The final Oetzi.

Inför den sista Oetzin fick vi ändra strategi. Själva namnet Oetzi visade föra otur med sig. Inför de tidigare rundorna så slog alltid vädret om, så istället för isande kyla blev de riktigt behagliga myscyklingar. Den här gången skulle vi inte väcka den griniga alpmumien. Rundan fick istället arbetsnamnet Idas sommarrunda.

Strax innan 06 vaknar Viktor och tycker att jag ska ge honom välling. När han ätit upp vällingen så kräks han upp den på min tröja.

-13 grader ute. SMHI hade lovat -16. Jag ska möta de andra vid Aspudden så jag får en timmes uppvärmning när jag cyklar dit. Det snöar och ser lovande ut.

Jonas, Jan, Olle, Micke och Björn möter upp vid macken. Vi sätter fart mot första kaffestoppet i Södertälje. Det är ordentligt kallt och våra dubbdäck knastrar rejält när vi trampar genom de södra förorterna.
Jan berättar om nåt 100-milslopp i Italien.

Jag har en ryggsäck packad med extrakläder. Bland annat en rånarluva och ett par tjocka handskar. De första tre timmarna fryser jag som fan om ansiktet, men jag har bestämt mig för att vänta med rånarluvan tills det blir mörkt igen. Det får bli en liten present till mig själv senare.
Jan berättar om Paris-Brest-Paris -03

Efter det stående fikat cyklar vi vidare mot lunchstoppet i Strängnäs. Nu kikar solen fram och allt känns bara helt underbart. Kaffet börjar sprattla i kroppen och benen trummar på. Då får jag punka.
Jan berättar om långcykling i allmänhet.

En stund senare står det en kille med proffskamera i ett dike och plåtar oss. Jag gör mitt bästa för att se läcker ut. Killen i diket visar sig vara Daniel, en kille från Happy som inte hade nåt annat för sig. Sen ser vi hans bil lite här och där. Varje gång håller jag in magen och gör en salt min.
Jan berättar om brevets i england.

Nån mil innan Strängnäs börjar Jonas klaga på illamående. Det var kanske inte så bra att kolhydratsladda med Moules frites.

Nu är det äntligen dags för lunch, jag börjar bli riktigt hungrig. Som vanligt traskar vi in på Strängnäs kebab. Jag vet inte varför vi äter där varje gång. Maten är flottig och smakar skit. Precis lika äckligt var det idag. Och precis som de tidigare gångerna så är man helt spyfärdig de närmaste timmarna. Jonas vänder hemåt efter lunchen. Den vidriga pizzan gjorde honom inte mindre illamående.
Jan berättar om brevetveckan på Mallorca.

Solen lyser fortfarande. Den här rundan blir bara bättre och bättre. I Enköping har jag glömt lunchen. Vår lilla klunga trampar vidare utmed 55:an. Solen går ner och det blir mörkt. Med mörkret kommer också kylan. Nu har det gått ner till -10 igen. Men så länge man trampar och är glad så funkar det prima.
Jan berättar om Calais-Brindisi.

Fikastopp i Bålsta. Här står också Daniel och väntar. Lite redbull och drickyogurt. Nu är det bara 35 km kvar. När vi kom ut från macken märktes kylan ordentligt. Handskarna stelnade och tårna började svida. Av nån anledning så kändes de sista fyra backarna ganska tama idag. Rånarluvan får ligga kvar i väskan.
Jan berättar om brevetveckan igen.

Äntligen framme i Barkarby och in på stamkrogen Lilla Barkarby. Nu ska det drickas Bel Pils.
8 öl senare vinglar jag den sista halvmilen hem.
I huvet ekar Jans historier om brevets, titanramar och 120 milalopp. Fan va det ska cyklas i sommar.

En helt suverän lördag. The final Oetzi.
/J


5 kommentarer:

Nypan sa...

Fy fasen vilken härlig beskrivning av rundan, och vilken träffsäker bild av Jan :-) Skrattar fortfarande vid tanken på hans cykelhistorier som levereras på härligt smattrande danska. Håller med till 100% om pizzerian i Strängnäs, och bojkottar nog den nästa gång.

Jonas sa...

Runt Mälaren är ju bra på ett sätt - det är svårt att bryta. Men borde man inte kunna hitta lite pasta nånstans istället?

Johan Mölleborn sa...

I sommar kommer vi bara behöva stanna i Strängnäs för en snabb fika. Galet sugen på sommaren nu.
/J

Anonym sa...

Johan, var det inte Du som sa att jag pratar så jäkla mycket? Jag verkar äntligen ha fått min överman i "Danne-Janne".

Nypan sa...

Men den restaurangen på bilden då? Där kanske det finns fika.