40 mil runt mälaren.

I lördags var det dags för 40-milsbreveten. Starten gick klockan 05:00 från Täby så väckarklockan var ställd på 03:00. Som tur var så var jag ensam hemma den natten. En liter fil fick bli frukost. Den hällde jag i mig samtidigt som jag bredde jordnötssmörsmackor med sylt och blandade pulver i drickaflaskorna. De andra grejerna hade jag packat dan innan.

Det var ett ganska stort gäng som sömnigt möttes upp i Täby. Hela 34 stycken. Det var ganska kallt så jag körde med långbrallor och jacka. Däremot hade jag korthandskar så jag frös som fan om mina små fingrar.

Efter några meters kall cykling så blev jag pinknödig. Det är inte riktigt läge att stanna i början och tappa klungan när det är 40 mil kvar till mål. Så jag fick glatt hålla mig till första kontrollen. På slutet var jag så pinknödig så jag nästan fick kramp. Jag satt och spände mig så jag blev trött i benen. Efter 67 kilometer i Järna fick jag äntligen pinka. Känslan av befrielse var obeskrivlig.

Ibland tänker man på konstiga saker när man cyklar långt. Hjärnan hittar på egna saker att klura på. I en timme satt jag och tänkte på hur mycket jag egentligen hade pinkat. Hur skulle man enklast mäta pinket? Skulle man pinka i en tillbringare eller ett decilitermått? Antagligen skulle det bli väldigt skvättigt med decilitermåttet. Tillbringaren skulle vara enklast. Men man skulle vara tvungen att ha en dedikerad pink-tillbringare i så fall. Inte så fräscht att blanda saft efter en urinmätning. Såna tankar fladdrade omkring i huvet. Ganska underhållande faktiskt.

Efter 20 mil var det dags för kontroll och mat i Köping. Tandlösa bönder blåste runt och tutade i sina hottade volvos. Det måste varit nån sorts raggarträff i byn. Var och varannan bil var en amerikanare. Välputsade och kromblänkande. I Köping verkar folk väldigt irriterade på cyklister. Flera bilar tutade på oss för att vi cyklade i vägrenen. Det måste vara väldigt stressigt och krävande att bo i en sån by. Eller så är det resultatet av århundraden av intensivt inavlande.

Resten av dan flöt på i fent tempo. Ari och Magnus höll tempot uppe. Jag gjorde mitt bästa för att bidra. Efter 35 mil tappade jag helt plötsligt energin. Men det löstes snabbt med en energi-gel. Sen sprattlade benen på som vanligt.

Efter 14 timmar och 48 minuter sladdade vi in på Shell i Täby. Jag tog en folköl till det sedvanliga eftersnacket. 20 minuter senare kom Linda och hämtade mig. Väl hemma blev det vin och god mat. Jag plågade mig igenom melodifestivalen också. Vilken dynga. Men nu började vinet göra sin magi med mig och jag somnade lugnt på soffan. Ännu en härlig dag på cykeln.
/J

8 kommentarer:

Patrik Skolling Möller sa...

Vad skall du klura på i natt då ? :)

Anonym sa...

Härligt!
Grattis till 40-milaren! Vi kör vår imorgon bitti här i Göteborg. Konstant "flytande sol" och 14 m/s är utlovat. Yey!

Tobbe Arnesson sa...

Fett! Fast du kan väl låtsas som att det är lite jobbigt i varje fall?

Jag börjar tro att jag får vänta till nästa år med mina 40-mil. :/

Johan Andersson sa...

Grymt.. Bara 60-milaren kvar då? Körde fem mil igår (visserligen i motvind oavsett riktning) och det tyckte jag var jobbigt, men så har jag inte lika mycket carbon på hojen!!

Anonym sa...

Vilket sött reportage om ett slitsamt 40-milslopp!

Du é grum Mollo! Jag är verkligen impad.

Nypan sa...

60 -milaren kommer du att äta till frukost. Vad tänkte du på under nattcyklingen?

Markus F sa...

Du kunde väl halat ut dolmen ur brallorna och pissat i farten? Eller så kunde du ha pissat på dig. Det verkar kul, det ska jag testa.

Johan Mölleborn sa...

Det var kallt och jag hade långbrallor på mig. Att pinka i farten skulle varit lite väl akrobatiskt. Men den gången jag lyckas så lovar jag att blogga om det. :)
/J