en 400 meter lång tunnel. Sen vände det neråt igen.

Nu var det dags för Sa Calobra. Jag hade suktat på den här backen hela vintern. Det var riktigt skoj när man kände igen bilderna från vinterns planering. Längst ner åt vi lunch 0ch tog en välbehövlig kaffe. Jag passade även på att lätta kroppen från 1 kilo bajs. Sen bar det uppför samma väg som vi kommit. Serpentinerna var obeskrivligt fina. Vart man än tittade på bergsidan såg man vägsnuttar. Nån hade verkligen gått loss när de planerade den här vägen.
Efter Sa Calobra trampade vi norrut runt bergen mot Inca. Serpentinerna tog aldrig slut. Innan Inca svängde vägen av mot Llosetta, en jättemysig by.
Nu började klockan bli mycket och solen var på väg ner. Vi hade nu 6 mil hem.
Egentligen skulle vi tagit vägen över bergen hem, men det fanns inte tid till det. Så istället styrde vi mot Binisalem och tog den vägen mot Palma. De 4 milen mot Palma tog en timme. Vi hade alltså snittat 40, helt ok efter 8 timmars cykling. Väl inne i Palma lugnade vi ner oss, härifrån följde vi cykelvägen mot Palma Nova.

Vi staplade in på hotellet 20:00 och tripmätaren visade 18 mil och 10 timmar.
Under middan stannade mina ögon i stängt läge flera gånger. Kroppen var härligt slut. Nu gällde det bara att fylla upp ordentligt med öl.

Lördag: Klockan ringer och jag känner mig riktigt trött. Nu återstod bara att packa ner cykeln och samla ihop kläderna. En vecka är alldeles för kort. Planeringen inför nästa års resa är redan på gång. 67 fina mil avverkade jag under veckan. Det var inte på nåt sett mycket. Benen kändes fina hela tiden och varje mil var rolig.

Tack alla som var med. Bästa cykelveckan på 33 år.
/Johan

10 kommentarer:

Nypan sa...

Sablar vilken bra beskrivning av vår vecka på mallis.
Jag vill tillbaka till mallis - Nu!

Johan Andersson sa...

Bigmollo skrev: Men nu hade vi motvind så de första 2 milen in till Palma låg vi i 40-45 hela vägen.

Grymt med 40-45 km/h i motvind, respekt grabbar! Er kan man ju aldrig hoja med, skulle bli pinsamt!!

Nu har ju iaf våren kommit hem och jag ska köpa kolfiberflaskställ på ECI i morgon så nu jäklar ska räsern fram i Hammarby!!

Johan Mölleborn sa...

Motvind, medvind. Its all good. Nu har jag ändrat felskrivningen.
/J

Tobbe Arnesson sa...

Äh, sån där asfaltscykling kan väl inte vara roligt. ;P

Patrik Skolling Möller sa...

Sweet memories. La cocarcha will you be there in '08?

//Skogling

Anonym sa...

Härlig RideReport. Jag hänger med nästa år!

Anonym sa...

Sällan har epitetet "mulligt" känts så fattigt! och fan va fort ni cyklar.

/Kaj

Anonym sa...

Riktigt bra sammanfattning av veckan, bortglömda är alla sömnlösa nätter lyssnandes till bæ om och om igen, bara cyklingen finns kvar. Mullig läsning.

Anonym sa...

Ah... Låter som ni haft en bra vecka. Trevlig beskrivning. Venga, venga!!

Unknown sa...

Rugggigt skönt det låter.